På en kulle i Spraxkya reste man under åren 1885-88 helt på frivillig väg och med stor entusiasm Väster Tunas varmt tegelröda kapell.
I samband med klockövertagandet lät man traditionsenligt på frivillig väg resa en klockstapel, ritad av arkitekt Einar Lundberg från Rättvik och byggd av ortsborna Klas Johansson i Grevbo och Nils Eriksson i Gallsbo. Klockstapeln invigdes av kontraktsprosten Erik Perers den 30 september 1970.
Den gamla klockan, som hand ringdes med en lina från sin enkla, öppna och korskrönta takryttare över västra gavelnocken, var med sin spröda klang helt otillräcklig. Men när Stora Tuna församling år 1955 donerade en ny klocka till krematoriet vid Norra griftegården fick Väster Tuna kapell överta den som i nära tre decennier ringt frid över de hädangångna. Denna ”nya” klocka var gjuten vid K.G. Bergholtz klockgjuteri 1927.
Klockstapeln
Den nya Cecilia-orgeln med 12 stämmor installerades 1946 och restaurerades 1975 av orgelbyggare Gunnar Carlsson från Borlänge.
Den fösta renoveringen utfördes 1917 då grunden förstärktes och indragning av elektricitet samt omdisponering av läktare och sakristia gjordes. En mer genomgripande restaurering skedde 1933, då det veckade tunnvalv tillkom som numera täcker de tidigare mot kyrkorummet öppna takstolarna.
Renoveringar
Altaret och predikstolen målades i marmorimitation, väggarna vitlimmades och läktare och bänkar fick en vacker ljusbrun nyans.
Mängder av ljus strömmade in genom alla de rundbågiga fönstren i kapellet. De är placerade ett på var sida om den vackra och arbetade porten, fem på var långsida och på korgaveln var det ursprungligen tre stycken. Ett runt, glasmålat fönster föreställande Sankta Veronicas svettduk prydde också gavelväggen. Ytterligare ett vackert bemålat rosettfönster placerades på den motsatta gaveln, över läktaren och porten. Mycket av inredningen skänktes till kapellet, såsom glasmålningarna, bänkarna, kyrksilvret, ljuskronorna och altardukarna mm.
Kapellet är en rektangulärt tegelröd byggnad som mäter 19 x 10,5 meter.
Byggnaden
Den 26 augusti 1888 invigdes kapellet av kyrkoherde Morén. Ungefär så här beskrev ”Lärkasfar” det hela:
”Det var en stor dag, då grundstenen lades, och när murarne började höja sig. Vi hade tänkt oss ett missionshus, men det blef en kyrka. Se, Gud ville det så.. Vi måste be om pengar af människor och Gud om ihärdighet. Så gingo vi från alla gårdar och gjorde dagsverken vid bygget. Teglet slogs och brändes här, det är Väster Tunalera i allt teglet. En dag var så kyrkan färdig, klockan var upphängd i ringtornet å taket, det runda, målade fönstret ofvan altaret var insatt, men vi hade inget golf. Alla våra tillgångar voro uttömda. Då togo vi plankorna i byggnadsställningarne, afhyflade dem någorlunda och inlade dem. Därför är golfvet ojämnt och illa lagt. Sedan gingo vi in och Tackade Gud. På dörrarne läto vi dessa ord sättas i gyllene skrift: ” Lofva Herren, ty han har gjort stora ting!”
Det var ett vidlyftigt och stort företag byborna gav sig in på då de år 1883 bildade en kapellkommitté bestående av initiativtagare och byföreträdare såsom ”Davidsfar” – hemmansägare Erik Davidsson, ”Lärkasfar” – hemmansägare Lärkas E. Andersson samt ”Nybergsfar” – skolläraren A. Nyberg. Stor hjälp hade de också av Tunaherden E. Morén som bl.a. skaffade fram ritningar, såg till att de blev godkända samt engagerade byggmästaren C. Mattsson från Tjärna som 2 år efter bybornas beslut startade bygget.
Tanken på ett kapellbygge i Väster Tuna växte fram under 1800-talets mitt. Det var lång väg till den ståtliga sockenkyrkan Stora Tuna kyrka, och under vintrarna var vägarna ofta helt igendrivna. När sen tjällossningen tog vid kunde det vara ett helt företag att ta sig fram.
Orgeln
Den första kororgeln köptes för 225 kr. 1946 installerades en Ceciliaorgel från Åkerman & Lund med 12 stämmor. Den restaurerades 1975 av Gunnar Carlsson från Borlänge.
