Psalm 864 Se, nu stiger solen ur havets famn luft och böljor lyser och skog och strand, skälvande av jubel, ett andlöst nu, medan ljuset landar på världens kust.
Tack att jag får möta dig, sommardag, ge mig hän år dig, i min famn dig ta, känna vinden, himmel och hav och jord, andas i ett levande skaparord
Tack att jag får möta dig, sommardag, ge mig hän år dig, i min famn dig ta, känna vinden, himmel och hav och jord, andas i ett levande skaparord
En gång är jag ensam på nattmörkt hav, ändå utan ängslan för död och grav. Livets Gud mig skyddar, jag är hans barn, lämnar i hans händer det liv han gav.
Se, då stiger solen och morgon gryr. Alla dödens skuggor för evigt flyr. Ljuset hittat hem efter ändlös färd. Speglad i dess glans står en nyfödd värld.
Text: A Frostenson Musik: Siv Lindström
Psalm 231 Oändlig nåd mig Herren gav, och än i dag mig ger. Jag kommit hem, jag vilsen var, var blind, men nu jag ser. Guds nåd, jag skälvde inför den,
men sedan gav den ro, och aldrig var den större än den dag jag kom till tro.
men sedan gav den ro, och aldrig var den större än den dag jag kom till tro.
Jag kom ur tvivel, mörka djup, ur van- makt och ur skam.
Den nåd som bar mig intill nu skall bära ända fram.
Den nåd som bar mig intill nu skall bära ända fram.
Guds löften ger vår längtan svar, som klippan är hans ord.
Ej bättre sköld och skydd jag har i himmel och på jord.
Ej bättre sköld och skydd jag har i himmel och på jord.
Text: A Frostensson Musik: Amerikansk
Psalm 172 De skall gå till den heliga staden, de skall samlas i himlen en gång. De skall häpna gå in genom porten till en okänd värld, till ett annat liv. De skall sjunga, sjunga, ja sjunga en ny, jublande sång.
De skall minnas den grönskande jorden och de somrar som blommade där. De skall glömma det onda och svåra i en gammal värld, i ett svunnet liv. De skall sjunga...
De skall minnas den grönskande jorden och de somrar som blommade där. De skall glömma det onda och svåra i en gammal värld, i ett svunnet liv. De skall sjunga...
De skall möta de trofasta vänner som de miste på jorden en gång. De skall leka med änglar och helgon i Guds paradis. De skall dansa där. De skall sjunga...
De skall möta den levande Herren, de skall se honom sådan han är och förvandlas i ljus till hans likhet. Deras hopp han var, deras liv han är. De skall sjunga...
Text: B G Hallqvist 1976 Vers 4 O Ahlén 1984 Musik: E Hovland 1976
Psalm 285 Det finns djup i Herrens godhet, och dess gränser ingen ser. Det finns värme i hans domslut, mer än någon frihet ger.
Det finns underbar förlossning i det blod som göts en gång. Det finns glädje bortom graven och en framtid full av sång.
Det finns underbar förlossning i det blod som göts en gång. Det finns glädje bortom graven och en framtid full av sång.
Det finns nåd för nya världar, mycket större än den här, nya skapelser och tider, nåd för allt som blir och är.
Det finns underbar...
Gud, för uppbrott och förvandling lär oss glömma bort vårt jag. Driv oss ut att bygga broar till en okänd morgondag.
Det finns underbar...
Text: B G Hallqvist 1970 efter F W Faber (1814-1863)Musik: Tysk?/Paderborn 1765
Psalm 249 Blott en dag, ett ögonblick i sänder, vilken tröst, vad än som kommer på! Allt ju vilar i min Faders händer, skulle jag, som barn, väl ängslas då? Han som bär för mig en faders hjärta, han ju ger åt varje nyfödd dag dess beskärda del av fröjd och smärta, möda, vila och behag.
Själv han är mig alla dagar nära, för var särskild tid med särskild nåd. Varje dags bekymmer vill han bära, han som heter både Kraft och Råd. Morgondagens omsorg får jag spara, om än oviss syns min vandrings stig. "Som din dag, så skall din kraft ock vara", detta löfte gav han mig.
Själv han är mig alla dagar nära, för var särskild tid med särskild nåd. Varje dags bekymmer vill han bära, han som heter både Kraft och Råd. Morgondagens omsorg får jag spara, om än oviss syns min vandrings stig. "Som din dag, så skall din kraft ock vara", detta löfte gav han mig.
Hjälp mig då att vila tryggt och stilla blott vid dina löften, Herre kär, ej min tro och ej den tröst förspilla som i ordet mig förvarad är.
Hjälp mig, Herre, att vad helst mig händer, taga ur din trogna fadershand blott en dag, ett ögonblick i sänder, tills jag nått det goda land.
Text: L Sandell-Berg Musik: O Ahnfelt
Psalm 251 Var jag går i skogar, berg och dalar, följer mig en vän, jag hör hans röst. Han osynlig är, men till mig talar, talar stundom varning, stundom tröst. Han, min Herde, gick för mig i döden, men han lever i all evighet.
/: Sina får han följer, vårdar, föder med osäglig trofasthet. :/
/: Sina får han följer, vårdar, föder med osäglig trofasthet. :/
Allt vad vi på färden kan behöva, allt för evigt har jag i min vän. Allt som här mitt hjärta kan bedröva känner han och tröstar mig igen. När långt borta tycks mig vännen kära, jag då minns hans ord: En liten tid,
/: sen en tid igen, och jag är nära, då blir åter fröjd och frid. :/
När på Tomas Segerfursten tänker, ser att tyngd och tvivlande han går, skyndar han och honom nåden skänker att få se och röra vid hans sår. Tomas, rörd av Jesu varma hjärta, övervunnen av hans marterskrud,
/: ropar, fylld av fröjd och kärlekssmärta: O min Herre och min Gud! :/
Endast du, Uppståndne, kan mig frälsa, endast du är med mig var jag går.
Dina sår är läkedom och hälsa. Fäst min tro vid dig, att hem jag når. Genom liv och död du, Herre, led mig. Låt mig uppstå, klädd i renhets skrud,
/: frälst och salig ropa, när jag ser dig: O min Herre och min Gud! :/
Text: C O Rosenius 1847 R Holte 1986 Vers 3 herrnhutisk svensk förf 1806 Musik: Ur Ahnfelts sånger 1868
Psalm 297 Härlig är jorden, / härlig är Guds himmel, skön är själarnas pilgrimsgång. Genom de fagra / riken på jorden gå vi till paradis med sång.
Tidevarv komma, / tidevarv försvinna, släkten följa släktens gång. Aldrig förstummas / tonen från himlen i själens glada pilgrimssång.
Tidevarv komma, / tidevarv försvinna, släkten följa släktens gång. Aldrig förstummas / tonen från himlen i själens glada pilgrimssång.
Änglar dem sjöngo / först för markens herdar. Skönt från själ till själ det ljöd: Människa, gläd dig, / Frälsarn är kommen, frid över jorden Herren bjöd.
Text: B S Ingemann 1850 C Bååth-Holmberg 1884 Musik: Schlesisk folkvisa/Breslau 1842
Psalm 300 O, hur saligt att få vandra hemåt vid vår Faders hand. Snart vi slutat ökenfärden och går in i Kanaans land.
Härligt sången där skall brusa, stark som dånet av en vattuflod: Äran tillhör Gud och Lammet, som oss vunnit med sitt blod.
Härligt sången där skall brusa, stark som dånet av en vattuflod: Äran tillhör Gud och Lammet, som oss vunnit med sitt blod.
Här vid älvarna i Babel tystnar ofta nog vår sång, men vi väntar bättre dagar i Jerusalem en gång.
Härligt sången där skall...
Intet mörker där skall vara, inga tårar, ingen nöd, ingen synd och ingen plåga, ingen djävul, ingen död.
Härligt sången där skall...
Här vi skiljs ifrån varandra, här är möda, sorg och strid, men uti den gyllne staden snart vi mötas får i frid.
Härligt sången där skall...
O, må ingen bli tillbaka här i denna mörka värld. Må vi alla där få mötas efter slutad pilgrimsfärd.
Härligt sången där skall...
Text: J Blomqvist P Ollén Musik: R Lowry
Psalm 238a Jag lyfter mina händer upp till Guds berg och hus. Från dem han hjälpen sänder och skickar ut sitt ljus. Mig herren alltid leder som jord och himmel gjort. Han hör mig när jag beder och skyddar mig alltfort.
Han låter mina fötter ej slinta ty han är en väktare ej trötter och blir mig alltid när. Han nådigt mig bevarar och skyddar mig från fall, mig dag och natt försvarar, välsignar och mitt kall
Han låter mina fötter ej slinta ty han är en väktare ej trötter och blir mig alltid när. Han nådigt mig bevarar och skyddar mig från fall, mig dag och natt försvarar, välsignar och mitt kall
Allt ont han från mig vänder och frälsar kropp och själ. Vad än som här mig händer så slutar det dock väl. Min utgång han bevarar min ingång likaså. Sin nåd Gud aldrig sparar för dem med honom stå.
Text:Arrbenius, Svedberg Musik: M Techner
Psalm 304 Lär mig du skog att vissna glad en gång som höstens gula blad. En bättre vår snart blommar. Då härligt grönt mitt träd skall stå och sina djupa rötter slå i evighetens sommar.
Lär mig, du fågel, med din flykt att bryta upp och färdas tryggt mot obekanta stränder. När allt är vinter här och is, jag mot ett evigt paradis min blick och längtan vänder.
Lär mig, du fågel, med din flykt att bryta upp och färdas tryggt mot obekanta stränder. När allt är vinter här och is, jag mot ett evigt paradis min blick och längtan vänder.
Lär mig, du fjäril, vingad, lätt, vad Herren och år mig berett, där du mot höjd dig svingar. Igår dig puppan inneslöt, idag du glatt ditt fängsel bröt: min själ skall och få vingar.
O Jesus Krist, som ur din grav stod upp med evigt liv och gav det ut åt världen vida, giv mig ditt liv, att även jag må efter bitter långfredag min påskdagsmorgon bida.
Text: A G O, B G Hallqvist Musik: N Söderblom
Psalm 310 O Gud, du mig ej överger när jag i mörkret sänkes ner. Då möter jag ditt under. Som fröet vilar djupt i jord jag vilar i det skaparord där sekler är sekunder.
Vid tomhetens och intets gräns städerna
en röst mig når, den är en väns du kommit hem, den säger. Och såren läks och sången föds, vad djupast i mitt liv jag sökt och längtat till jag äger.
Vid tomhetens och intets gräns städerna
en röst mig når, den är en väns du kommit hem, den säger. Och såren läks och sången föds, vad djupast i mitt liv jag sökt och längtat till jag äger.
Ur stoft och aska skall på nytt vårt liv stå opp. Guds stad blir byggd när allting återskapas, den kärlekens och glädjens stad där varje dag är börjans dag och ingen död skall vara.
Text: A Frostenson 1982
Musik: N Söderblom 1916
Musik: N Söderblom 1916
Psalm 308 När jag lever har jag dig, dör jag är du kvar hos mig.Om jag lever eller dör, dig, o
Herre, jag tillhör.
Herre, jag tillhör.
I din hand mitt liv är lagt, din min dag och din min natt. Ont och gott, vad än mig sker, du, o Gud, en mening ger.
Gud, för dig finns ingen död, ej för den som dig tillhör. Gränslös kärlek, salighet är det liv som du oss ger.
Text: A Pötzsch 1943-1949 A Frostenson 1977 Musik: j F Lagergrén 1871
Psalm 298 Gud, ditt folk är vandringsfolket. Själv du mitt i bland oss går. Du oss leder du oss stärker, när vår
väg blir lång och svår. Bröd från himlen, bröd från himlen
ur din fadershand vi får, ur din faders hand vi får.
väg blir lång och svår. Bröd från himlen, bröd från himlen
ur din fadershand vi får, ur din faders hand vi får.
Låt kristallklar källan strömma med det vatten som ger liv. Bli vår eldstod under natten, och om dagen molnstod bli. Starka klippa, starka klippa, var vår tillflykt och vår frid, var vår tillflykt och vår frid.
När jag når de mörka vattnen, över dem skall färdas ut, räds jag ej. På andra sidan finns en värld av sång och ljus. Där skall lovsång, där skall lovsång stiga stark som havets brus, stiga stark som havets brus.
Text: W William (1700) A Frostenson 1976 Musik: j Hughes 1907
Psalm 626 Jordens Gud, Stjärnornas Herre, vän med blommor och sparvar och barn, tack för de lyckliga dagar på jorden. Tack för allt som du gav vår vän.
Livets Gud, kärlekens Herre, tänd för vännen ditt eviga ljus Kom i vår ensamhet, kom i vårt mörker. Låt oss känna att du är där.
Livets Gud, kärlekens Herre, tänd för vännen ditt eviga ljus Kom i vår ensamhet, kom i vårt mörker. Låt oss känna att du är där.
Tröstens Gud,Fader för alla, vännen lämnar vi nu i din hand. Följ oss i vardagen, hjälp oss att möta nya dagar i tro på dig.
Text: B G Hallqvist 1982 Musik: E Hovland 1979
Psalm 798 Som liljan på sin äng, som fågeln högt i skyn, som stjärnan i sin rymd, så är jag till i dig.
Du mäter alla mina år. Du räknar mina huvudhår. Jag växer i din närhets land, du bär mig i din hand.
Du mäter alla mina år. Du räknar mina huvudhår. Jag växer i din närhets land, du bär mig i din hand.
Och inte ens ett strå på ängen vissnar bort och inte ens en sparv till marken faller ner, om inte du har stakat ut när livet börjar och tar slut. Vart än jag flyr så finns du där, du har mig mycket kär.
Som luften sluter om varenda dal och höjd, som vattnet fyller ut de stora havens djup: Du sluter om mig, år från år. I dig jag rörs, vart än jag går. För varje andetag är ditt: Du bor i livets mitt.
Som liljan på sin äng till slut ska vissna ner, går sommaren mot höst och dagen lugnt mot kväll. Men blomman som i vila går ska snart slå ut i evig vår och vad som sås i ringhet här du ger sin blomning där.
Text: J A Hellström 1975
Musik: Svensk folkmelodi
Text: J A Hellström 1975
Musik: Svensk folkmelodi