Efter en veckas ledighet kom jag tillbaka in på jobbet och upptäckte då en ny lapp på anslagstavlan. Där, bland all information satt ett papper med ”fransar” på.
Den var som de man brukar se på affären när någon vill sälja en möbel, ge bort en kattunge eller söker något förlorat. Men här stod en uppmaning: ”Hallå där! Ta
en komplimang!” Och på ”fransarna” fanns en rad olika komplimanger. Det var bara att välja. Jag frestades att genast ta en, men avstod då det räckte med inbjudan.
Tänk att få välja en komplimang. Tänk att bara få en när man minst anar det, men kanske behöver det som bäst. Det gjorde mig så glad.
Kritiken haglar mot allt och alla på sociala medier, i tidningar och när man möter människor. Många har åsikter om det mesta, med eller utan djupare kunskaper.
Tänk om vi var lika generösa med komplimanger. Tänk så mycket mer glädje vi skulle sprida omkring oss. Eller som Ordspråksboken säger: ”Bekymmer gör
hjärtat tungt, ett vänligt ord muntrar upp.” Så låt oss strö komplimanger omkring oss och på så sätt lätta upp novembermörkret.
Lotta Cohén, kyrkoherde