– Det var när man gjorde andra jobb uppe på tornet som man upptäckte att plåtarna hade gått sönder på grund av vinden, berättar Börje Lindström som är projektledare för restaureringen av Domkyrkans torn. Först var det inte säkert att vi skulle behöva byta ut all plåt, men efter besiktningen så konstaterade vi att cirka 80% var skadat. Och då är det lika bra att byta allt på en gång.
– Redan för några år sen noterade vi att plåtarna buktade väldigt mycket, säger Niclas. Man kan se hur plåten rör sig rejält när det blåser. Det är som att sätta 10 000 sugproppar på plåten och dra. Så mycket buktar plåten. Jag har gjort vissa provisoriska lagningar genom åren för att köpa tid, för vi vill inte att något lossnar och flyger iväg. Men nu är det dags att göra ett grundligt jobb.
– Tornet som det ser ut idag byggdes 1886 och den nuvarande plåten är från 1968 då hela tornet byggdes om, berättar Börje. Då tyckte man att tornet var för smalt och ville ha det lite mer trubbigt. Så man byggde på den gamla stommen och vred dessutom tornet ett tolftedels varv så att det fick en annan form från muren och upp till spiran. Men den här gången blir det inga förändringar.
– Plåten som sattes upp 1968 var redan då fabrikspatinerad. Den har inte blivit grön under dom här åren, utan var grön från start, förklarar Niclas.
– Det är faktiskt samma företag som gjorde plåten då som vi anlitar nu, faller Börje in. Det var ett av de första stora projekten där man patinerade plåt.
– Den nuvarande plåten har suttit i uppe i cirka 55 år, men det vi gör nu ska hålla mycket längre, menar Niclas. Jobbet som gjordes då är ett skolboksexempel på hur man gör ett koppartak, men dom kunde inte förutse vindlasterna riktigt. Hantverket är ungefär detsamma som 1968, men vi har plastklubbor idag istället för träklubbor. Allting spikades då och skruv var inte ett alternativ. Nu skruvas allting. Med nötningen och utmattningen av den ständiga vinden så är det spikade svagare än om du skruvar. Nu kommer vi även använda extra klammer i infästningen i varje tvärfals. Det kommer man inte se. Det kommer hålla i 200 år om vi gör ett bra jobb. Rent teoretiskt i 1000 år, men det vågar vi väl kanske inte lova.
– När det väl var bestämt att hela taket skulle bytas så var det inte självklart om det skulle vara patinerad plåt eller obehandlat naturell koppar som åldras naturligt och blir grön efter hand,
berättar Börje. Det var en diskussion tillsammans med Länsstyrelsen och Länsmuseet. Och det avgörande var att man valt en patinerad plåt 1968. Jag har lite varierande erfarenheter av patinerad plåt och tycker att det sett lite konstgjort ut, men de proverna som vi fått nu är det bästa jag sett. Processen att välja plåt har varit grundlig. Det är många som tittat och jämfört olika patineringar både nära och uppe på taket.
– Vi har gjort studiebesök och tittat på olika förpatinerade kyrktak och på slottet i Stockholm, berättar Niclas. Och det här blir bättre än slottet. Vi har lagt ner mycket tid på att hitta rätt nyans på plåten. Det kommer ju inte ha samma liv till att börja med. Kulören kommer vara mer enhetlig i början. Det tar några år innan det får liv och skiftande nyanser. Patineringen innebär också att plåten får ett skyddande skikt och ökar hållbarheten.
– Vi räknar med att den första plåten byts i april. Vi byter lite i taget, i etapper. Jag kommer använda det gamla mönstret som mall för att få rakheten. För det vore inte skoj att riva ställningarna och sen ta ett steg tillbaka och se att man inte prickade toppen, avslutar Niclas med ett skratt. ■
