Att besöka en kyrkogård och tända ett ljus för någon man saknar är en tradition som vuxit sig stark bland svenskarna. Många som inte vanligtvis går till kyrkan besöker en kyrkogård under allhelgona, när det mörknat och de många fladdrande ljusen väcker tankar och minnen till liv.
Man kan tro att det kan kännas tungt att ta upp ämnen som död och sorg i barn- och ungdomsgrupperna, men oftast blir det en av de allra bästa samlingarna under terminen när man kommer varandra riktigt nära. Det säger församlingsassistent Tina Davidsson i Forshedabygdens församling.
– Särskilt i de äldre grupperna blir det många djupa och fina samtal. Man har ofta många frågor och vi kommer alltid in på vänskap och vikten av att ta hand om varandra och stötta varandra i det svåra, säger hon.
Miniorerna, juniorerna och KU-gruppen fick under förra veckan skapa egna ljuslyktor i lera och prata om vem de vill tända ljus för. Känner man inte någon som gått bort så kan man tända för någon som man älskar eller tycker om.
– Vi brukar se till att vi gör någonting med händerna när vi pratar om sådant som kan vara svårt, vi kanske bakar eller lagar mat. Den här gången blev det ljuslyktor. Många berättar om någon de saknar. Någon har varit med på flera begravningar, andra har inte vart med på någon alls, säger Tina Davidsson.
Vanligtvis görs också pedagogiska kyrkogårdsvandringar, men det har inte hunnits med i år.
Konfirmanderna har flera samlingar med koppling till allhelgona och döden. Temat inleds med ett besök från begravningsentreprenören, som har med sig en kista och urna och berättar om sin verksamhet på ett avdramatiserat sätt. Veckan därpå blir det besök på ett krematorium. Inför besöket informeras föräldrarna och det är frivilligt att gå in i kylrum och den lokal där krematorieugnen finns.
– Många är förväntansfulla inför besöket och ofta blir man positivt överraskad över hur rent och fint och värdigt det är, säger Tina Davidsson.
Under allhelgonahelgen blir det en övernattning i Kärda kyrka. Konfirmanderna har först en samling där man pratar om allhelgona, sedan lagar man mat tillsammans. Därefter blir det värderings- och tillitsövningar i kyrkorummet.
– Vi bygger ballongtorn, går balansgång på kyrkbänkarna som tillitsövning, skriver bibelverser på pappersflygplan som vi skjuter ut från predikstolen och berättar för varandra om varför vi valt just det bibelordet som vi valt. Vi pratar om etik och moral och man får hålla upp gröna eller röda lappar där man tar ställning i olika frågor, säger Tina Davidsson.
Övernattningen – tillsammans med Berlinresan - brukar hamna i topp vid utvärderingen när man frågar konfirmanderna om vad de tyckt bäst om under konfirmandtiden. De märker också att konfirmanderna får en lite annorlunda syn på kyrkan efteråt.
– Det blir på något sätt mindre stelt, man känner sig mer hemma och som att kyrkan är vår också. Det är en väldigt mysig sak att göra tillsammans, säger Tina Davidsson.
Hon tycker att det är viktigt att ta upp de här frågorna med barn och unga, då de är en del av livet. Många har frågor som de tycker är svåra att prata om hemma. Ibland kan det vara bra att prata med någon neutral, på barns nivå, menar hon. Det är också viktigt att nysvenskar som vill lära sig om de svenska traditionerna får information, säger Tina Davidsson.
– Jag tror det är viktigt att avdramatisera döden och våga prata om det i en trygg miljö. En av papporna till barnen sa att han själv gärna skulle velat vara med för det lät så intressant, säger hon.
Hon tycker själv mycket om allhelgonatiden.
– Jag går gärna en runda och tittar på alla ljusen. Det är fantastiskt vackert, fridfullt och stämningsfullt och det väcker tankar om de man saknar, säger hon.
Charlotte Granrot Frenberg