Tänd ljus

Kära medmänniskor, kära medvandrare, det är mörkt ute. Och det blir mörkare ytterligare en tid. Men vi vet av erfarenhet att det vänder, att ljuset kommer tillbaka. Det jag beskriver handlar om planeten Tellus rotation kring solen och kring sin egen axel. Men det är mörkt ute och det mörknar ute i vårt samhälle och det beror inte på solens förhållande till jorden utan på mänsklighetens beteende.

Inte långt från Sverige pågår ett krig där människor som inget annat vill än att leva i frihet, fred, demokrati, syskonskap, jämlikhet och möjlighet till självbestämmande har blivit invaderade av en av supermakterna på vårt klot. Det handlar om våra ukrainska syskon. Invasion och attack mot ett fritt folk – vi känner igen mönstret från det anfallskrig som skedde för 83 år sedan när Polen invaderades av Tyskland.

För 84 år sedan krossades skyltfönster till judiska butiker, och synagogor förstördes i den storskaliga anti-judiska pogromen som utfördes i hela Tyskland, Österrike och den tyskockuperade Sudetenland-regionen i Tjeckoslovakien och det var alltså den 9 och 10 november 1938.

1945 hade 6 miljoner judar dödats av nazisterna, ofattbart många romer, homosexuella o s v. Den 8 maj 1945 jublade Europa för kriget var slut. Aldrig mer, ropades det med emfas. Aldrig mer skulle judar förföljas. Aldrig mer skulle antisemitismens vidriga tryne kunna sticka upp. De ansvariga var fängslade eller döda. Europa var en fri världsdel där freden skulle råda, där människor skulle kunna känna sig hemma. För 77 år sedan började hoppet åter gro om en framtid där vi hör samman.

Det är mörkt ute och det mörknar allt mer! Aldrig mer ropas det fortfarande i princip. Och idag tycks det som att det finns en sorts white washing, vittvättande, av antisemitism och främlingsfientlighet. Men det är väl ändå inte så farligt? Det går väl inte att jämföra med Andra världskriget? Jag är inte antisemit men har inte judarna mycket makt ändå?  

Nazisternas frammarsch i trettiotalets Tyskland byggde på demokrati, på demokratiska valresultat. Vi måste vara observanta och inte blunda för att nazismen finns också idag i vårt land – att antisemitismen är så påtaglig att judar valt att flytta från Sverige till Israel – just på grund av antisemitismen. Att många judar funderar över om de alls kan bo kvar i sitt hemland. Vi som inte är judar kan inte förstå vad antisemitismen gör med en.

I vårt land lever fortfarande människor som överlevt förintelsen. Deras barn och barnbarn är här. När antisemitismens fula tryne sticker upp är det som en attack mot våra judiska syskon men också en attack mot allt det som vi önskar för vårt lands räkning av mångfald, av gränsöverskridande syskonskap, av ett tillsammanskap som talar om att vi hör ihop i ett regnbågsfärgat multisamhälle. Nazismen, antisemitismen, främlingsfientligheten får inte breda ut sig vare sig i gatumiljö eller finrum.  

Låt oss sprida ljus och värme när det är mörkt och kallt. Låt oss stå upp mot mörkret, vara ljus som mörkret inte kan övervinna och påminna oss om den gyllene regelns ord som Jesus hämtade från sitt judiska sammanhang. Där står det: Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. (Matt 7:12)

Poeten Bo Setterlind skriver:

Låt inte mörkret hindra dig
att söka ljuset.
Och när du funnit det,
låt andra se,
pröva, övertyga sig.

Vill du, att ljus ska leva,
tänd då hos andra
samma längtan.

Tänd frimodighetens ljus
i rädslans mörker,
tänd rättens ljus
i korruptionens mörker,
tänd Trons ljus
i förnekelsens mörker,
tänd Hoppets ljus
i förtvivlans mörker,
tänd Kärlekens ljus
i dödens mörker.

Tänd ljus!