– Det finns inte en enkel lösning som är bäst i alla lägen. Det har jag lärt mig under mina år i skogen; man måste göra olika på olika områden. Vi försöker alltid titta på de lokala förutsättningarna och se hur vi bäst brukar skogen på just den platsen, säger Tina Westlund, miljösamordnare på Svenska kyrkan i Karlstads stift.
Svenska kyrkan äger och brukar skog från Karesuando i norr till Skurup i söder. Så har det varit väldigt länge, sedan Sverige blev kristet på 1000-talet. Olof Skötkonung, som var den första kungen som döptes, skänkte mark till kyrkan. Många andra ville göra likadant, och på så sätt växte markinnehavet.
I dag är Svenska kyrkan Sveriges femte största skogsägare, och äger 1,7 procent av skogen i hela landet. Marken förvaltas genom något som heter Prästlönetillgångarna, och som finns i varje stift. I Karlstads stift består prästlönefastigheterna av ungefär 44 000 hektar skogs- och jordbruksmark, mest skog.
Skogen ska skötas med fokus på långsiktighet och med hög ambitionsnivå. Samtidigt som den ska ge avkastning och hjälpa till att finansiera all den verksamhet som Svenska kyrkan bedriver ska den också brukas med hänsyn till miljö och klimat. Dessutom är skogen en viktigt plats för rekreation. Att väga alla dessa intressen mot varandra är något som Tina och hennes kollegor dagligen brottas med.
Tina ger ett tydligt exempel på svåra avvägningar. Hon berättar att det finns en inneboende konflikt där man dels vill göra största möjliga klimatnytta, dels gynna den biologiska mångfalden. För klimatets skull är det bäst att skogen växer snabbt och därmed binder mycket kol, men skulle man bara ta hänsyn till det skulle man också driva bort djur och andra växter än gran. Om man å andra sidan bara tar hänsyn till biologisk mångfald innebär det att skogen på medellång och kort sikt tar upp och binder mindre kol, och därmed tar man inte ansvaret för klimatomställningen på allvar.
– Det är en ständig balansgång. Och den är inte alltid så enkel att prata om. Jag tror att vi måste våga se att det kommer behöva se olika ut och att vi får ta olika hänsyn på olika platser. Här i Karlstad stift har vi förmånen att vara så pass små att vi kan ta beslut väldigt nära, och på ganska små områden. Vi kan åka ut och på plats göra bedömningar, säger Tina.
Skogsbruket i karlstads stift är miljöcertifierat med FSC och PEFC, men tanken är att de certifieringarna snarare är en lägstanivå än ett mål för miljöambitionerna.
Samtidigt är det tydligt att klimatförändringarna redan nu börjar innebära ändrade förutsättningar för skogen här i Sverige. 2018 års torka innebar att barkborren trivdes bättre än någonsin och nu måste en väldigt stor del av avverkningen styras av var barkborren har gått till angrepp och hur den ska stoppas.
– 2018 och åren efter det har satt fingret på att vi måste jobba stenhårt på att bruka skogen varierat. Vi blir mycket mindre sårbara om vi varierar hur vi gör. Perspektivet kan aldrig vara kortsiktigt, vi måste tänka många år framåt. Hur har vi en frisk skog om 70 år? Det är sånt jag funderar på varje dag, säger Tina.
På nationell nivå genomförs just nu en utredning om hållbarhet i Svenska kyrkans skogsbruk. Målet är att säkerställa en ekologiskt, ekonomiskt, socialt samt andligt och existentiellt hållbar skogsförvaltning samtidigt som man tar hänsyn till långsiktig finansiering av kyrkans verksamhet.
– Det är ju helt fantastiskt att skog är viktig på så många sätt. Det gör mitt jobb väldigt spännande. Jag kan ju se att vi verkligen kan göra skillnad, säger Tina.
Du ska ha fått de längre faktarutorna av Cecilia men skickar de som är i tidningen utifall du vill använda dessa.
Text: Peter Pasalic Östborg
