Påsken är väldigt viktig inom kristendomen. På påskdagen firas det att Jesus inte är död. Han lever vidare trots att han uppenbarligen dog på långfredagen, då han blev korsfäst.
När några kvinnor skulle besöka hans grav på påskdagen upptäckte de att graven var tom. Han har uppstått igen. Inom kristendomen ses det som beviset för att Jesus är Guds son. Men också beviset för att det goda vinner över det onda. Att ljuset alltid vinner över mörkret.
Under tiden som Jesus levde berättade han för sin omgivning vem Gud är. Vi kan förstå det gudomliga genom att läsa Bibelns nya testamente. Där har människor skrivit ner vad Jesus berättade och gjorde under sin levnadstid.
Historisk bakgrund
Jesus var judisk och levde i ett ockuperat land i det som vi idag kallar Israel och Palestina. Den romerska kejsaren sade sig vara Guds son och hade därför rätten till all makt och rikedom. Det fanns också religiösa lärda som predikade om hur man skulle leva. De fick på så sätt den moraliska makten att avgöra om man var en tillräckligt en bra människa eller inte.
Jesus gjorde uppror mot detta. Han menade att de minst värda i samhället var dem som Gud älskade och värnade mest om - de fattiga, barnen, kvinnorna och de utstötta. Han menade att Gud älskar oss oavsett hur vi lever och vad vi gör. I kyrkan kallar vi det Guds nåd. Jesus sa att ”behandla andra som du själv vill bli behandlad" och ”de minsta är de största”.
När Jesus på palmsöndagen rider in i Jerusalem på enkel åsna och folk hälsar honom som en kung, frälsare och Guds son, utmanas den rådande makten. Skulle verkligen Guds son rida på en åsna? Var är prakten, makten och glansen? Detta uppskattades inte av kejsaren och de auktoritära religiösa ledarna.
Här kom en fattig man (tillkommen utanför äktenskapet) och ger en helt annan syn på människovärdet och vem Gud är. Dessutom lyssnar folk på honom. Han blir därför till slut fängslad och dömd till döden genom korsfästelse. Efter Jesus död fortsatte människor följa vad Jesus lärt dem och så bildades de första kristna.
