dag_webb.jpg?DoProcessing=&ci=0,0,1920,1080&w=1680)
Om utställningen
Sentimental Friends är ett engelskt uttryck från 1800-talet som beskrev en romantisk relation mellan två kvinnor.
Projektet The Sentimental Friends är berättelsen om Ester och Sion. De två fiktiva karaktärerna är gjorda för att kunna flyta i tid och rum och representera olika delar av den kvinnliga och lesbiska historien. De är en metod för att kunna utforska det stora och det lilla, världsomvälvande händelser och vardagssituationer.
Utställningen En (sön)dag, med Ester och Sion består av de två första delarna i projektet.
- Del 1 introducerar Ester och Sion genom varsin serie. Här är texten sammansatt av dikter skrivna av Karin Boye och Edith Södergran
- Del 2 berättar om en dag i Ester och Sions liv genom åtta seriesidor. I mitten av de åtta sidorna kommer en paus bestående av fem fristående bilder.
Ester
Ester skriver, hon finns i böckerna, dagboksanteckningarna och breven. Hon är berättandet, oavsett om orden talar rättfram eller är skrivna i kod. Hon finns i fabler och dikter. I det som bara syns för den som tar sig tid. Hon har ett hem, ett ”Mårbacka”, ett eget rum. Hon är den äldre kvinnan. Kvinnan i hemmet. Omgiven av väggar, golv och tak, trygg men lite ensam. Hennes böcker står uppradade på hylla efter hylla och det är dem som är hennes trognaste kamrater. Hon är inte rädd för världen utanför fönstret men det är den som är innanför hon föredrar. Hemma kan hon, liksom i böckerna, skriva sin egen historia, bestämma sina egna regler och leva ut vilket liv hon än vill leva. Där, i hemmet, låser hon in sig och där, i hemmet, blir hon inlåst. Hennes version av frihet har ett pris som stavas osynlighet. De flesta dagar tycker hon det är ett pris värt att betala. Andra dagar undrar hon om hon missat att faktiskt leva sitt liv fullt ut.
Sion
Sion reser, tar sig till platser där hon tror sig behövas och till platser hon behöver. Hon är en suffragett, med i Stonewall upproret och i medborgarrättsrörelsen. Hon är ett uppror och en ”pride”. Hon finns i lojalitet, stolthet och rättvisa. I allt det som måste höja rösten för att höras. Sion lever med Ester men är ofta borta. Hon kommer och går som hon vill, klarar inte av att vara still länge och är nästan alltid på väg. Ibland flyr hon mer än reser men hon måste vara på väg. Hon vet inte om hennes ständiga färd gör henne rotlös. Kanske leder hennes försök att finnas överallt till att hon aldrig riktigt finns någonstans. Men i henne finns en rädsla; att stannar hon upp för länge stagnerar hon och blir likt en antik staty. En staty de sköljt bort all färg, allt liv ifrån, allt det som är hon. Trots att det kostar mycket att synas, att kämpa, är hon en del av något större något som berör många och vad kan vara viktigare än det? Kanske den hon lämnat hemma.