Vilhelmina församling

Volgsjö församling blev Vilhelmina församling 1812 då vår församling avsöndrades ur Åsele pastorat. Men redan långt innan dess hade kyrklig verksamhet bedrivits i våra trakter.

Den kyrkliga verksamheten fick permanent prägel 1783 när biskopen i Härnösands stift, på befolkningens begäran, placerade präst här i bygden. Prästerna var inte alltför villiga att bosätta sig  i "vildmarken"; bara att besöka församlingsborna kunde vara ett helt äventyr.
Men särskilt två präster i Åsele, som Vilhelmina då tillhörde, visade stort intresse för dem som bodde i Vilhelminas trakter. Det var kyrkoherden Petrus Forsberg och pastorsadjunkten Per Rådström. Petrus Forsberg blev kyrkoherde 1741 i Åsele pastorat. Han hade hört talas om befolkningen, som bodde på Volgsjölandet och gav sig iväg i roddbåt uppefter Ångermanälven och kom så småningom till Volgsjön, där han höll predikan, förmodligen den första gudstjänst som hölls på Vilhelmina kyrkplats.
Under sina roddfärder hade Petrus Forsberg brukat gästa Erik Pålsson, nybyggare i Råsele. Hans son, Per, studerade och prästvigdes 1779 och tog sig sedan efternamnet Rådström efter sin hemby.
Per Rådström fick i uppdrag att hålla gudstjänster sommartid för befolkningen i Fatmomakke och därikring.
Den förste kapellpredikanten i Volgsjö blev Petrus Gavelin. Hans församling bestod då av ca 200 personer.
Vi kan också avläsa behovet av den kyrkliga verksamheten i byggandet av kyrkor i församlingen.
Den nuvarande kyrkan i Vilhelmina avlöste tidigare enklare byggnader och uppfördes 1840.
De långa avstånden i församlingen skapade ett behov av kyrkbyggnader i flera större byar.
Så tillkom Dikanäs kyrka 1833. Den kyrkan är idag församlingens äldsta kyrka
För att tillgodose sommarhalvårets kyrkhelger byggdes Fatmomakke kyrka 1883.
Avstånden ledde också till uppförandet av Latikbergs kyrka 1934 och Saxnäs kyrka 1959