Ulrika hittade en kollega

– Det var på parkeringen utanför kyrkan vi träffades första gången, säger Ulrika Kvarnström. Jag hade hört om dig och ville säga att du kunde få låna nyckeln och öva på orgeln i kyrkan.

Ulrika var kantor i Fröderyd sedan några år när Ineke van Dijk dök upp i församlingen, nyinflyttad från Nederländerna och ny som säsongsanställd kyrkogårdsarbetare.

Men någon hade hört att hon var intresserad av musik – kanske till och med att hon spelade orgel?

– Jag började med orgel, inte med piano, berättar Ineke. Vi hade en tramporgel hemma, så det var den jag spelade på. Efter några år sa min lärare att jag borde börja spela med pedal, och då köpte min pappa en digital orgel. När jag och min man gifte oss fick vi den i present, och när vi skulle flytta till Sverige var vi tvungna att bestämma vad vi skulle ta med. Jag valde bort tvättmaskinen och soffan för att kunna ta med orgeln. Tvättmaskin fanns redan i huset, visade det sig, och vi köpte en ny soffa!

När Ulrika erbjöd Ineke att öva i kyrkan sa Ineke först att det inte behövdes – hon hade ju sin orgel hemma. Men snart var hon igång ändå.

Fröderyd är känt bland annat för att Lina Sandell växte upp i prästgården intill kyrkan där, men på annandag jul varje år är det Annandagskören som drar så många åhörare att närliggande åkrar måste användas till parkering. Kören övar under november och december, och Ulrika bjöd in Ineke till den också.

– Allt var nytt för mig då, berättar Ineke, språket också, och jag försökte lyssna på de andras uttal när vi sjöng.

Svenska kyrkans musikliv, med anställda musiker och många ideella körsångare också i små församlingar på landet, var något som hon inte hade kunnat föreställa sig.

– Jag frågade Ineke om hon inte skulle bli kyrkomusiker, och hon sa: kan man verkligen leva på det? säger Ulrika. Jag sa att här i Sverige kan man det.

– I Holland är det mest ideella som spelar orgel i gudstjänsterna, säger Ineke. Det finns några få organisttjänster, i de stora kyrkorna. Så jag hade aldrig tänkt att jag skulle kunna bli kyrkomusiker. Jag valde en trygg utbildning istället för musiken.

Ineke har en universitetsutbildning i ekonomi och administration, och Ulrika utbildade sig först till grundskolelärare och arbetade med barn i ganska många år innan hon bestämde sig för att byta yrke.

– Eftersom jag hade musik i min lärarutbildning behövde jag inte gå hela kantorsutbildningen, berättar hon. Jag kunde läsa på distans.

När Ineke dök upp i Fröderyd saknades det kyrkomusiker i den delen av Vetlanda pastorat, och Ulrika såg, som hon säger, en ny kollega i säsongsarbetaren som stannade kvar som kyrkvaktmästarvikarie på hösten.

Det hela blev förstås enklare av att Ulrika själv nyligen hade gått kantorsutbildningen och visste hur det fungerade med ansökan och lösningar för studenter som bor en bit bort.

– Vi tittade på allting tillsammans, säger hon, och jag såg till att Ineke åkte på öppet-hus-dag på vårterminen.

Dagen när kantorsutbildningen visade upp sig blev avgörande för Ineke.

– Man fick välja vilka lektioner man ville prova, och jag bad att få en pianolektion eftersom jag bara hade spelat orgel tidigare, säger hon. Det var också jättebra att få träffa lärare och studenter så att man kunde fråga om allt man ville. Och att åka från Fröderyd till Oskarshamn och se den vägen!

Ansökan fyllde hon i med lite stöd från Ulrika, och sedan ordnade pastoratet så att hon fick ta orgellektioner för en av kyrkomusikerna och brukspianolektioner för en annan som förberedelse för antagningsproven.

– De som har en musikutbildning kan gå på distans, och det kunde ju inte jag som bara hade tagit orgellektioner privat tidigare, säger hon. Men jag bad att få studera på deltid, och det fick jag. Jag har varit i Oskarshamn på måndagar och tisdagar. Nu är det sista terminen, jag blir klar till jul, och då har det bara varit måndagar.

Ineke började studera i augusti 2020, och församlingen erbjöd henne att arbeta halvtid som kyrkomusiker redan då.

– Jag är ju inte glad för pandemin, men jag tror att det var den som gjorde att jag klarade det, säger hon. Det var ju lite lugnare i församlingen då. Studierna kändes inte som halvfart, snarare som 75 %, men tack vare att jag hade mindre att göra på arbetet fungerade det för mig.

I Nederländerna hade hon spelat på några bröllop och begravningar i familjen. De senaste två åren har hon parallellt med studierna gjort det mesta som en svensk kyrkomusiker gör, och efter att restriktionerna togs bort har det också inneburit att leda barn och vuxna i församlingens körer. 

– Den svenska körtraditionen är otroligt häftig, faktiskt, säger hon. Det finns så mycket musik. Våra lektioner i repertoarkännedom har varit så bra. Och utbildningen – vi som går den är så olika, men vi har samma mål, och vi kan lära oss mycket av varandra. Jag har fått många musikaliska utmaningar som jag kanske inte skulle ha valt själv. En del kändes lite obekväma först, men nu är jag glad för dem.

På två och ett halvt år har hon gått igenom de olika stegen i kyrkomusikerutbildningen. Den pastorala terminen har ingått som timmar i Oskarshamn, hon har varit på Svenska kyrkans utbildningsinstitut i Lund en vecka i taget vid några tillfällen, och hon har också varit med de andra på helgträffarna för blivande stiftsmedarbetare i Växjö.

Ulrika konstaterar att hon fick som hon ville, fast inte riktigt.

– Jag såg fram emot att få Ineke som kollega, säger hon. Och hon fick ju en tjänst här, men jag själv blev ombedd att ta tjänsten som kantor i Ekenässjön istället. Så vi är kolleger, men inte så nära som jag hade tänkt. Det blir bra såhär också!

När intervjun görs har Ineke ett par månader till examen och mindre än tio Oskarshamnsresor kvar att göra. 

Ett nytt yrke, alltså, tack vare orgellektionerna som hon tog som barn och tonåring och tack vare Ulrika – men vad var det som först fångade henne hos orgeln?

– Vi hade en skiva med engelsk julmusik hemma när jag var liten, säger hon. Jag tyckte så mycket om David Willcocks arrangemang av ”O Come, All Ye Faithful” (på svenska sjunger vi den koralen som ”Dagen är kommen”, red:s anm). Och när pedalen kommer in i ett djupt register efter ett tag – det hör man om man har bra högtalare – det var det som gjorde att jag ville börja spela!