Läs mer om Nedraby kyrkoruin
Där Örupsån söker sitt utlopp i Fyleån ligger det gamla Nedraby, förut en egen socken, men hör numera till Övraby. Här på en höjd har under förhistorisk tid legat en by eller större gård och här ägde sedan 1200-talet kungen mark. För 700 år sedan uppfördes är en kyrka, någon säger av trä och någon av sten. Kyrkan har sedan byggts om och utökats vid flera tillfällen för att sedan förfalla.
Själva Nedraby socken upphävdes vid början av 1600-talet och gick upp i Benestad och Övraby. Byn däremot fanns kvar i sin helhet till enskiftet 1814, men trots dessa stora förändringar finns byalaget kvar. Man kan säga att Nedraby kyrkoruin har blivit en symbol för hembygdskänslan, därför räddades den efter utgrävningarna år 1958-1960 från vanvård och förfall.
Kyrkoruinen har haft en lång historia av lidanden och stått som förfallen ödekyrka i 300 år, den siste prästen var Peder Chreistensen Morsianus.
Kyrkan sägs ha upphört att vara församlingskyrka år 1635 men användes ändå under lång tid som begravningskapell, emligt särskilt beslut av dåvarande danske kungen. Även Gudstjänster lär ha förekommit under större delen av 1600-talet.
Utgrävningar av ruinen har visat att Kyrkorummet andvänts som för begravningar fram till 1660 och det yngsta myntet som hittades vid utgrävningarna var från 1671.
Domkyrkoarkitekt Th. Wåhlin skrev om ruinen 1906 att klockan tagits ner först 1880 och förts till Örup och sedan vidare till Övraby, denna är av medeltidstyp utan inskriptioner.
På 1930-talet började åter funderingar på konservering att komma och vissa skyddsåtgärder vidtogs genom Skånes hembygdsförening försorg. Det skulle trots detta dröja till 1957 innan det bildades en restaureringskommitté med godsägare Wilhelm von Platen som ordförande. Med bidrag från Skånes hembygdsförening,
Riksantikvarieämbetet samt Övraby församling och Glemmingebro kommun började allt ta fart. Från Långhus, kor och vapenhus schaktades c:a 2 meter lager av jord och byggnadsmaterial. Utgrävningarna och renoveringen blev därför mycket omfattande och varade i 3 år. Detta har dock gett många intressanta och överraskande fynd, så man har fått en bra bild av den medeltida kyrkan. Några säkra belägg för kyrkan äldsta datering finns inte, den enkla för 1200-talet planen och avsaknaden av ursprungliga valv m.m. tyder på övergång mellan romansk och gotisk tid, alltså c:a år 1250.
Dopfunten motsäger inte denna datering, form och dekor på denna sägs vara från denna tid. Vid Brunius besök i Nedraby 1844 hade denna flyttats till Övraby prästgård där den användes som trädgårdsbord, detta framgår av en teckning i Brunius dagbok. Senare placerades den i Övraby kyrkas vapenhus, därefter troligtvis 1906 flyttades den åter till Nedraby för att åter försvinna i rasmassorna. Numera står dopfunten på hedersplats i det återuppförda tornet.
Källa: text ur Skånes hembygdsförbunds årsbok från 1961
Författare: Sven E. Noreen och Märta Strömberg.
