Foto: Zandra Erikshed

”Vi har lärt känna nya människor”

När musiken klingat ut stiger sorlet och snart sitter Veine, Anki, Marcus och alla de andra bänkade runt kaffeborden i Timmerö kapell. ”Mässa med frukost gör att man ganska snabbt kommer in i en gemenskap och i församlingslivet”, säger Anki Tergel, nyinflyttad i Boxholm med maken Marcus.

Text: Annelie Sylvan Foto: Zandra Erikshed 

Morgonhimlen är grå men när kyrkklockorna ringer bryter ljuset fram och letar sig in i kapellet. Här börjar vi onsdagen tillsammans, och lyssnar till diakonen Lillianne Svensson, som hoppat in eftersom prästen fått förhinder, och leder oss genom gudstjänsten. Hon sätter sin personliga prägel på stunden och avslutar med en dikt som hennes mamma Ruth A Martinsson skrivit. Kyrkomusiker Ann-Sofie Fransson Bårring och vaktmästare Lars Hektor stämmer upp i Kenneth och Ted Gärdestads sång ”I den stora sorgens famn” i fint arrangemang. En nästan overkligt vacker musikupplevelse, som ger gåshud en helt vanlig dag mitt i veckan. Vi sitter kvar tysta i bänkarna. 

Sen blir det kaffe och smörgåsar och sorlet stiger.

Tillbaka i kyrkan
Många är ”stammisar” och missar inte gärna mässan med frukostfika varje onsdag. En del har varit med sedan starten för många år sedan. Andra är relativt nytillkomna. 

– Om någon inte dyker upp på sin vanliga plats i kapellet är det faktiskt så att man undrar vad som hänt, säger Anki Tergel som tillsammans med sin man Marcus tillhör ­”nykomlingarna”.

Paret har nyligen flyttat från ­Stockholmstrakten. 

– Vi sökte en lite mindre ort och föll för Boxholm. Jag har väl alltid haft en barnatro men inte varit aktiv kyrko­besökare på väldigt många år. Men nu vill jag ta upp den delen i mitt liv igen. Och här har det varit lätt att komma in i gemenskapen. Först var vi med på grillträffarna vid församlingshemmet och där träffade vi Veine som tipsade om de här onsdagsmorgnarna, säger Anki och nickar glatt mot sin bordsgranne. 

Att vara med vänner
Veine Andersson berättar att han inte missat en enda mässa med frukost sedan  2014.

Lokalen är liten och gemytlig. Vacker. Vi som samlas blir som en liten familj. Vi ser varandra.

Ann-Sofie Fransson Bårring

– Min mor dog det året och jag började gå hit för att träffa människor. Det skulle bli ensamt annars. Här kan man prata om allt möjligt, säger han muntert.

Vid bordet sitter också Inga-Lill ­Lövgren och Birgit Eriksson. 

– Det var en vän som tog med mig hit, när jag blev änka. Det känns skönt att vara med här. Jag hör lite dåligt och då är det lätt att man isolerar sig hemma, säger Inga-Lill.

Birgit, bredvid, tar en slurk kaffe och säger med ett snett leende att hon tillhör kyrkans inventarier.

– När jag gick i pension efter ett helt liv som mellanstadielärare blev jag kyrkvärd 2002. Jag uppskattar de här frukostarna mycket och undviker att sitta på samma plats varje gång. Jag vill gärna träffa lite olika människor. Mest sitter jag tyst för jag har hörapparat och då är det svårt när många pratar samtidigt. Men det är så skönt att kunna sitta tyst med vänner, att vara i gemenskapen, säger hon.

Den som varit lärare på en liten ort är bekant med många, tillägger hon. Flera personer i kapellet har antingen varit hennes elever eller är föräldrar till elever hon haft.

Har spjärnat emot
Vid ett annat bord sitter Ankis make ­Marcus Tergel och pratar med Inga-
Lill Wass och kyrkomusikern Ann-Sofie.

– Jag är uppvuxen med en far som var prefekt vid Uppsala universitet och professor i kyrkohistoria, Alf Tergel. Han är bland annat känd för sin bok ”Från Jesus till moder Teresa – kristenhetens historia”. Men jag har spjärnat emot kyrka och tro i hela mitt liv. Fram tills nu, säger han lite  tillspetsat.

Som nyinflyttad uppskattar han det enkla och nära sociala sammanhang som församlingens mässfrukostar innebär. Som en öppen dörr vidare in i kyrkans liv, för den som vill.

– Och Boxholm som ort överraskar positivt på alla sätt. Vi trivs, säger han med eftertryck.

Som en liten familj
Inga-Lill Wass har varit med i kyrkan och aktiviteterna runtomkring ”i alla tider”, som hon säger. Under 15 år var hon anställd som församlingsvärdinna och hon har haft barntimmar och varit kyrkvärd. När det ska ordnas kyrkkaffe vid gudstjänster är hon en av krafterna bakom. I dagens gudstjänst medverkade hon och läste texter.

– Jag var först lite skeptisk till platsen, ett gravkapell, när mässfrukostarna började för länge sen. Men onsdagarna är fina. Jag kommer hit varje gång, säger hon.

Samtalen runt kaffeborden böljar hit och dit. Här avhandlas högt och lågt. Inga-Lill, Marcus och Ann-Sofie pratar om musik.

– Här tar vi vara på kyrkans resurser, skrattar Ann-Sofie och syftar på vaktmästaren Lars Hektor som hon fick upp öronen för som sångare för flera år sedan. Han sjunger ofta vid onsdagens mässor och framträder även i andra kyrkorum tillsammans med Ann-Sofie.

Hon berättar också att det inte är ovanligt att mässan i kapellet lockar så många människor att en del får sitta i trappan med sin kaffekopp efteråt.

– Det är en härlig mässa och lokalen är liten och gemytlig. Vacker. Vi som samlas blir som en liten familj. Vi ser varandra. Det är enkelt och chosefritt, säger hon. 

Senaste numret av Livsviktigt

Klicka och bläddra i senaste numret av pastoratets tidning Livsviktigt, fullt av läsvärda reportage och info om vad som händer i församlingarna i vinter. Den landar i din brevlåda den 23 oktober. Du som har boxadress i Väderstad får tidningen några dagar senare. Har du inte fått tidningen ring 0142-55 200 eller läs den här.

Thomas och Maria ­välkomnar i lucka 12

Advent är en fin tid, som ger tillfällen att mötas i stillhet men också i glädje och förväntan. Det tycker paret Thomas Sunnerfjord och Maria Öhrnell som är med i årets vandrande adventskalender i Mjölby.

”Jag lever i min tro men jag går inte runt med en gloria, precis”

Ett kristet liv – hur ser det ut? Är man på något särskilt vis för att man tror på Gud? ”Jag upplever inte att jag har en gloria, ­precis. Jag lever i min tro. När jag ber aftonbön har jag mina samtal med Gud. Men jag går inte runt och sprider budskap!” Vi träffar Siv Montelius i Ekeby, för ett samtal om tro, kyrkans trösklar och livet med många barn i huset.

”Ju mer vi är i naturen, desto bättre mår vi”

Blivande prästen, Anders Ulvekrans, strävar efter att leva mer i samklang med naturen. Det har tagit honom från ett liv som vegan till ett liv som jägare. ”Idag är jag i stort sett självförsörjande på kött. Målet är att även odla min mat. Odling och jakt är delar av ett mer ursprungligt sätt att leva, med ­respekt för det som hamnar på tallriken och för hela vår skapelse”, förklarar han.

”Det bästa liv jag kan tänka mig”

Huset var redan fullt av djur. Och getter hade hon bestämt sig för att aldrig skaffa. Men så lades den två dagar gamla killingen Ville i Therése Perssons armar. ”Kan du ta hand om den här. Han har ingen mamma …” Självklart kunde hon det.

Tine Röjås – Sången som berör

”Jag vill förmedla något. Något som är på riktigt – och gärna tillsammans med andra”, säger Tine Röjås. Hon ”drabbades” av Lina Sandells texter och liv och fann i samma stund sitt syfte och tilltal som artist. Tine vill berätta och beröra. Därför sjunger hon.

”Antingen gräver man ner sig eller så gör man något”

Ingrid startade en leva-vidare-grupp – ”Det är de små vardagsminnena som är svårast att hantera. Sånt där vi gjorde varje dag tillsammans.” Det har gått två år sedan Ingrid Norén i Boxholm miste sin man, Karl-Johan. Att starta en leva-vidare-grupp blev en väg ut ur ensamheten.

Ny kyrkoherde i pastoratet – Maria tar över efter Gerhard

Folkungabygdens pastorat har nu hittat sin nya kyrkoherde, Maria Åkerström, 52 år, som tillträder i augusti. ”Tillsammans är något av mitt nyckelord. Jag är bra på att se möjligheter och riktning. Det viktiga är att vi gör det tillsammans”, säger hon.

Bröderna hjälpte till i kyrkan när lillasyster Ingrid döptes

I januari hölls dop för familjen Sandströms fjärde barn Ingrid, i Ödeshögs kyrka. Det blev en personlig stund i kyrkan, där dopprästen Gerhard Paping bad storasyskonen om hjälp med de praktiska bestyren.

Tidningen Livsviktigt ska handla om viktiga frågor som rör livet och berör oss här i Folkunga­bygden. Livsviktigt ges ut fyra gånger per år till alla hushåll i pastoratet. Skicka gärna förslag på ­artiklar till informatör Lisbeth Nilsson, Svenska kyrkan (lisbeth.nilsson3@svenskakyrkan.se)

Har du andra funderingar ­angående tidningens innehåll så är du också ­välkommen att vända dig direkt till ­ansvarige ­utgivaren Maria Åkerström (maria.akerstrom@svenskakyrkan.se).