Lars Carlzon 1979–1984

Lars Carlzon föddes i Hakarp nära Jönköping 1918 och prästvigdes i Växjö domkyrka 1945. Samma år blev han gymnasiesekreterare och därefter stiftsadjunkt i Växjö 1948. Som sjömanspastor flyttade Lars Carlzon till Lissabon 1951, och 1952 till San Pedro i USA. Väl hemma i Sverige igen tillträddes tjänsten som generalsekreterare i Svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse 1962. Där tjänstgjorde han fram till 1972 då han blev pastor primarius (idag domprost) i dåvarande Storkyrkoförsamlingen. Efter sin pensionering fortsatte Lars Carlzon som ordförande i Sjömanskyrkan i Stockholm.

Lars Carlzon vigdes till biskop i Uppsala domkyrka 1979 av ärkebiskop Olof Sundby. 1980 prästvigde han Antje Jackelén, som senare blev ärkebiskop. Lars Carlzon var under sina år en tydligt politisk och samhällsengagerad biskop. Han fortsatte under åren sitt engagemang i Socialdemokraterna. Han gjorde klart att ingen prästvigs som inte kan tjänstgöra med kvinnor vid altaret och ingen kan bli kyrkoherde i Stockholms stift som inte tjänstgör med prästvigda kvinnor.

Lars Carlzon var aktiv socialdemokrat och ledamot i kyrkomötet på socialdemokratiskt mandat. Han var aktivist i freds- och invandrarfrågor och sågs i olika demonstrationståg. Mellan åren 1987–1991 var Lars Carlzon ordförande i Förbundet Sverige-DDR, något som han senare blev misstänkliggjord och kritiserad för när förbundet upplöstes till följd av Berlinmurens fall 1989.

Svenska kyrkan hade under DDR-tiden många kontakter med kyrkor i landet. Så gott som varje stift fick ett eget vänstift i någon del av DDR. Det troliga är att Lars Carlzons enda syfte var att värna kontakterna med kristna bakom järnridån. Från svensk synpunkt blev det ett sätt att få inblick i de förhållanden som en kyrka lever under i ett land med ateistisk regim.

Sett ur tysk synpunkt har kontakterna med de svenska stiften och församlingarna varit ett andningshål under en period av isolering. För Stockholms stifts del blev det 1982 en vänstiftsrelation med Landeskirche Sachsens i Dresden – en relation som fortfarande lever. Lars Carlzon hade också biskopsmötets uppdrag att företräda Svenska kyrkan bland andra kyrkor i öststaterna.

Avtryck

I augusti 1982 fick Lars Carlzon stora rubriker när han predikade mot rasism och främlingsfientlighet i Huddinge kyrka som ett svar på förföljelse mot en chilensk familj i Segeltorp. Hans predikan kom att kallas ”En bön om generositet”. Lars Carlzons internationella och ekumeniska engagemang gav ringar på vattnet. 1983 prästvigde han fyra öppet homosexuella i samma gudstjänst. Han var ett stort stöd för EKHO-gruppen (Ekumeniska gruppen för kristna homosexuella) och berättade att hans engagemang började när en präst som inte vågade stå för sin homosexualitet dränkte sig i Riddarfjärden. Under flera år efter sin pensionering verkade Lars Carlzon som församlingspräst, bland annat i Flemingsberg.

Epilog

Lars Carlzon avled 2004, 86 år gammal, och har tillsammans med sin hustru Ann-Marie sin gravplats i askgravlunden vid Kungsholms kyrka. Hustrun Ann-Marie arbetade som invandrarlärare och avled 2011.

 

Kontroversiellt

Under en fredsdemonstration på Sergels torg sågs Lars Carlzon liggande på marken i protest mot krigen. Han har i efterhand kritiserats och misstänkliggjorts för sin nära kontakt med kommunistregimen i DDR.

 

Mer att läsa:

Lars Carlzon skrev ungdomsdeckare under sin tid som sjömanspräst

På smuggeljakt i San Diego, 1958

Tredje maskinisten, 1959

Akterseglad i Lissabon, 1960

Under nya förtecken. En vänbok. Gavs ut när han avslutade sin tjänst 1984.