Berättelser från unga ledare

Varför vill du gå ung ledarutbildningen?

Jag ville gå denna ledarutbildning för att fortsätta min konfirmationstid. Jag har bara goda minnen från konfan och har lärt mig så mycket om kristendomen och mig själv. Vill gärna hjälpa konfirmander att få en så fin stund som jag hade.

Hur är det att träffa unga ledare från andra församlingar?

Jag tycker det har varit helt fantastiskt att få träffa så många unga ledare. Jag har lärt mig så mycket om hur det är från olika församlingar till att man har så många gemensamma intressen. Många roliga personer och tycker om att lära känna nytt folk. Öva på att lära känna flera.

Vad var det bästa med den här träffen och varför?

Det bästa med denna träffen är hur roligt det är att lära känna nya personer. Jag tycker det är kul att bli kompis med många och hålla kontrakt efter lägret. Kunde varit här flera veckor till. Tycker det också är fint med gudstjänster och många andakter. Många aktiviter och mycket kreativa pass som är fantastiska. Bra med så många äldre ledare. Känns också så kul att vi är så många!

Vad tar du med dig från träffen in i rollen som ung ledare?

Från detta lägret tar jag med mig fina minnen och många bra sätt att vara en ledare. Jag tar med mig bra lekar och vandringar vi har lärt oss. Har också lärt mig att höja rösten och höra mig själv. Många saker vi kan ta med till konfläger. Tar också med fina gudstjänter och andakter. Hur man blir en bra ledare har jag lärt mig. Tar med mig kompisar och glädje innför nästa läger.

Varför vill du gå ung ledarutbildningen?

För att bli en bättre ledare och lära känna nya människor.

Hur är det att träffa unga ledare från andra församlingar?

Det var trevligt, de var snälla mot oss.

Vad var det bästa med den här träffen och varför?

Personerna vi mötte, att lära sig saker och att vi fick lära oss saker genom att göra och inte bara skriva.

Vad tar du med dig från träffen in i rollen som ung ledare?

Att skapa god stämning och att vara tydlig.

Varför vill du gå ung ledarutbildningen?

Jag ville gå ung ledarutbildning för att kunna bli en bättre ledare och lära mig hur man ska vara och lite om hur man kan styra en grupp av konfirmander.

Hur är det att träffa unga ledare från andra församlingar?

Det var jättekul att få träffa andra unga ledare speciellt för att vi inte är så många i vårt konfagäng och då är det skoj att kunna träffa andra som har lite större grupper.

Vad var det bästa med den här träffen och varför?

Det bästa med den här träffen har varit att träffa så många andra svenskar, och att alla har tagit oss så gott emot och det var kul att lära mig nya saker med andra.

Vad tar du med dig från träffen in i rollen som ung ledare?

Jag tar med mig hur viktigt det är att berätta allt tydligt, inte bli arg eller irriterad om någon inte fattar och hur mycket man kan anpassa saker till en grupp.

Marlene Claussen från Fryksände pastorat var en av de unga ledare som valde att åka till Taizé på livsresa. Marlene blev ung ledare i direkt anslutning till konfirmationen och sitter sedan sommaren 2023 även i Svenska kyrkans unga i Karlstads stifts distriksstyrelse. Här nedan berättar hon om sin upplevelse i Taizé.

Vad var det bästa med resan?

Det bästa med resan måste ha varit alla människor jag mötte, alla samtal jag fick ta del av och den positiva stämningen över hela Taizé. Det kändes som man hörde till Taizé redan första kvällen och alla andra där fick en att känna sig välkommen och sedd.

Vilket jobb hade du i Taizé och hur var det?

Det var i Oyak som jag jobbade. För de som inte vet vad Oyak är så är det som en liten butik, restaurang, glassbar och bar i ett. Det är dit alla gick på kvällen, vilket gjorde att det har en mycket central roll i Taizé. På Oyak får alla volontärer prova på de olika jobben som att sälja glass, stå i baren, sälja crepes och göra juice.

Det var ett riktigt roligt jobb för man hade kontakt med andra personer hela tiden och kunde prata med massor av olika människor. Dessutom hade man bra samarbete med sina kollegor, för man jobbade ihop med en annan person varje pass.

Vad var mest utmanande med resan?

Det mest utmanande med resan för mig personligen var bussresan ner. Vi hade kul i bussen, men man kunde inte sova bekvämt, länge eller bra, så man hade för lite sömn från första dagen. Sen var det roligt på Oyak, så man var vaken länge på kvällarna och upp tidigt på morgonen för att hinna duscha innan dagen drog i gång på allvar. Så det blev ganska lite sömn, men det var det absolut värt!

Vad tar du med dig från resan som ung ledare i Svenska kyrkan?

Som ung ledare i Svenska kyrkan har jag med mig att detta var en helt fantastiskt upplevelse. Från Taizé tar jag med mig att man inte ska vara rädd att prata med nya personer. De flesta personer uppskattar när någon pratar med dem och man har så mycket att tjäna på att prata med nya personer.

En annan ska jag tar med mig är hur olika alla tror och utövar sin tro. Det finns inget rätt eller fel och det märktes riktigt tydligt i Taizé. Det fanns personer där som var djupt troende, men även många som sökte efter en tro och inte egentligen trodde på något alls. Personligen tror jag det bidrog till att det var lätt att känna att man hörde till Taizé och hela gemenskapen där.

Något annat om resan du vill dela?

Det sista om resan är att min mobil gick sönder redan andra dagen och förblev trasig resten av tiden där. Det gjorde såklart att jag fick en helt annan upplevelse än de andra som var där, men jag tror att det var bra att vara utan mobilen i nästan en vecka. Så jag skulle rekommendera andra som åker dit att lägga bort mobilen i Taizé eller åtminstone använda den så lite som möjligt för det finns så många andra saker man kan göra och som man inte behöver mobilen för!

Greta Starrin från Norrstrands församling var en av de unga ledare som valde att åka på livsresa till Taizé. Hon har varit engagerad i Svenska kyrkan sedan hon var 15 år och konfirmerade sig.

Vad var det bästa med resan?

Det allra bästa med resan till Taizé var alla möten med andra människor. Möten som gett mig kontakter världen över och minnen för livet.

Vilket jobb hade du i Taizé och hur var det?

Jag hade kören som jobb. Det innebar sång-rep varje dag mellan kl. 14–16, samt att en satt med kören och sjöng vid varje kvällsbön. Jag tyckte det var fantastiskt att sitta där med totala främlingar och ändå kunna känna den där samhörigheten genom musiken!! Körledarna vad även otroliga och väldigt duktiga på det de gjorde!

Vad var mest utmanande med resan?

Det jag trodde skulle vara mest utmanande med resan var att sova i tält hela veckan. Jag har aldrig tältat i mer än en natt, men det gick mycket bättre än förväntat! Det som visade sig vara mest utmanande för min del var att behöva säga hejdå till mina nyfunna vänner. Jag kom folk nära på ett sätt som jag inte gjort med många här hemma, vilket gjorde det svårt att säga hejdå! Men jag är otroligt tacksam för alla fina möten och samtal, trots att det gjorde det svårt att åka därifrån.

Vad tar du med dig från resan som ung ledare i Svenska kyrkan?

Det jag tar med mig ut i ledarskapet som jag lärt mig under resan är att det inte behöver vara så svårt att starta en konversation och få en annan människa att känna sig sedd och hörd. I Taizé pratade alla med alla och det var inte en sekund som jag kände mig ensam eller utanför! Detta på grund av att alla var accepterande och bjöd in varandra i så väl samtal som lekar.

Något annat om resan du vill dela?

Inget mer än att det är ett minne för livet och att jag är otroligt glad och tacksam över att jag fick uppleva Taizé!

Vi hade en guide med personliga upplevelser kring händelserna, vilket gav oss ett bredare perspektiv. Det är nästan ofattbart hur folk slängde sig ur fönster för att fly regimen i Östtyskland, DDR och överlevde.

Det var gripande att se spåren av tunnlarna som hjälpte folket och visar på medmänsklighet bland alla berlinare, oavsett sida, som hjälpte till att gräva dem.

Att besöka de stora monumenten och kvarvarande minnesmärken som boende i Berlin bara går förbi vardagligen utan eftertanke gav oss en tankeställare.

Text av Linn Warolin och Matea Huldén, unga ledare i Karlstads pastorat

Bön

Gud, hjälp oss att vara en röst för dem som inte har någon. Stötta oss i kampen för en bättre värld. Tack för att du alltid finns vid vår sida, även när det känns som allra svårast. Gud, hur kan världen bli så skev? Tack för att du alltid är densamme igår, idag och imorgon. Amen.

En sak jag tänker tillbaka på från resan är när vi besökte minnesmonument för Europas mördade judar. Själva monumentet var fint och det är bra att det påminner om vad som har hänt eftersom att det inte får upprepas. Jag lade också märke till att många antagligen inte förstod betydelsen av monumentet eftersom att flera satt på eller hoppade mellan blocken vilket är ganska okänsligt. Jag tar med mig att man skall vara uppmärksam så att man inte råkar göra likadant.

Text av Isak Brorson, ung ledare i Kristinehamns pastorat

På spår 17 besökte vi tågstationen alla judar från Berlin åkte till olika koncentrationsläger från. Vi fick även höra en väldigt fin kärlekshistoria mellan en judinna och en nazist. Jag tyckte att det var väldigt rörande när man fick se antalet judar som blev skickade till lögnerna, då man inte inställt sig att det var så många. När man fick se det framför sig blev det mer ”verkligt”.

Jag märkte även att de flest antalet judar blev skickade till lägret Theresestadt, vilket jag inte ens visste existerade då man hör allra mest om judarna i Auschwitz. Jag har själv aldrig hört talas om Theresestadt även fast det var de stället de flesta skickades till från Berlin. Jag tycker då att det är bra att man får veta om alla andra lägrerna också så att allas berättelser kommer fram.

Text av Emma Cedervall, ung ledare i Åmåls församling

Vid spår 17 där tusentals judar deporterades till koncentrationsläger samtal arbetsläger där de flesta sedan mördades, fick vi individuella historier om några få livshistorier. Även fast platsen var enkel och trycka nummer i plåtar på deporterade människor varierade mellan cirka 2000 och 19 så kröp historian närmare. Vi var en grupp på nästan 30 personer vilket gjorde upplevelsen mer påtaglig och nära.

Text av Emma Andersson, ung ledare i Åmåls församling

Jag tyckte spår 17 var bra och lärorikt för jag visste inte att det fanns fler än Auschwitz, man fick också lära sig om andra läger vilken jag tycker bra, då får man en mycket större bild av allt som man lärt sig i skolan. Sen tycker jag kärleks historian var sorglig men också intressant. Spår 17 väcker mycket känslor då man verkligen får se hur många som fördes till lägerna från den platsen.

Text av Emmie Wernlund Johansson, ung ledare i Åmåls församling

Vid ett tillfälle på vår livsresa besökte vi Svenska Viktoriaförsamlingen i Berlin. Där höll Amanda som arbetar på Viktoriaförsamlingen en intressant föreläsning. Under denna föreläsning fick vi lära oss en hel del historia gällande Berlins historia kopplat till den svenska kyrkan där, men även Svenska Kyrkans uppgifter.

Det som jag kommer ta med mig från detta besök är tillgängligheten till Svenska kyrkan utomlands. Innan föreläsningen hade inte jag någon större koll på Svenska kyrkan existens utomlands. Jag tycker att det är viktigt att sprida informationen om Svenska kyrkan utomlands, då det kanske finns andra oventande som mig.

Svenska kyrkan kan bland annat bidra till trygghet för resenärer eller boende svenskar utomlands. Känslan av att man vet att det finns människor i området som pratar ens eget språk och kan hjälpa till om en olycka skulle ske. Ofta håller de även i de svenska traditionerna som midsommar eller kanelbullens dag, vilket även bidrar till en känsla av hemma för de som kanske stannar i landet en längre period.

Svenska kyrkan utomlands ger alltså trygghet, känslan av hemma och även en god samhörighet, vilket gör den väldigt viktig för de som kanske saknar dessa saker när de inte är i Sverige. Därför tycker jag det är viktigt att sprida kyrkans budskap och vad Svenska kyrkan utomlands står för, för att ge människor möjligheten känna sig trygg även fast man befinner sig i ett annat land.

Text av Ludwig Åhrman, ung ledare i Hammarö församling.

Bön

Gud, tack för att godhet har makt över ondska och att vi får kraft och mod i dig att våga förändra världen. Ge också oss mod att stå upp för varandra och att vara en röst för de som saknar en, en hjälpande hand till den som behöver den eller ett par lyssnande öron när någon vill prata. Amen.

Om jag ska välja en händelse som betydde extra mycket för mig denna resa så blir det lördagens mässa som firades i Zionkirshe. Det är en otroligt vacker kyrka som hade och har stor betydelse för judarna och andra världskriget.

Mässan var en av de finaste och mest rådgivande mässorna jag varit på, Emmy från Karlstad stift ska ha stor eloge! Att få sitta där och fira mässa i en så vacker kyrka och höra allas röster eka tillsammans gav mig glädje och lugn. Det fick mig att tänka på alla som satt under andra världskriget, precis där jag satt då, förmodligen livrädda för vad framtiden hade att ge, och firade mässa precis som vi gjorde idag. Vilket otroligt hopp det förhoppningsvis gav dem.

Att vi sedan fick ta oss upp i kyrktornet och se vackra Berlin var bara ett plus i kanten!

Text av Moa Wendt, ung ledare i Hammarö församling

Vi besökte Kaiser-Wilhelm memorial church. Vi tyckte det var inspirerande att även efter kyrkan bombades ville folket vara i kyrkan för att bland annat fira gudstjänst, men när det bedömdes för farligt byggde de upp ett alternativ dit de kunde gå istället. Vi tyckte även det var intressant att kyrkan var byggd i så många stilar för att visa för andra hur bra Tyskland var som land och att Tyskland som land också hade mäktiga kyrkor.

Text av Fiona McCann och Sophie Fielding

Bön

Gud, tack för dessa livsresor. Tack för möten och nya bekantskaper. Tack för att möten i ditt namn går över språkgränser. Var med oss och bevara oss på våra fortsatta livsresor. Gud, tack för möjligheten att göra just dessa livsresor tillsammans. Var oss nära och gör oss alltid öppna för nya insikter och äventyr. Amen.