Dopet
Foto: Helen Lindqvist

Dopet

Bland det roligaste man får göra som präst är att få döpa, i alla fall tycker jag det. När man blir förälder är det ett stort ögonblick. Ett barns födelse är oerhört stort, man blir berörd i sitt allra innersta av en stor glädje och tacksamhet. Samtidigt bävar man, tänk att få lov att bära ett så stort ansvar. Till skillnad från nästan alla andra levande varelser är den nyfödda människan beroende av sina föräldrar, inte bara under några veckor utan flera år, kanske rentav hela livet.

Dop och vigslar bokas med kyrkoherden på telefon 0417-215 75.

Alla kulturer och religioner har någon form av rit när man välkomnar en människa in i livet. Judarna har sin omskärelse på den åttonde dagen. I Nya Testamentets berättelse om Jesus kan vi läsa om hur han inlemmades i Israels folk genom omskärelsen.
 
I den kristna traditionen har vi dopet som, i de stora kyrkorna, oftast är ett barndop som ett välkomnande in i kyrkans gemenskap och som ett tillfälle för de nyblivna föräldrarna att få inlemma det nyfödda barnet i en större gemenskap som är församling, släkt och vänkrets. Det kristna dopet måste inte äga rum när ett barn är nyfött även om det är det vanligaste hos oss. Man kan bli döpt när som helst i livet.
 
Dopet handlar ju också om att de döpte tas upp i den större gemenskap som är kyrkan. Den som döps blir på ett särskilt sätt ett Guds barn. Man kanske kan säga att i dopet uppstår en personlig relation mellan Gud och den döpte.
I vår församling döps de flesta barn som föds. Genom dopet blir man medlem i Svenska kyrkan och den församling där man bor. Om man vill döpa sitt barn eller om man som vuxen vill bli döpt tar man kontakt med församlingsexpeditionen eller kyrkoherden. I allmänhet sker dopen i en gudstjänst en söndag i den kyrka man vill ha dopet i och på en dag som passar alla.
 
Det finns några bra hemsidor t ex  www.dopsajten.se med en massa tips och idéer.