Fler unga ideella, men strategier saknas ofta för att behålla dem

Svenska kyrkan har stärkt det ideella arbetet under 2000-talet, men det blir svårare att gå vidare som ideell i barn- och ungdomsverksamheten ju äldre personen blir och ofta saknas bryggor till andra delar av församlings-verksamheten.
– Om möjligheten minskar att stanna kvar som ideellt engagerad så minskar också möjligheten att fortsätta utveckla och uttrycka sin tro och bli en eldsjäl i församlingen, säger Sara Fransson, forskare vid enheten för forskning och analys vid kyrkokansliet i Uppsala.
Hon har varit projektledare och huvudforskare för den nya rapporten ”Av fri vilja på fri tid – ideellt arbete i Svenska kyrkans barn- och ungdomsverksamhet på 2020-talet”. Rapporten har tagits fram av Svenska kyrkan i samarbete med Marie Cederschiöld högskola, tidigare Ersta Sköndal Bräcke högskola. Studien baseras dels på verksamhetsstatistik från Svenska kyrkan, dels på en enkätundersökning bland ideella och anställda år 2021. Jämförelser görs med en motsvarande studie från år 1998.

Trots att antalet deltagare i Svenska kyrkans barn- och konfirmandledare måste du ha gått vissa utbildningar, som regleras i konfirmandriktlinjerna. Det är glädjande att en medveten satsning på unga ledare har gett resultat. Samtidigt ser vi hur det ideella engagemanget minskar i barnverksamheten som riktar sig till barn upp till 12 år, säger Sara Fransson.

HON SER FLERA anledningar till att färre frivilliga deltar i barnverksamheten. Främst beror det på att färre barn deltar i Svenska kyrkans barnverksamheter – både i öppen verksamhet och regelbunden verksamhet som söndagsskola. Det innebär att det behövs färre ledare och att det finns färre föräldrar och storasyskon som vill engagera sig ideellt för verksamheten.

– Barnverksamheten ser inte heller ut som på 1990-talet. Då skedde många aktiviteter på kvällstid eller helger när frivilliga lättare kunde engagera sig. Idag sker fler aktiviteter direkt efter skolan, när de ideella antingen själva jobbar eller är i skolan, säger Sara Fransson.
Andra faktorer har varit stabila över tid. Det gäller exempelvis varför de ideella vill engagera sig i kyrkan.
– Människor engagerar sig för det de tror på och för att de vill ha roligt, för att de vill vara med i ett sammanhang som ger någonting. De attityderna förändras inte och det överensstämmer med forskning om civilsamhället i stort, säger Sara Fransson.
– Den lilla förändring vi kan se vad gäller drivkrafter är att det är något färre som engagerar sig utifrån den kristna tron och något fler utifrån det sociala sammanhanget och kompisarna. 

DE FÖRSAMLINGAR SOM BÄST lyckats rekrytera och behålla ideella är de som har flera delar i sin barn- och ungdomsverksamhet – inte bara konfirmand-verksamhet. En annan viktig framgångsfaktor är att aktivt ge ideella möjligheter att vara verksamma i andra delar av församlingen, som inom musikverksamhet, diakoni och gudstjänst.
– För att göra det här krävs ett samtal om idealitet och att fler än prästen och församlingspedagogen frågar de ideella om de vill engagera sig i något nytt. När fler vågar fråga är det lättare för ideella att både få in en fot i församlingen eller att stanna kvar; att alla i församlingen känner och tar ansvar att fråga när de ser att en person skulle passa bra i en verksamhet, säger Sara Fransson.
Studien visar också att församlingar som ger alla ideella personlig handledning i uppdraget får ett ökat ideellt engagemang. Likaså lyckas församlingar bättre när de jobbar aktivt med rekryteringspla-ner och rekryterar ideella bredare för sina verksamheter.

VILKEN ROLL KAN då ideella få framöver i Svenska kyrkan? Sara Fransson betonar att det går att prata om idealitet i kyrkan utifrån olika perspektiv. Dels finns det organisatoriska perspektivet som också handlar om kyrkans försämrade ekonomi, dels det teologiska perspektivet om varför kyrkan ska jobba med idealitet.

– Oavsett perspektiv så behöver det ideella engagemanget med tiden öka, om kyrkan ska bibehålla den verksamhet som finns idag och utveckla den vidare.
– Det som förenar församlingar som lyckats med barn- och ungdomsverksamheten handlar inte om att lösa kostnadskriser, utan om att de hittat ett sätt att vara kyrka. De jobbar inte i stuprör utan ser att de olika verksamheterna i en församling hör ihop.