Följ med på en "guidad" tur i Hanebo kyrka
Vi står strax utanför ingången till kyrkan. Vi befinner oss vid foten av tornet där en av ingångarna finns. Vi har bara några få steg kvar upp för trappan av huggen gråsten. Vi går in och stannar till i vapenhuset.
Nu är vi i vapenhuset som i själva verket är nedersta våningen av tornet. Vi ser här rakt in i det s k "långhuset". Till vänster har vi trappan till läktaren och kyrkorgeln. Det finns en fortsättning på trappan upp i tornet men den är inte öppen för allmänheten. Om vi ser oss omkring litet i vapenhuset finns det ett par föremål värda att lägga märke till.
Ivapenhuset kan man beskåda vad som finns kvar av en dopfunt från år ca 1300.
På bilden ser vi en präktig järnsmidd kista. Den är tillverkad år 1814 av torparen Sundin i byn Gusbo, några km söder om Kilafors. Järnbeslagen är gjorda av smeden Lothström.
Hanebo kyrka är rikt utrustad med s.k. "ljusredskap". En av dessa hittar vi redan i vapenhuset.
Om vi väljer att för en kort stund ta trappan upp till läktaren ... så kommer vi in i ett litet "kapprum" där vi kan hänga av oss ytterkläderna innan vi går ut på läktaren. Dörren till vänster på bild leder vidare upp i tornet dit allmänheten normalt inte har tillträde.
Vi går i stället rakt fram och går ut på läktaren. Det som skymtar innanför dörren är baksidan av orgeln. Här sitter vår kantor och bjuder oss på skön kyrkomusik. Epoken då klockaren fick stå och trampa luft till orgeln är sedan länge försvunnen.
Även kyrkokören och solister brukar hålla till häruppe när de deltar i gudstjänster eller har sina konserter.
Utsikten från läktaren är ganska vacker. Du får här en fin överblick av kyrkorummet, men om vi för en stund släpper blicken på detta, finns det ett par detaljer väl värda att se på här uppe.
Bl a en vacker väggmålning. Ingen vet idag med säkerhet vad målningarna föreställer så vi nämner bara de få där tidigare forskning fastställt innebörden.
Om vi stannar upp vid orgeln kan vi berätta att Hanebo kyrka har haft orgel ända sedan 1737. Denna första orgel byggdes av Anders Bergstedt från Husby.
Bergtedts orgel byggdes om av Lars Fredric Hammardahl från Arbrå år 1771 vilken i sin tur ersattes av en nybyggd orgel 1902, från firma: E.A. Zetterkvist & Son i Örebro. Den orgeln fungerade alltså i precis sjuttio år.
Den nuvarande orgeln är byggd av Grönlunds orgelbyggare från Gammelstad och installerades 1972.
Orgelns fasad är dock densamma sedan 1902. Den ritades av E.A. Hedin.
Vi vänder åter nedför trappan och går in i kyrkorummet.
Vi går österut in i kyrkorummet och befinner oss just nu under läktaren och ser in mot altaret. När vi följer norra väggen i kyrkan österut kan vi hitta en hel del detaljer värda att se närmare på. Längst bak under läktaren hittar vi den första väggmålningen. Tyvärr finns det ingen säker dokumentation om vad denna föreställer.
Tar vi några steg längre in så ser vi en av "pelarna" som bär upp takvalvet. Strax bortom pelaren finner vi nästa väggmålning.
På andra sidan fönstret finner vi ett av de få bevarade medeltida inventarierna, som i detta fall är det stora triumfkrucifixet. Det bör ha tillverkats för det stora högvälvda gotiska kyrkorum, som på 1300-talet ersatte de romanska. Vissa drag tyder på att det kan vara tillkommet under den tidigare hälften av 1300-talet, däribland höftklädets drapering och benens ställning. Delar av korset samt två av ändplattorna är en komplettering från 1956. De nygjorda delarna är tydligt redovisade och kan inte förväxlas med de ursprungliga.
Vi är nu framme vid den norra korsarmen som byggdes år 1776-1778 då kyrkan utvidgades. Detta efter att "Kila Bruk" anlades 1723 och Kilaforsortens invånarantal ökade snabbt. Redan vid ärkebiskop Henrik Benzelius visitation år 1752 beklagade kyrkoherde Hällström över det trånga utrymme i kyrkan. Men det tog alltså en ganska lång tid innan det hände något.
På denna bild ser vi predikstolen som är från år 1662. Under 1600-talet var den troligen omålad. År 1714 fick den det utseende den har än idag. De gamla färgerna togs fram vid en restaurering under 1950-talet.
Läs här vad kyrkoherde Ernst Pontén skrev om restaureringen i tidskriften "Julhälsning" av årgång 1956. (tyvärr förlorat/red:s anm.)
Korgen är av renässanstyp med evangelistfigurer infällda i triumfbågsliknande portalformer. Den är sannolikt tillverkad i Kärnsta, Ljusdal.
År 1706 lät prosten Limnelius förgylla evangelistfigurerna och 1715 fullföljde prosten Phragmenius det hela och förgyllde hela predikstolen till en kostnad av 124 daler.
Ovanför figurerna, runt korgen, kan du finna följande text:
"PRESTENS LEPPAR SKOLA BEVARA LÄRONA AT MAN MÅ BEFRÅGA LAGEN AF HANS MUN"
Längre ned, på de svarvade pelarna kan du uttyda:
"ANNO 16" och.............
Längre ned, på de svarvade pelarna kan du uttyda:
...."62 O T" (Anno 1662 OT)
Bokstäverna "OT" står för Olof Trodianus, som var kyrkoherde 1652 - 1676.
På predikstolen står ett timglas från 1766.
Ovanför predikstolen finns ett s.k. "ljudtak" tillverkat av Jonas Lind från Söderhamn år 1717.
På ljudtaket tronar pelikanen, en symbol för Kristi offerdöd.
På ljudtakets undersidan ses en förgylld sol och.........
och.........därunder hänger en duva som är en symbol för den Helige Ande.
Vi har nu kommit längst fram i kyrkan och befinner oss vid altaret.
Altartavlan har sin egen lilla historia.
Den är ett verk av den från Hanebo bördige målaren S. A. Blombergsson Den är en kopia av altartavlan i Söderhamns kyrka och utfördes på uppdrag av dåvarande ägaren till Kilafors bruk,
P. C. Rettig. Makarna Rettig skänkte tavlan till Hanebo kyrka år 1837.
Motivet är Jesus i Getsemane örtagård.
Altartavlans inramning består av ett vackert träarbete med förgyllda träsniderier.
Altartavlan ersatte en altarkomposition från år 1717. Den bestod av en skulpterad ram med pelare och lövverk kring det dåvarande korfönstret. Den kröntes av helt förgylld figur med spira i vänstra handen och en krona i den högra. Den är säkert identisk med den skadade träskulptur................
.................som idag förvaras i tornet. Ramverket till denna snidades av bildhuggaren Jonas Lind från Söderhamn. Ramverket är numera uppsatt i Enångers kyrka. Upptill på detta, finns ett urtag, lagom för skulpturen på bild. I en nedre avdelning i denna altarkomposition fanns den nattvardsbild, som idag är uppsatt på nordväggen längst bak i kyrkan.......
...nattvardsbilden som skildrar lärljungarna sittande i andakt med knäppta händer, alla utom Judas vill säga, som oroligt biter på sina naglar. Denna bild har från början tillhört den altarkomposition från 1717 som år 1837 ersattes av nuvarande altartavla.
Vid en reparation i mitten av 70-talet ersattes de dåvarande nummertavlorna, som var märkta av tidens gång, med nya i ett enkelt men ändå stilenligt utförande. En församlingsbo tyckte inte om detta utan tesatmenterade helt enkelt en summa pengar till kyrkan med villkoret att dessa skulle användas till att restaurera nummertavlorna och hängas upp i kyrkan.........
De hänger nu på var sida om altartavlan......
En av de gamla nu restaurerade nummertavlorna i närbild. Ursprung okänt.
Om vi gör en liten paus och går tillbaka några steg i altargången och betraktar altaret från ett litet avstånd kan du lägga märke till upphöjningen av korgolvet som gjordes vid reparationen i mitten av 1950-talet. Det fick då samma höjd som det tidigare var innanför altarringen och golvet och gången täcktes med röd sandsten. Vi går vidare i vår betraktelse av Hanebo kyrka.......
och finner på var sida fönstret till höger om altaret två s.k. pyramider, som tidigare stått nedanför koret. De anskaffades av prosten Phragmenius år 1715. Han lär själv ha skrivit, citat: " med thär wid brukeligit löfwärck", slut citat.
Samma år lät han förgylla hela predikstolen till en kostnad av 124 daler. Att församlingsborna var intresserade av denna förändring visar visas genom att de frivilligt bidrog med 188 daler.
Från medeltiden härstammar den utsökt vackra madonnan av elfenben, som är uppsatt på korets sydvägg. Bilden inköptes 1939 i San Sebastian i Spanien av fru Stella Odelstierna, som i sitt testamente uttryckte ett önskemål om att madonnan skulle tillfalla Hanebo kyrka, dit den också 1959 skänktes av fru Odelstiernas barnbarn
Madonnabilden är drygt 40 cm hög och skulpterad i ett enda stycke så när som på barnet som limmats fast........
Kroppens böjning, storleken samt igenpluggade hål, både i madonnan och barnets huvud är drag, som tyder på att utgångsmaterialet varit en bete. Stilmässigt hör madonnaskulpturen hemma i trakten av Paris omkring år 1300. en elegantare släkting till Hanebomadonnan är den, som tros härstamma från kyrkan S:te Chapelle i Paris och som numera finns i Lourvren. Sannolikt har vår madonna importerats till Spanien av en fransk bildhuggare.
Ett vackert skulpterat och förgyllt tabernakel omsluter madonnaskulpturen. Det kan möjligen redan från början ha tillhört madonnan.
Framför madonnan står dopfunten. Strikt och stilren av huggen sten.
I vår vandring har vi nu kommit fram till det södra korset och till den kororgel som där finns. Den inköptes under kyrkoherde Almgrens tid på tidigt 1970-tal. Han insåg behovet av en mindre orgel och fick kyrkorådets godkännande till att anskaffa denna.
Vid presentationen av exteriören nämndes att det finns en ingång i södra korset. Här ser vi denna från insidan.
Utifrån ter sig denna ingång på detta sätt och är, som ni själva kan se, anpassad för att personer med olika handikapp skall kunna besöka kyrkan.
Om vi återvänder in i kyrkan kan vi lägga märke till att sydväggens främre avdelning har två helgonframställningar, i övre delen har vi S:t Helena med ett kors mellan sina utsträckta armar och nedtill S:t Clemens med ett ankare i sin högra hand och en korsstav i den vänstra.
Vidare mot ingången hittar vi på ett valv några målade slingor från medeltiden vilka räddades vid restaureringen på 1950-talet.
I den bakre valvavdelningen hittar vi ett av kyrkans titelhelgon. På denna målning har vi den norske helgonkungen S. Olof, natten före slaget vid Siklastad, där han skulle möta döden.
Till höger om fönstret ser vi S. Johannes Evangelisten kokas i olja i en gryta. Framställningen är på medeltida vis drastisk och konkret. En man "öser" den arme Johannes med en slev, en annan man känner efter med en gaffel om han är kokt, och en tredje underhåller elden under grytan med en blåsbälg. Enligt legenden steg dock S. Johannes med Guds hjälp oskadd upp ur grytan och levde därefter i Efeos till dess han 98 år gammal själv nedsteg i sin grav.
Så slutar vi rundvandringen i vår kyrka i Hanebo socken, stannar vid utgången och ägnar en stilla tanke åt alla de människor som var med vid byggandet. Som med svett, möda och mycket enkla hjälpmedel lyckades åstadkomma detta byggnadsverk.
© Janne Norberg
© Janne Norberg