En kväll för nyfikna frågor 

Att stiftet rymmer många nyfikna är tydligt. Förra året kom ett 30-tal nyfikna, tillsammans med anställd från hemförsamlingen. I år hade 70 anmält sig i förväg men snöovädret tvingade flera att stanna hemma.  Vi kommer köra ett uppsamlingsheat i april, för de som inte vågade sig ut på vägarna ikväll, berättar biskop Fredrik.   

Ett 30-tal nyfikna har trotsat väglaget och Östrabos matsal känns alldeles lagom full. Om alla föranmälda hade dykt upp hade vi fått sitta väldigt trångt för att rymmas, konstaterar biskop Fredrik. 

Menar du att man kan jobba heltid som musiker i kyrkan, att det finns tjänster där man får spela på heltid, frågar en ung kille vid mitt bord. 
Han får snabba svar från en jämnårig kille, som redan har siktet fast inställt på att bli kyrkomusiker. Efter gymnasiet ser han fram emot studier på Oskarshamns folkhögskola. Att bo på internat lockar nästan lika mycket som möjligheten att få spela musik på heltid. 

Många platser i stiftet rymmer uppenbarligen nyfikna. Vetlanda, Alvesta, Vislanda, Högsby, Växjö, Förlösa-Kläckeberga. Det spirar av intresse och frågor och sorlet i rummet tyder på att kvällen är uppskattad.  

På plats finns också de som ansvarar för rekrytering till diakon, församlingspedagog, kyrkomusiker och präst.  

- Det är bra att man får vara nyfiken på, och att det inte bara gäller ”upp till 25” utan också efter, säger Maria Hall som är präst i Förlösa-Kläckeberga församling. Hon tillägger: Alla är inte säkra på vilket av jobben som lockar mest, eller slits lite mellan två. Då är detta ett tillfälle att ställa frågor. 

Efter lite kantarellpaj och kaffe är det så dags för kvällens huvudpunkt. Att få höra mer om hur nyfikenheten så småningom kan bli till yrkesliv. 

- Plötsligt pekade allt i mitt liv åt det här hållet, att det var präst jag skulle bli. Nu är det 32 år sedan jag prästvigdes. Det har varit svårt men det har alltid varit rätt. Och trots tuffa dagar och uppgifter har jag inte ångrat mitt val en enda dag av mitt liv, berättar biskop Fredrik. 

Han betonar också vikten av att bli tagen i anspråk, att få frågan: Vill du få en uppgift, vill du hjälpa till, vill du växa i ditt kall? Att få utrymmet att växa i sitt kall är nödvändigt. Ett sätt att odla det är att höra om andras längtan, och kunna känna igen sig i den.  

Rekryterarna berättar om sina personliga vägar från nyfikenhet till yrkesliv.  
För mig var det avgörande att jag fick öva i kyrkan. Jag har aldrig själv ägt en orgel. Att få nyckeln till kyrkan var också nyckeln till mitt val av karriär, berättar Åsa Johnson som är stiftsmusiker.  

Olikheterna i de personliga berättelserna är många men vissa faktorer förenar dem alla: Någon som ser och bekräftar en inre längtan, någon som bemyndigar och uppmuntrar. De flesta minns också trainee/diakonalt år/volontäråret som avgörande för vägvalet. Att själv få prova och att bli uppmuntrad är faktorer som haft stor betydelse. 

En av deltagarna denna kväll är 20-årige David Berg, som just nu är trainee i Förlösa-Kläckeberga församling. 
- Jag hoppas på att bli präst. Ikväll kändes som bästa tillfället att ställa frågor och möta rekryterarna. God mat var det också! 

Efter en stunds genomgång i storgrupp får alla gå till det hörn som lockar mest: Ett för varje profilyrke. Det är uppmuntrat att gå till flera. Just denna kväll lockar arbetet som diakon och präst något mer än församlingspedagog och kyrkomusiker. Rekryterarna berättar i sina grupper om möjliga utbildningsvägar och svarar sedan på många nyfikna frågor. 

Denna kväll ger möjlighet att få perspektiv och se lite mer av de andra profilyrkena. Det är en chans att känna efter om man verkligen valt rätt, säger David Berg. 

Biskopen avslutar kvällen: 
Hör av dig igen, om du vill prata mer om detta!  

Den uppmaningen gäller också dig som känner igen din egen spirande längtan i kvällens nyfikna deltagare.  

Emilia Lindstrand