Det lackar mot jul

Det går mot jul och då kommer också minnena fram från det när man var liten och hur förberedelserna började i slutet av november.

Hos oss som hos många andra började det med slakten av gris och kalv, för att sen tillverka ”joappelkôrv”, ”fläskkôrv”, ”hacker” och så naturligtvis ”killekôrven”. Killekôrven var mormors syssla, slagsidan skulle putsas och fyllas med lök och salt, späck och kryddor för att sen varsamt ”killas” ihop dvs. rullas ihop. Jag minns mormors gamla knotiga händer sy stygn för stygn med skaftgarn så att den höll ihop för att kokas länge och sen ligga i press under en plåt med en tung sten ovanpå.


Minnena tar också fram lukterna
Jag minns när mamma och mormor och ofta moster Voloé gjorde korven. Stora baljor med färs, lök, salt, potatis och kryddor arbetades ihop av vana armar till en ”passle” konsistens.

Därefter skulle det stekas provbullar av korvsmeten för att smaka om smeten var just ”passle”. När detta väl var avklarat kunde korvningen börja. Meter på meter med korv ringlade fram och mormor med sitt skaftgarn, satt och knöt varje ände av korven med vana men gamla händer.

Sen kom advent och ljusstakarna och stjärnor kom upp i fönstren och spred sitt varma trygga sken. Då börjades det med bakningen. Det var lussekatter, pepparkakor, hjorthornskakor, chokladsnitt, bondkakor och naturligtvis så får man inte glömma vanliga ”smôrhöner”.

När detta var gjort var det dags för julgodis; knäck, faster Gerds fudge, ischoklad och vad vi idag kallar mintkyssar (det hette något annat när jag var liten, men så får man inte säga idag). Parallellt med all bakning och karamellkokning pågick städningen och pyntandet, dock inte tomtarna, för de fick inte komma fram förrän dagen före julafton.

Det skulle också julhandlas; backar med julmust, clementiner och nötter mm. Sånt som inte kunde tillverkas hemma köptes från boa och skulle fraktas hem.

Så kom då dagen före julafton och mammas stressnivå var påtaglig. Det ströks dukar samtidigt som skinkan skulle kokas och sen skulle då golvet i kammaren bonas till råga på allt. På kvällen fick vi barn vackert gå upp på övervåningen och skrivbordet i kammaren förpassades ut i hallen för att golvet skulle kunna bli skinande blankt.

Mammas kinder var julröda av stress och hon mumlade ömsom tyst och ömsom högt ”detta blir aldrig färdigt i tid...” Men så vaknade man på julaftons morgon och kom ner för den stora svängda trappen och möttes av en julfrid utan dess like. Skrivbordet i kammaren var på plats, den ganska fula men obligatoriska röda ryamattan låg på det blanka men ännu lite lätt klistriga golvet.

Foliespiralerna snurrade i fönstren av värmen från elementen, krubban och kyrkan med sin speldosa samsades i en bädd av fönstervadd (oklart hur mycket snö det fanns i Betlehem, men ändå...). Granen stod klädd i all sin glans med ljus, kulor och glitter och spred sin doft tillsammans med lukten av Verda stärkelsespray som stärkt de av mamma så vackert broderade dukarna.

Till och med tomtarna hade fått sin givna plats även detta år. Tänk mamma hann! Mammor är de trollkarlar? Har de ett trollspö som likt i sagorna svingas i luften och allt blir färdigt? Nej, men även om det tycks synas så, så är det viljan och kärleken till familj och traditioner som mammor gör detta. Men nog somnade mamma tidigt på julaftons kväll, så välförtjänt.

Tack för alla dessa ljusa minnen som du och alla andra mammor har gett oss. Jag försöker att hålla mammas traditioner levande, även om jag går mycket genare än det min mamma skulle ha gjort. Men jag gör det för att mina syskonbarn och syskonbarnbarn ska få en glimt av våra barndoms jular. Jag bakar och lagar julmat och på juldagen får de komma och sätta sig till bords med mat och lukten av julgran och Verda stärkelsespray i näsan, som ännu får stärka de gamla dukarna, annars blir det ingen riktig jul vid Dalkarlsfolk.

Roger Ericsson, kyrkorådets ordförande

Liten ordlista
Joappelkôrv- Potatiskorv
Hacker- Sylta
Killekôrv-Rullad
Passle- Bra
Smôrhöner- Bullar