Allt fler pilgrimer vandrar i Sverige

Allt fler människor lockas av att pilgrimsvandra i Sverige. Coronan, det allt varmare klimatet kring Santiago de Compostela och uppmärkningen av ett trettiotal leder i Sverige har bidragit till utvecklingen. Till Vadstena Pilgrimscentrum kommer pilgrimer från hela världen. 

Vadstena Pilgrimscentrum drivs av Svenska kyrkan i Linköpings stift och har under åren utvecklat möjligheterna att pilgrimsvandra. Det är nu Sveriges största pilgrimsmål. Hit kommer människor från hela världen för att besöka Europas och pilgrimernas skyddshelgon, Heliga Birgitta och hennes reliker i Klosterkyrkan. Målet är att det ska finnas leder som knyter samman Vadstena med andra stora pilgrimsdestinationer i Europa, som Trondheim, Rom och Santigo de Compostela. Vadstena har potential att, liksom på medeltiden, bli en av Europas viktigaste pilgrimsdestinationer och är slutpunkt för alla de pilgrimer som vandrat längs S:t Birgitta ways.

– Pilgrimsrörelsen är också en rörelse i hållbarhet, menar Eva Hagström. Hon arbetar på Vadstena Pilgrimscentrum som pilgrimsutvecklare, har läst teologi och jobbat med miljöfrågor och samhällsutveckling.

– Genom att vandra varsamt på jorden upptäcker vi ofta den inre hållbarheten. Det kan handla om att lära sig njuta helt och fullt av en blomma vid vägkanten utan att plocka den, att bära med sig andras tappade glasspapper till närmsta återvinningsstation eller tänka över sin livsstil i stort. 
  
Eva var engagerad i vandringen Pilgrimʼs Walk for Future, med start i Vadstena och med klimatmötet i Glasgow som mål. En gigantisk manifestation på nästan 170 mil som engagerade många församlingar i Sverige.

– Idag är Pilgrim’s Walk for Future en rörelse med flera hundra arrangerade vandringar runt om i Norden och Europa och fler registreras varje månad, berättar Eva. Vi fortsätter med vandringar för klimatet, nu i hela kyrkans regi. Vi har lyckats locka med många unga och det ska vi fortsätta med.

Walk for Future handlar om att sätta klimatet främst på agendan.

Vadstena Pilgrimscentrum verkar för att det ska finnas pilgrimsleder som knyter samman Vadstena med andra stora pilgrimsdestinationer i Europa.

– Nationernas förhandlingar för att göra verklighet av Parisavtalet är viktiga men vi hinner inte vänta på att de ska ge resultat. Våra samhällen behöver ställa om radikalt nu, och det sker inte utan att många av oss medborgare går före och visar vägen. Därför uppmuntrar vi varandra till både det egna livets omställning och till engagemang för samhällsförändring.

– Våra vandringar är både tillfällen för reflektion och motståndshandlingar mot en världsordning som ”präglas av djupa orättvisor, bygger på skövling av vår medskapelse och undergräver förutsättningarna för framtida generationer”, som biskop Andreas Holmberg uttrycker det.

– Vi vandrar med samma krav som Fridays for Future ställer på beslutsfattarna; att hålla den globala temperaturökningen under 1,5°C, följa Parisavtalet, säkerställa klimaträttvisa och lyssna på den bästa förenade vetenskapen som för närvarande finns, förklarar Eva. Vi går i solidaritet med de som drabbas hårdast av klimatförändringarna, och sida vid sida med Act Svenska kyrkan som fortsätter att verka för global klimaträttvisa.

Pilgrimsvandrandet tog fart på allvar för drygt tjugo år sedan. När den gamla delen av staden Santiago de Compostela 1985 blev uppsatt på Unescos världsarvslista och El Camino, lederna till Santiago de Compostela, några år senare fick status som Europeisk Kulturväg blev det ett enormt uppsving för pilgrims­rörelsen.

Också i Sverige började pilgrimsrörelsen växa. När människor som Paulo Coelho, Madonna och Agneta Sjödin berättade om sina upplevelser som pilgrimer växte ett intresse bland allt fler.

– Pilgrimsrörelsen i Sverige har fått en renässans, det är som en pånyttfödelse, sa pilgrimsprästen Hans-Erik Lindström, då verksam i Vadstena och en stark inspiratör för många med sina sju nyckelord: Långsamhet, Frihet, Enkelhet, Bekymmerslöshet, Tystnad, Delande och Andlighet. Han är nu åter verksam på Pilgrimscentrum i Vadstena och bidrar till fortsatt utveckling av pilgrims­rörelsen.

– Människor vill axla ryggsäcken igen, ge sig ut i skog och mark, ge sig ut på kortare eller längre vandringar och kanske få en skymt av det som finns bortom det synliga, det som vi inte har tid med i vardagslivet.

En inre vandring. Så vill man beskriva pilgrimsvandringen, vandringen där de existentiella frågorna får plats. En pilgrimsvandring ska kunna ge en ytterligare dimension som kultur eller friluftsvandringen inte erbjuder. Det kan ju ändå hända att helgens tipspromenadvandring får en andlig dimension, precis som det är med livet självt. Men pilgrimsvandringen ska erbjuda verktygen för att hjälpa oss vandrare till reflektion och andlig fördjupning.

Det finns en skillnad i vårt sätt att se på pilgrimsvandringen. I de katolska länderna är målet det viktigaste, men vi, med våra lutherska rötter, lägger mer betoning på den andliga fördjupning som själva vandringen kan innebära.

Föreningen Pilgrim i Sverige har gjort en karta som listar uppemot trettio pilgrimsleder, fjorton pilgrimscentra och drygt tjugo lokala pilgrimsplatser. Lederna spänner från Dag Hammarsköldsleden i norr till Skåneleden i söder. En del av lederna har namn efter kända personer: St Olav, St Birgitta, Franciskus, Katarina, Sigfrid, Ingegerd; andra har geografiska hänvisningar. 

I Korsvägs upptagningsområde finns Fryksdalsleden, pilgrimsleden Västra Värmland, pilgrimsleden i Dalsland, Nutida pilgrimer, pilgrimsleden Orust, Pilgrimsleden Göta Älv och Pilgrim Halland. 

Pilgrimsrörelsens framväxt i Sverige har de senaste åren skett i samarbete med många andra aktörer än kyrkan. Med regionala och kommunala myndigheter, turistföreningar, boendeanläggningar, museer, friluftsorganisationer, studieförbund och företag. Finansiering från myndigheter och EU-projekt har givetvis bidragit till att pilgrimsleder kunnat bindas samman, digitala kartor tas fram, märkningen och lederna kvalitetssäkras.

Människor vill axla ryggsäcken igen, ge sig ut i skog och mark

– Det finns inget bra sätt att räkna på hur många som pilgrimsvandrar idag, förklarar Eva Hagström. Men det märks tydligt att det ökar, de signalerna får vi från bland annat boendeanläggningar. Det finns ett stort intresse bland målgruppen sökare, även inom kyrkan. Vi märker ett sug att många nu vill vandra hemma. En konsekvens av pandemin och att det kan upplevas för varmt och trångt på Caminon.

– Nu arbetar vi med ett projekt för att ta fram ett nationellt ramverk för vandringsleder, för att få en gemensam kvalitetssyn av vandringsleder. 
  
Carina Frykman är ansvarig för pilgrimsfrågorna på Göteborgs stift och har varit engagerad i många år.

– Jag upplever att det idag finns ett allt större intresse för pilgrimsvandring i enskilda församlingar. Många, många församlingar anordnar pilgrimsvandringar regelbundet. Det har blivit en naturlig del i verksamheten.

– Vad gäller status på pilgrimsleder är det svårare att bedöma kvalitet och omfattning. Den led vi jobbat mest med är leden som utgår från Göteborg, längs Göta älv, förbi Lödöse, upp genom Dalsland och Värmland för att sen knyta an till de norska lederna mot Trondheim/Nidaros.

I samband med Bokmässan i Göteborg presenterades en förstudie som genomförts av Västra Götalandsregionen, Svenska kyrkan (Göteborgs stift och Pilgrimscentrum i Göteborg) och Nasjonalt Pilegrimssenter i Norge. Bakgrunden är en långtgående vision om att S:t Olofslederna skall hänga ihop och fungera väl som leder i hela Sverige och Norden till 1000-årsfirandet av Helige Olof år 2030.
  
Text: Agneta Riddar 
Foto: Eva Hagström och Johanna Frostensson 
  
(En längre version av texten har tidigare varit publicerad i tidskriften Korsväg nr 3 2022)