Ultreia! Vidare! Vidare! Den vackra hälsningsfrasen lockar pilgrimen vidare. Över berg och slätter, genom skogar och dalar. Till målet för den långa vandringen. Stjärneåkern. Campus Stellae. Compostela!
Vi tänker på ordet när vi susar fram på motorvägen i norra Spanien. Den uppmärksamme bilåkaren kan se vägar och stigar som slingrar sig fram just intill motorvägen, där det då och då skymtar en ensam vandrare med stav och ryggsäck eller större och mindre sällskap.
Vägen är den populäraste mot Santiago, El camino francés, åttio mil lång. Från St Jean Pied de Port i Frankrike. Väl framme i Santiago kan man fortsätta ut till kusten till Finisterre, ”världens ände”, som man trodde på medeltiden.
Det sägs att de medeltida pilgrimerna hälsade varandra med ordet Ultreia. Det ger en djupare mening än den moderna hälsningsfrasen Buen Camino, som tillönskar en lyckad vandring. Ultreia vill ge mod och uppmuntran att nå bortom, djupare. En del källor menar att Utreia användes som ett Hallelujah när pilgrimen väl nådde fram till Santiago de Compostela.
År 813 upptäcktes en grav i Santiago de Compostela som man ansåg tillhöra aposteln Jakob den äldre. Han hade visserligen blivit avrättad i Jerusalem, men man menade att hans kvarlevor förts till Spanien där han en tid varit verksam.
Vallfartsorten blev snart känd i hela Västeuropa, och pilgrimer strömmade till från alla håll –bland annat den Heliga Birgitta. Under medeltiden växte pilgrimsrörelsen sig allt starkare i Europa. Man vandrade inte bara till Santiago de Compostela, utan också till aposteln Petrus grav i Peterskyrkan i Rom, till gravkyrkan i Jerusalem, till Svarta Madonnan i Czestochowa i Polen, till den undergörande källan i Lourdes i Frankrike och till Nidaros (nuvarande Trondheim) i Norge. Pilgrimsrörelsen blev en stark faktor i den ekonomiska utvecklingen i Europa genom sitt behov av infrastruktur. Detta behov resulterade i utbyggnad av vägar, broar, härbärgen, kyrkor och kloster.
När vi når fram till den öppna platsen framför katedralen är det fullt med människor. Många turister, som vi, men också pilgrimer som nått fram till sitt mål. En flicka ligger på rygg, med ryggsäcken under nacken och blickar upp mot katedralen, äntligen framme! Alla tar bilder.
En inre vandring. Så vill man beskriva pilgrimsvandringen, vandringen där de existentiella frågorna får plats. Målen för pilgrimsvandringar har genom historien varit heliga platser där man upplevt sig komma närmare det gudomliga. Med sig i bagaget har pilgrimen haft sitt innersta, sitt eget längtande hjärta. Pilgrimer ger sig iväg hemifrån för att hitta hem och det hon söker har hon redan med sig …
Pilgrimsvandrandet till Compostela har haft en nästan explosionsartad utveckling. Enligt en avhandling av Mats Nilsson, universitetslektor i kulturgeografi vid Karlstads universitet var det knappt 4 000 personer som gick camino Frances för trettio år sedan, idag är det över 300 000 personer som vandrar på leden årligen.
Sverker Lindberg från Karlstad är en av dem. En van vandrare med sju olika vandringar bakom sig, längs olika leder.
– År 2000 läste jag en bok om en kille som vandrade från Nyköping till Santiago de Compostela, berättar Sverker, när vi slår oss ner på en restaurang vid en av alla de gator och gränder som mynnar ut mot katedralen. Han vandrade 500 mil på 200 dagar! Så vansinnigt, tänkte jag.
– Men det där låg väl och grodde i mig, så när en kompis till mig föreslog att vi skulle vandra den 80 mil långa leden så var jag mogen. Kompisen blev sjuk, men jag gav mig ändå iväg 2017 för att gå 80 mil!
Sverker berättar att han har varit en vandrare hela sitt liv, men även cyklat långa sträckor. Han och hans hustru Åse har bott utomlands, utsända av Svenska kyrkan till Singapore, Malaysia, Australien och Frankrike och då kunnat uppleva mycket från cykeln. Men att ändå ge sig iväg ensam på en 80 mil lång vandring blev en utmaning.
– Det tog ca sex veckor, jag unnade mig någon vilodag. Men jag förstod verkligen att detta var något jag ville göra igen!
– Många har frågat varför jag åker ner till Spanien, jag borde ju lika gärna kunna gå hemma. Men jag möter ju världen här nere! Alla dessa möten med spanjorer, amerikaner, finländare, sydkoreaner … Men faktiskt väldigt få från Sverige, Norge och Danmark.