Foto: Kerstin Stickler/Härnösands stift

Nu firar vi hoppets högtid

Det sägs att hoppet är det sista som lämnar en människa. Filosofer, terapeuter, läkare och psykologer har genom tiderna funderat kring hoppets betydelse för att vi ska orka ta oss igenom sjukdomar, svårigheter och kriser. Att leva på hoppet verkar i många fall ge oss den känsla av mening och sammanhang vi behöver för att orka genomlida och överleva svåra utmaningar.

Och visst är det så. Så länge vi orkar så hoppas vi. Vi hoppas att saker och ting ska bli bättre. Att sommaren ska bli fin. Att jobbiga saker ska gå över, att problemen ska lösa sig. Hoppet bär oss genom motgångar och svårigheter som ett sorts livselixir. Utan hopp tynar vi bort.

Hoppet är också det bärande innehållet och temat för påsken, en av årets största kyrkliga högtider. Ja, påsken är verkligen hoppets högtid. I påskdagarnas olika gudstjänster från skärtorsdagen till annandag påsk får gudstjänstdeltagarna vandra från ångest, mörker, hopplöshet och död till ljus, glädje, förundran, hopp och liv. Här möter vi tron på att kärleken är starkare än hatet, att godhet vinner över ondskan, livet segrar över döden och att mörkret aldrig kan vinna över ljuset. Petrus skriver i sitt första brev: ”I sin stora barmhärtighet har Gud fött oss på nytt till ett levande hopp genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda.”

I den kristna tron finns inget krav på att förstå påskens överväldigande budskap. Däremot erbjuder den oss att ta emot och leva av det hopp som påsken bär med sig. Att hoppas är inte det samma som att förstå och veta. Hoppet öppnar tvärtom upp tillvaron för dimensioner som är större än vårt förstånd och utanför vår begreppsvärld. En evig trygghet som vi genom hoppet får vila i.

Att hoppas är inte det samma som att förstå och veta. Hoppet öppnar tvärtom upp tillvaron för dimensioner som är större än vårt förstånd och utanför vår begreppsvärld. En evig trygghet som vi genom hoppet får vila i.

Eva Nordung Byström, biskop

Så samtidigt som vårt vintertrötta landskap rustar sig för att möta vårens liv och ljus inbjuds vi till att fira hoppets högtid, att ta emot och bäras av dess budskap: ge inte upp, sluta aldrig hoppas.

Vila i din väntan. Stilla mötet sker.
All din stora längtan Herren hör och ser.
Livet skiftar fort, kvävs av dödens hot.
Herren skingrar rädslan; kornets hopp är stort.
Framtiden väntar, vila i tro,
Kornet som nu slumrar snart börjar gro.
(SvPs 205, vers 2)

Med önskan om en hoppfull och glad påsk!

Eva Nordung-Byström, biskop