Påskdagspredikan 2023 – Kristus är uppstånden

Den där allra första påskdagen präglades inte av glädje eller jubel. Nej, det rådde förvirring och osäkerhet. Det tog tid för Jesus vänner att förstå, att ta in – han lever! Att Jesus faktiskt uppstod, att Gud är på riktigt.

Inledning

Glad påsk! Önska varandra ”glad påsk” i bänkarna!

Ja, vi säger glad påsk till varandra och det med rätta. Men den där allra första påskdagen präglades inte alls av glädje eller jubel. Det var inte alls så att Jesu vänner liksom sa: ”Yes, där satt den! Han lever! Vi visste det!” Det var ingen känsla av seger eller triumf. Tvärtom. I de bibeltexter som skildrar den första påskdagen, t ex den vi precis hörde läsas, framgår att det rådde förvirring och osäkerhet den första påskdagen. Tre gånger upprepar en av Jesus närmaste vänner, Maria från Magdala, sin övertygelse att någon har flyttat på Jesu kropp. Det är ju den enda rimliga förklaringen: graven är tom, bindlarna ligger där, men kroppen är borta. ”Vem har flyttat på den, och vart någonstans?”

Tro växer fram

Det framkommer tydligt i bibeltexterna att de som följde och trodde på Jesus inte alls förväntade sig att han skulle uppstå och bli levande igen. Hans korsfästelse och död var ju en katastrof, den totala kollapsen av något som de hade trott på och satsat sina liv på. När Jesus hade dött, tagits ner från korset och lagts i en grav var lärjungarna inte ute på gatorna och ropade ”nu ska ni få se att han snart kommer att uppstå och bli levande igen”, utan de gömde sig, livrädda för att de också skulle tillfångatas och dömas. 

Det tog tid för Jesus vänner att förstå, att ta in – han lever, han lever. Det tog sex, sju veckor innan de började berätta ”han har uppstått, han lever”. Så kan det vara för oss också: det kan ta tid att tro, att låta det sjunka in. Det kan ta tid att tro, att vilja tro. Tid för insikten att landa i oss att Jesus faktiskt uppstod, att Gud är på riktigt, att det finns ett kosmiskt Du. Tanken svindlar.

Tanken svindlar för dig som kanske för första gången på allvar börjar umgås med den tanken. Men också för dig för vilken tanken inte är ny, men likväl sätter världen i gungning. Det finns en transcendent verklighet, ett kosmiskt Du, som känner dig och bryr sig. 

Påsken bänder upp vår snäva verklighetsuppfattning och bjuder in oss till en öppnare och större verklighet. Som vi inte kan kontrollera eller förfoga över, än mindre betvinga. Jag blir mindre tvärsäker, mer prövande. Mindre ”jag vet”, mer ”jag söker, jag vill tro”. Du som inte riktigt vet om du tror och i så fall vad du tror: jag vill uppmuntra dig att be Gud om tro. Redan viljan att tro – är tro. Redan den spirande önskan att tro – är tro.

Tro är inte nödvändigtvis att förstå

Apropå att tro finns en viktig sak i texten. När Maria berättat att graven är tom springer Petrus och en lärjunge till dit. Och när den andra lärjungen går in i graven står det: ”han såg och trodde”. Han började ana vad som faktiskt hade skett. Att det omöjliga precis hade blivit möjligt – ”han lever”. Hela hans världsbild kommer i gungning, hans verklighetsuppfattning rämnar – ”han såg och trodde”. Direkt efter det står det: ”Ännu hade de … inte förstått skriftens ord att han måste uppstå från de döda.” Hänger ni med? Det står att lärjungen trodde, men direkt efter står det att han inte hade förstått detta med uppståndelse.

Det här säger oss något viktigt om tro. Nämligen att vi inte fullt ut behöver förstå för att kunna tro. Det är inte först när allt är begripligt och lagt till rätta som vi kan tro. Utan vi får tro, och kan tro, fast vi inte har alla svar, trots att vi inte riktigt begriper hur allt hänger ihop. Lärjungen i den tomma graven: han förstod verkligen inte, hans värld blev uppochnervänd – men han trodde.

Varför gråter du?

Två gånger får Maria från Magdala frågan: varför gråter du? Först av änglarna och sedan av Jesus själv fast hon just då inte känner igen honom. Både änglarna och Jesus visste ju mycket väl varför hon grät – hon sörjde. Sörjde att hennes vän Jesus som hon kallar herre och mästare hade dödats. Men de ställde ändå frågan. Därför att det finns en befrielse – eller hur – i att få sätta ord på det som är tungt. Därför är att det finns läkning i att få tala sant om sig själv och sitt liv, också om det som är svårt och tynger oss.

Om du fick frågan ”varför gråter du?”, vad skulle du berätta? Vad sörjer du? Varför gråter du när du gråter? Jag grät så sent som i onsdags när jag satt framför datorn och förberedde en sak. Vad bär du på i livet som tynger dig? Vad är dina sår och förluster? Vad oroar och tär på dig?

På samma sätt som änglarna och Jesus ställde frågan till Maria så ställs den till var och en av oss. Inte för att Gud inte känner dig eller inte redan vet hur du har det. Gud vet och du är villkorslöst älskad av Gud! Men Skaparen vill höra dig berätta, är intresserad och bryr sig – varför gråter du?

Det finns hopp

Vändpunkten den där påskdagsmorgonen kommer när Jesus nämner sin vän vid namn – ”Maria”. Också du nämns vid namn: Oskar, Kristina, Hugo, Amanda, David, Noa … . Maria vänder sig om och känner igen Jesus. Hon förstår att han lever, att det är på riktig, att det finns liv bortom död. Hör ni det: det finns liv bortom döden.

Det är påskens budskap också till oss denna förmiddag. Vi kommer att dö – no surprise – men efter döden finns nytt liv, tack vare att Jesus uppstod natten till idag. Dödens makt är bruten. Ljuset har besegrat mörkret.

Och Jesu uppståndelse betyder inte bara att det finns liv efter detta, utan också att det finns liv här och nu. Påsken ropar till oss att det finns ljus och hopp även de dagar och stunder då livet känns mörkt och tungt, rentav hopplöst. Påsken ropar till oss att det mitt i det som är svårt och smärtfyllt i våra liv, finns tillförsikt och frön till glädje. Glädje, påsken är glädje. Det finns ljus, det finns hopp. Glad påsk!