Helen Hagman Olsson framför en gravsten
Foto: Jerry Lövberg

Patos - En historia som aldrig begravs

Nästan i hjärtat av Trollhättan ligger en plats fylld av minnen. – Det här är verkligen en begravningsplats som har mycket att berätta om stadens historia, säger Helen Hagman Olsson, som kan Götalunden bättre än någon annan.

Det är en solig, men iskall dag i slutet av februari. Stormen Otto har just dragit
förbi och runt omkring oss ligger nedblåsta grenar. Vinden biter rejält i kinderna när Helen Hagman Olsson möter oss. Det blir starten på en rask, intressant och spännande promenad genom Trollhättans historia. På en dryg timme tar vi oss från 1800-talet till nutid. Vi rör oss från Nohabgrundarna, hälsar på hos revyartisten Laila ”Yrvädret från Trollhättan” Westersund och vidare längs krigsgravar, friherrar och grosshandlare.

Helen, som är född och uppvuxen i Göteborg, blev Trollhättebo efter att ha träffat sin blivande man på Dingle natur- och trädgårdsskola 1981. Åren 1999–2013 jobbade hon som kyrkogårdsarbetare på Götalundens begravningsplats. Hennes passion för sin tidigare arbetsplats är påtaglig när hon nu är tillbaka för första gången på länge. Hon hejar glatt på forna kollegor som kommer förbi.

– Jag lovade mig själv att när jag fyller 60 så ska jag arbeta inomhus, för hur det än är så sliter jobbet som kyrkogårdsarbetare ganska mycket på kroppen. Inte minst på knäna, konstaterar Helen.

Med god marginal till 60-årsstrecket sökte och fick hon jobbet som vaktmästare vid Skogshöjdens kyrka, men Götalundens begravningsplats har fortfarande en stor plats i hennes hjärta. Innan hon slutade gjorde hon och dåvarande kollegan Anne-Mari Jantén en dokumentation över begravningsplatsen, med fokus på dess historia. Det är med andra ord ingen tillfällighet att hon har koll på de mesta och de flesta gravarna, även om det var ett tag sedan hon var här.

När vi tar rygg på henne bjuds vi på en spännande blandning av historier,  anekdoter och skrönor som tillsammans målar en bild av det gamla Trollhättan med dess beslutsfattare, industrimän och profiler. Historien blir verkligen levande i denna oas mitt i stan, som många Trollhättebor tar vara på även som  promenadstråk.

Götalundens begravningsplats kom till under koleraepidemin 1834. De första  gravarna från den tiden är inte synliga längre.

Johan Magnus Lidström, en av grundarna av Trollhättans mekaniska verkstad,  var en av de första som begravdes här. Han vilar i kollegan Antenor Nydqvists familjegrav, med deras medgrundare Carl Olof Holms grav mittemot. Trots att Lidström gick bort i kolera vid bara 36 års ålder så bidrog han under sin korta tid i Trollhättan till en stor del av stadens moderna historia, då Nohab betraktas som Trollhättans industriella vagga och alltid omnämns som en motor i Trollhättans utveckling. Inte så konstigt med tanke på att företag som Saab och Volvo Aero har sitt industriella ursprung på det som idag är Innovatum District.

Carl Olof Holm saknade arvingar och vid hans död så efterlämnade han den  Holmska fonden, som bland annat kunde bidra till Maria Alberts sjukstuga, döpt efter sjukstugans och Strömslunds grundare Eduard Leopold Alberts första hustru; Maria Albert. Hon ligger begravd till vänster om sin make med makens andra hustru, på andra sidan. Albert Kök Hotell & Konferens bär makens namn, då det ursprungligen var hans bostad.

Vi stannar vid en familjegrav där efternamnet är nästan bortskrapat. "Mor och Far" vilar här, helt anonymiserade.
– Jag tycker det är lite sorgligt att det inte går att läsa på stenen vilka det var,  men det går att ta reda på namnen i gravboken, säger Helen.

Männen dominerar på gravstenarna, både med namn och titlar. Den enda  kvinnan på den äldre delen av begravningsplatsen som förärats en egen titel på sin gravsten är ”Bageriidkerska” Lilian Munkenberg.
– Kvinnorna i de äldre gravkvarteren är, om de har tur, omnämnda med namn men lika ofta är de en anonym maka som vilar bredvid sin man. Det var så det var då, konstaterar Helen.

Texten är nästan helt borta på Magnus Åbergs gravsten, men vi får hjälp av ett förbipasserande par att tyda den. "Sveriges godtemplare reste vården" lyckas vi med lite möda få fram. Trollhättans förste kyrkoherde var en av de ledande personerna i staden under senare halvan av 1800-talet. Magnus Åberg var aktiv även inom skolväsendet och kommunpolitiken, men kanske främst som ledare för nykterhetsrörelsen, berättar Helen.

Helen försöker tyda texten på en gravsten tillsammans med Lars Larsson.
Helen försöker tyda texten på en gravsten tillsammans med Lars Larsson. Foto: Jerry Lövberg

Gravplatsens nyaste del är minneslunden från 1991. Den ligger nästan dold  bland träden längs Idrottsvägen. Här har nyligen lagts på ett nytt lager av jord för att kunna placera askan efter fler. I minneslunden finns ingen sten eller namnplatta, men besökare kan lägga sina blommor och tända ljus på ett anvisat ställe som kyrkoogårdsarbetarna sedan tar hand om. För familjer som bor utspritt och inte har samma möjlighet att besöka en gravplats är minneslunden ett fint alternativ.

Bredvid minneslunden så grävs Götalundens senaste askgrav, även den sköts av kyrkogårdsarbetarna. Sedan askan grävts ner i en sammetspåse placeras en namnplatta där.
– Även om Götalunden inte kan växa rent geografiskt, så kan du fortfarande få en enskild gravplats eftersom gamla gravar sägs upp eller gravrätten utgår och inte förnyas efter 25 år. En del äldre gravar bevaras dock av historiska skäl även om det inte finns anhöriga kvar som sköter dem, förklarar Helen när vi har lagt närmare 200 år bakom oss.

Bara en bit härifrån är det liv och rörelse. Och ny Trollhättehistoria skrivs.