Dopet är en vacker tradition som kan samla familj, släkt och vänner, ett tillfälle för glädje och fest kring den nya familjemedlemmen. Men dopet har också en djupare mening. I dopet firas och välkomnas ett nytt liv och tillsammans tackar vi Gud för det livet.
Dopet kan också ses som ett uttryck för att vi människor lever mer av det vi får än av det vi gör eller äger. Varken prestation eller konsumtion ger vårt liv existentiell mening. Det gör däremot detta, att få bli del av ett större sammanhang av mening och relation. I dopet välkomnas barnet in i Svenska kyrkan och den lokala församlingen. I dopet finns också löftet att Gud är med under livets alla dagar.
Svenska kyrkan är en öppen gemenskap och dopet är ett tecken på samhörighet i den gemenskapen.
Eva Nordung Byström, biskop
Det här vill vi som har ansvar i Svenska kyrkan berätta för så många som möjligt. Inte för att pådyvla någon vår tro eller för att vi anser oss veta vad som är bäst för alla. Utan för att vi befarar att det idag finns många unga familjer som inte känner till den kristna tron särskilt väl, som inte vet att den inte bedömer människor efter hur ofta de går i gudstjänst, inte heller utifrån hur mycket eller lite någon tror.
Svenska kyrkan är en öppen gemenskap och dopet är ett tecken på samhörighet i den gemenskapen. En samhörighet med den lokala församlingen, med den världsvida kristna kyrkan och med något större än vad orden räcker till. Dopet är livets första fest och den gemenskap som barnet då blir en del av, är ett löfte för livet oavsett hur det gestaltar sig.
Eva Nordung-Byström, biskop i Härnösands stift