Evangeliet för Alla Helgons dag
Jesus sade. ”Ni är jordens salt. Men om saltet mister sin kraft, hur skall man då få det salt igen? Det duger inte till annat än att kastas bort och trampas av människorna.
Ni är världens ljus. En stad uppe på ett berg kan inte döljas, och när man tänder en lampa sätter man den inte under sädesmåttet utan på hållaren, så att den lyser för alla i huset. På samma sätt skall ert ljus lysa för människorna så att de ser era goda gärningar och prisar er fader i himlen.
Matteusevangeliet 5:13-16
Det brinner ljus på alla kyrkogårdar i Sverige i dessa dagar. De brinner som ett trotsigt hopp om ljus i en tid som blir mörkare och mörkare. Mörkret handlar inte enbart om att dagarna blir kortare, utan också för att det finns krig i vår närhet, och det talas om att vi går in i en period av ekonomisk lågkonjunktur. Då är det ändå gott att det finns ljus i mörkret.
Jesus talar också om ljus, och att vi ska vara som ljus för människorna. Det är något hoppfullt i det, att vi människor kan vara som ljus för varandra. Helgonen, som vi särskilt ska minnas denna helg, var människor som när de levde var som ljus för många. Inte alltid för alla dock. Minns den heliga Birgitta som inte skrädde med orden när hon tyckte överheten begick orättfärdigheter. Eller den helige Franciskus som sålde allt han ägde och hade, och det var mycket, till sin familjs förtret och omgivningens häpnad.
Det är inte enbart helgon vi minns denna helg, utan också människor som stått oss nära, vare sig de var helgonlika eller inte. Det finns närstående som verkligen lös som ljus för sin omgivning när de levde, och andra som kanske inte lyste upp mörkret lika mycket. Så är det med oss människor, vi kan vara som ljus för varandra, eller vi kan vara som ett sädesmått och släcka ut det ljus som finns omkring oss. Oavsett så är ingen av oss glömd av Gud.
GUD, bär varje människa genom sorgen efter de som stod nära och nu har dött.
Stärk var och en av oss att vara ljus för våra medmänniskor.
Amen