Foto: Anna Sigge

I Sjöbo kyrka är det lätt att landa som sig själv

Det ligger i tiden, säger vi om något trendigt. Det ligger i luften. Ibland ligger det i platsen. Sjöbo kyrka är en sådan plats. Här rör det sig om stillheten. Den är på gång. På Sjöbo finns en speciell, lågmäld andlighet, både av tradition och i en nyfunnen längtan.

kyrkorummet fick jag en speciell känsla, berättar Åsa Lönnblad, präst på Sjöbo. Det är lätt att landa här. Jag tänkte direkt på retreat; att rummet lämpar sig för stillhet. Och att vi själva längtar efter stillhet inför Gud.

– Ofta är det så, att det man själv längtar efter, det längtar också andra människor efter, säger Ann-Mari Hagström, församlingspedagog på Sjöbo. Vi märker det på människor som kommer in i kyrkan. Själva naturen runt omkring sänder också sådana signaler.

Naturmaterialen och ljusinsläppet ger Sjöbo kyrka lite av utomhuskänsla inomhus. Men den öppna, andliga atmosfären beror nog mer på människorna som samlas här. Ann-Mari Hagström och Åsa Lönnblad delar en särskild längtan. Foto: Anna Sigge

Att beskriva det andliga med ord kan vara svårt. Åsa och Ann-Mari återkommer gärna till ordet landa.

– Vi ser många uttryck i samhället för längtan att landa, säger Åsa. Intresset för yoga, till exempel. Här i kyrkan landar vi inför någon, i något som är större än oss själva.

– Vi landar inför Gud, konstaterar Ann-Mari. Vi landar också i bibelordet och i bönen.

Landningen är mer än bara en paus. Det handlar om att vara i stunden. Gud möter oss där vi är, och då behöver vi också vara där, som oss själva. Först när vi själva är närvarande, kan vi uppleva Guds närvaro.

– Människor är väldigt olika, framhåller Ann-Mari. Ingen ska behöva göra om sig för att passa in. Alla får komma som de är.

Det låter ju fint, men hur fungerar det i praktiken, att vara sig själv tillsammans med andra? 

– Rummet gör något med de mänskliga relationerna, säger Åsa. Samlingens form kan också vara en trygghet. 


Sinnesromässan är en
form som funnits med länge i Sjöbo kyrka. Den har sitt ursprung i tolvstegsprogrammet och är öppen för alla. Varje gång delar någon med sig av sin personliga erfarenhet.

– Vi behöver dela våra livsberättelser mer, säger Ann-Mari. Alla har vi saker att kämpa med i livet. Alla är vi olika, men vi sitter också alla i samma båt.

– Båten är en jättebra bild, tycker Åsa.


Bön & liv
kallas en grupp som samlas i Sjöbo kyrka varannan tisdag, för samtal, meditation, bön i tystnad och enkelt fika.

–  Vi brukar inleda med meditation över ett bibelord, förklarar Ann-Mari. Många har svårt att meditera hemma i ensamhet.

I gruppen bärs vi av varandra. Vi ber också tyst för varandra, i visshet om att Gud känner oss och vet vad vi behöver.

Ann-Mari vill komma bort ifrån tanken att bönen är en prestation.

–  I bönen kan jag öva mig i ärlighet; att tala sant om mig själv och mitt liv.


Stillhet i andlig mening
behöver inte innebära stillasittande. Ett sätt att hinna ifatt sig själv, är att röra på sig. 

– När jag blir frustrerad vill jag ut och gå, säger Ann-Mari. Gå fort och hårt. Att rikta sin ilska till Gud, det är också bön. En gång var jag så arg på Gud, att jag gick ut i skogen, tog upp en gren och slog med den tills jag började skratta åt mig själv. Det kan vara frigörande att involvera kroppen. 

Åsa påpekar att det också kan vara givande att gå extremt långsamt, att verkligen känna kontakten med marken i varje steg.


Pilgrimsvandring är en
form för andlighet i rörelse. En vandring som brukar uppskattas är den från Sjöbo kyrka till Byttorps kyrka. Nu i höst blir det en vandring från Sjöbo till Hässleholmen.

– Vi har en vision om att kunna pilgrimsvandra mellan alla kyrkor i Borås, säger Åsa. 

 

Artikeln först publicerad i Mellan himmel & jord nr 3, 2022.