Besöksverksamheten finns vid anstalter och häkten i hela stiftet. I Mariestad handlar det om att regelbundet besöka de intagna vid den öppna anstalten Rödjan, den slutna anstalten Johannesberg och dem som befinner sig i häktet. Volontärerna som engagerar sig i Ventilen, som besöksgruppen kallas, har till uppgift att vara medmänniskor.
- Som namnet antyder så blir besökarna en ventil, någon att prata med, att ventilera sådant man funderar på. Samtalen kan handla om vad som helst, säger diakon Karin Berg som samordnar arbetet.
Volontärerna Anki Åsemyr och Elisabeth Sparring håller med. Samtalen, ibland i form av en fikastund, styrs av vad de intagna vill tala om.
- Det brukar bubbla upp sådant som är aktuellt för stunden, och då pratar vi om det, säger Elisabeth.
För alla intagna oavsett tro
Verksamheten inryms inom det som kallas NAV, Nämnden för andlig vård, och som Sveriges kristna råd står bakom. Men de engagerade framhåller att besöksgruppen finns för alla intagna, oavsett tro, eller avsaknad av tro. Åsa Bergström arbetar på anstalten Rödjan och är den kriminalvårdsinspektör som från kriminalvårdens sida ansvarar för NAV-frågorna inom Mariestadsområdet. Hon understryker hur viktigt det är att få besök när man är frihetsberövad.
- Vi anställda har förstås också många samtal med de intagna, men det betyder så mycket att det kommer någon annan, någon som inte är en ”myndighetsperson”. Det blir också en viktig koppling till samhället utanför, under tiden man befinner sig på anstalten, säger hon.
På motsvarande sätt ser hon besökarna som en viktig länk från anstalt och häkte ut mot samhället.
- Det här är ju en sluten värld, som ganska få människor vet särskilt mycket om. Besökarna hjälper också till att förmedla en bild av hur kriminalvården fungerar.
Ger aldrig upp hoppet om en människa
Att arbeta brottsförebyggande och ge varje intagen redskap och tilltro till att skapa sig ett bättre liv är viktigt i kriminalvården. Målsättningen, berättar Åsa, är att ”komma bättre ut”.
- Vi ger aldrig upp hoppet om en människa. En intagen kan komma tillbaka för tionde gången, men det kan vara just den gången som han är redo att förändra sitt liv.
Tilltron till människan, bakom brottet, är viktig också för den som vill vara besökare. För att vara en del av besöksgruppen krävs inga särskilda meriter, annat än att just vara en medmänniska. Även om det är Sveriges kristna råd som i grunden ansvarar för NAV-verksamheten och många av besökarna är engagerade i olika kristna församlingar finns inget krav på en bestämd tro.
- Besökarna ska ju spegla hur samhället ser ut, och hur det också ser ut på anstalter och häkte. Vi skulle gärna se fler besökare från andra kristna traditioner, fler muslimer och fler som kanske inte har någon tro alls, säger Karin.
Pandemin har gett konsekvenser på besöksverksamheten men nu är den igång igen. Och fler besökare behövs! När antalet platser för intagna runtom i landet utökas - så även i Mariestad - blir behoven allt större.
Elisabeth och Anki berättar att engagemanget i besöksgruppen Ventilen betyder mycket för dem. Elisabeth blev volontär när hon gick i pension för sju år sedan.
- Jag kände att jag hade fått med mig så mycket trygghet från min barndom som kanske andra saknar, och som jag ville dela med mig av.
Anki har varit med i Ventilen i ett år och tyckte att det var ett bra sätt att komma med i ett sammanhang som nyinflyttad.
- Jag kände knappt någon alls i Mariestad, men jag kände pastorn inom NAV-verksamheten, så han tipsade mig om Ventilen. Att träffa de andra besökarna blev ett sätt för mig att lära känna folk!
Att gå på besök
Anki är besökare på anstalten Johannesberg och berättar om hur det rent praktiskt går till när hon och de andra volontärerna går på besök där.
- Vi brukar vara några stycken som går dit varje gång. Och så kommer det 10-15 intagna och vi sitter alla i ett stort rum. Det blir ofta så att vi delar upp oss vid olika bord och så sitter vi och pratar, helt enkelt.
Just nu finns det besökare för att täcka var tredje söndag. Tidigare var det varannan, och Karin hoppas att man snart kan vara tillbaka där. Men det bygger på att fler vill engagera sig i Ventilen.
Elisabeth är besökare på häktet och där ser det lite annorlunda ut. Dit går besökarna två och två för att träffa en häktad åt gången. Ofta hinner man med att besöka två personer under en eftermiddag. Behoven hos de häktade får styra vilka som får besök.
Åsa berättar att besöken i häktet är oerhört viktiga. Trots att många intagna på anstalt kan ha långa straff är situationen just i ett häkte mycket speciell.
- Man har ofta ryckts upp ur sitt sammanhang, inte fått någon dom och vet inget om hur det ska bli. På en anstalt har de intagna, i de allra flesta fall, ett tidsbestämt straff och kan förhålla sig till det och kanske lägga upp en plan. Men som häktad är allting så ovisst. Dessutom kan restriktioner betyda att en häktad person inte får ha någon kontakt med anhöriga, men får ta emot besök från besöksgruppen, om åklagaren har beslutat det.
Anordnar julfirande på anstalterna
Nu stundar advent och jul och för volontärerna i Ventilen är det en speciell period. Då samlas de en kväll i början av december och slår in julklappar. Alla intagna och häktade, uppemot 250 personer, får ett paket med en chokladkaka, en almanacka och ett gjort som tillverkats av församlingens konfirmander, med en julhälsning. När det i julveckan är dags att dela ut julklapparna ordnas julfirande på alla enheter på båda anstalterna och i häktet.
- Då delar vi ut paket, sjunger julsånger tillsammans och så blir det julfika, berättar Karin.
Besökarna får utbildning för att rustas för sitt uppdrag. Dels genom regelbundna träffar, men också genom den utbildning som kriminalvården håller varje höst.
- Då pratar vi om sådant som är viktigt att känna till som besökare. Till exempel sekretess, hur rättsprocessen fungerar, säkerhetsfrågor och sådant, säger Åsa.
Karin tillägger att besökarna ganska snart brukar komma in i uppdraget, även om det kan kännas lite ovant till en början.
- Det är ju en miljö och ett sammanhang som de flesta inte är så vana vid. Och så upptäcker man kanske att en och annan förutfattad mening raseras.
Anki håller med.
- Ja, jag insåg ganska snabbt att kriminalvården och de intagnas situation inte alls var som jag kanske hade föreställt mig. Jag har fått en helt annan bild!
Text och foto: Anna Theander
Denna artikel var publicerad i Intro nr 4, 2022