Det speciella missionljuset har hela vägen tjänstgjort som ett yttre tecken på samhörigheten med vänförsamlingen Kisingá. Det tänds varje gudstjänst och påminner om ömsesidighet och omtanke.
Foto: Thorsten Stjärnered.

Missionsljuset förenar oss

Nätterna är mörka i Kisingá. Men i kyrkan lyser det - inte bara från stearinljuset som Rödöns församling överlämnat utan också av glädje och spontanitet när församlingen firar gudstjänst.

Nätterna är mörka i Kisingá. Ute finns inga gatlampor som lyser och i husen fattas strömbrytare att tända upp med. Byn saknar elektricitet och en hel del annat av det vi har vant oss vid. Men i kyrkan lyser det - inte bara från stearinljuset som Rödöns församling överlämnat utan också av glädje och spontanitet när församlingen firar gudstjänst. Sången är också där en viktig uttrycksform men också dansen och den fria bönen vittnar om mångas delaktighet i gudstjänsterna.

Rödöns församling kom för att hämta hem impulser och skapa kontakt för mångårig vänskap. De tre som tillsammans for till Tanzania är Anna-Carin Stuenes Karlsson, Marianne Lindström och Solvig Ljusterdal. Det har blivit tända på att tala om sina upplevelser därifrån och påminna oss alla om den speciella vänrelation Rödön har till församlingen Kisingá i Iringa stift i den lutherska kyrkan i Tanzania.
 
Med början från advent 2009 tänds i varje gudstjänst som Rödöns församling firar ett missionsljus, likadant som det som församlingen överlämnade till vännerna i Kisingá. Det uttrycker samtidighet och samhörighet.

I varje gudstjänst som Rödöns församling firar tänds ett missionsljus, likadant som det som församlingen överlämnade till vännerna i Kisingá. Det uttrycker samhörighet.