Första söndagen efter trettondedagen 2023

Den 30 oktober år 1993 döptes jag i Össeby-Garns kyrka, i Vallentuna kommun. Endast 40 dagar gammal skrevs mitt namn in i livets bok. Jag har sett mitt dop på film då den nyligen konverterades från VHS. Mina föräldrar sjunger för mig. Prästen sa mitt förnamn Hanna i stället för mitt tilltalsnamn Karolina vid några tillfällen. Min mamma smög fram till prästen och rättade honom. Morfar läste evangelietexten med sin skånska dialekt. 
 
Ja, detta är några glimtar från min dopdag. Fastän jag inte minns den så betyder den massor för mig. Den dagen är en del av min livsberättelse och min relation till Gud. 
 
Våra dop är direkt sammanflätade med Jesu dop. Johannes döparen la sina händer på Jesus. Jesus la i sin tur händerna på människor. Så har det fortsatt i alla tider ända till våra dagar. Hur många dop är det egentligen mellan våra och Jesus? Kanske ett 100-tal. Tanken svindlar. 
 
Dopets gemenskap är gränslös. Genom världen och i tid och rum. 
Är du inte döpt än? Det är aldrig för sent att ta steget. Kontakta kyrkan så hjälper vi dig. 
Läser du detta och inte vill låta dig döpt? Minns då att Guds kärlek omsluter precis alla människor och kyrkans dörr står alltid öppen för dig oavsett vilka val du gör. 
 
I dopet görs det inte skillnad på människor. Ingen är störst eller minst. Först eller sist. Alla är vi ett i Jesus Kristus. 
 
Karolina Tängmark, pastorsadjunkt