Häktesprästen

Enligt de mänskliga rättigheterna äger varje människa rätt att praktisera sin tro och har därför rätt till samtal med präst även inom slutna institutioner som häkten, fängelser och slutna sjukhusavdelningar.

Att bli häktad är en mycket ingripande händelse i en människas liv. Det sker när åklagaren misstänker att man begått ett brott som, om man befinns skyldig, kan ge minst ett par års fängelse.

En person som är häktad med restriktioner får inte kommunicera med familj, vänner eller världen där ute. Inte heller träffa någon annan intagen. I stället är man utlämnad till sig själv. Där och då kommer också tankarna, frågorna, oron, våndan, skulden, ångern och alla känslor. De mänskliga kontakter som står till buds är den med personalen. Och prästen.

”…när såg vi dig sjuk eller i fängelse och besökte dig? …vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig”.
Orden ur Matteusevangeliets 25:e kapitel är en grund för den kristna etiken och människosynen. Regeringsformens bejakande av rätten till religionsutövning på fängelser och häkten gör det möjligt för kyrkan att arbeta inom kriminalvården. För att besöka, samtala, stötta, bryta isoleringen och ibland be tillsammans eller dela bröd och vin. Alla är inte kristna, men ingen är gjord för isolering. De 23 timmarna blir ”bara 22”, och det är åtminstone ett fall i rätt riktning.

Samtalen spänner över allt som livet rymmer. Det kan vara de egna barnen, bilar, sport och politik. Eller ofta det brott som den intagne är misstänkt för, målbilder, möjliga vägval, tro och existentiella frågor eller att kunna hantera ett dåligt besked.

Präst finns vid Häktet i Falun. Arbetet vid landets häkten och fängelser samordnas av Sveriges kristna råd i Nämnden för Andlig Vård – NAV. Här ryms också andra samfund och religioner.