Foss kyrka är helgad åt Johannes Döparen och uppfördes sannolikt under 1100-talets första hälft.
Kyrkobeskrivning
Kyrkan har fått sin nuvarande form efter en ombyggnad 1733-34, då bland annat det gamla korets sidomurar och triumfbågen revs, norr- och sydingångarna på västra sidan murades igen och en ny västport uppfördes.
1887 uppfördes tornet, innan dess fanns ett trätorn från 1754. Predikstolen är från 1617 och dopfunten är tillverkad av bildhuggaren Marcus Jäger senior år 1705. Takmålningarna i kyrkan är gjorda av Kristian Lundstedt 1928 och altartavlan är en oljemålning på duk med Golgatamotiv av Pehr Hörberg från 1798, den kom dock inte till Foss kyrka förrän 1846.
De stora textila konstverken är utförda av konstnärerna Ulla-Britt Emitslöf-Dejmo, Kurt Dejmo och Jan Dejmo. Den största: Livets vatten, invigdes 1983.
Orgelbyggaren N. Hammarberg byggde nuvarande orgel år 1968.
Enligt sägnen har korset i kyrkan skänkts av en dödsdömd förrymd straffånge som gömde sig i en bergshåla kallad Reors grotta vid Skulevik i Håby socken. Med korset köpte han sig nåd.
I Göteborgs historiska museums samlingar finns en madonnaskulptur av trä daterad till 1200-talet som stått i Foss kyrka. Även en gravsten från Foss kyrka finns numera i samlingarna. Gravstenen har följande text (fritt översatt till nutida svenska av Sven Rydstrand): "Här under vilar lagmannens i Viken Thore Simonssons hustru, som avled i Herranom i Herrens år 1310". Thore Simonsson var lagman i Viken och ägde troligtvis en eller flera gårdar i Foss. A E Holmberg nämner dock, att en Peter var lagman för de båda lagtingen i Vikens lagsaga år 1314, och att Thorgeir Symunarson, som han rätteligen hette, var lagman först efter Peter. Stenen kan alltså ha ett senare tillkomstdatum än 1310.
Mordet på kung Eystein
Äldsta skriftliga belägget för kyrkan är från 1157 då den isländske skalden Snorre Sturlasson skrev att kung Eystein blev mördad i närheten av, och sedan begravd i Foss kyrka.
Kung Eystein blev avrättad genom att bli huggen i kors i ryggen. Där hans blod rann ner på marken sprang en källa upp, som kallades Korskällan. Källan fanns kvar vid nuvarande vårdcentralen fram till 1950-talet då den lades igen.
En andra källa rann upp, där kungen stod lik före gravsättningen. Denna källa kallas Skårkällan och den finns fortfarande kvar som Snorre beskrev den, i backen sydväst om kyrkan.
Enligt Heimskringla blev han sedan helgonförklarad..
Utgrävningen 2004
Under restaureringen av kyrkan 2004 gjordes samtidigt en arkeologisk utgrävning för att fastställa kyrkans ålder. Vid utgrävningen fann man bland annat ett silvermynt från 1300-talet, mynt från 1500-1600-1700-talen, kritpipor och en pärla.
Under kyrkgolvet fann man människoskelett efter människor som begravts där. Att begrava människor under kyrkgolvet var ganska vanligt. Ofta var det människor av högre stånd som kunde köpa sig en begravningsplats i kyrkan. Man fann ingen grav efter Kung Eystein som många hade hoppats på.
Kanske Eysteins grav försvann vid en tidigare restaurering under 1700-talet. Tanumsprosten och historikern Johan Oedman skrev om gravarna som hittades då att man under gången och koret i kyrkan fann åtskilliga murade gravar uti vilka förnäma lik blivit begravna. Pastor Eckerstein berättade för Oedman att när några av dessa öppnades spred sig en stark aromatisk lukt av balsamerade kroppar. I gravarna hade man funnit förgyllda ekkistor och krucifix av mässing. Vart dessa nu har tagit vägen är okänt.
Vid en restaurering på 1800-talet skall man återigen ha funnit flera gravar under koret. Däruti låg försilvrade kistor med namnskyltar där man kunde läsa att gravarna tillhörde tre av Rutger von Aschebergs barn.
