I år är det Jesaja 9:1a,2-7 som har talat starkast till mig, men även annandagens evangelietext.
En vinter när krig och kyla blivit mer påtagligt i vardagen, natten kliver med tyngre steg än vanlig, fast kanske än mer i våra sinnen, än runt husknuten. Då kan jag känna Jesajas desperata längtan med de inledande orden ”Men natten skall vika där ångest nu råder.”
Bilden som målas upp av att alla krigets vapen, verktyg och maskinerier ska brytas sönder, brännas och förtäras av eld, för att något så vardagligt och vidunderligt har hänt; ett barn är fött, ett nytt liv är givet till världen som ska göra att fredens välsignelse är utan gräns. Det är en bild av under och fred som jag tycker går rakt in i hjärtat. Tänk, att detta kan bli verklighet!
Tyvärr är inte ens Messias födelse tillräckligt för en värdslig allomfattande fred och frid, inte för mer än 2000 år sen och inte än.
Inte heller ens alltid fred och frid under en julmåltid.
Jesus, som i Jesaja namngivs Fredsfursten, säger det ju själv i annandagens evangelietext (Matt.10:32–39) ”Tro inte att jag har kommit med fred till jorden. Jag har inte kommit med fred utan med svärd.” Han fortsätter sedan beskriva, delvis med Mikas ord, hur människor ska ställas mot varandra och hamna i fiendskap på grund av sina olika åsikter och uppfattningar. När oresonligheten tar över så är det väl därför fred och frid faller. För vi tycker olika i mycket och lika i annat, vi vill forma världen, alla på vårt eget sätt och vissa mer påtvingande än andra.
När konversation går från konfrontation till konflikt uppnår ingen frid genom att underkasta sig någon annans vilja. Rädsla och oförsonlighet hindrar oss från att ens lyssna till smärtan i världen runtomkring. Fred är inget man uppnår och sen checkar av sin att-göra-lista utan något som man ständigt måste fortsätta att arbeta med om det så gäller världen i stort eller en själv och ens närmsta.
Och just när jag nästan gjort mig själv tungsint med mina egna tankar om att det känns som så många vill allt annat än samarbete och fred, så har min spotify-spellista med engelska jullåtar kommit till sitt slut. Men spotify fortsätter spela upp låtar efter egen uträkning och körsången ”Siyahamba” börja glatt spela från mina högtalare, vissa kanske känner igen den mer med den svenska översättningen ”Vi ska vandra” (i guds kärleks ljus). Vilket blir ett bra ställe att sätta punkt för min cirkulära tankegång och önska en god jul och Guds fred och frid till alla.
Gunilla Molin
Församlingshemsvärd
i Lunds östra stadsförsamling