För tjugo år sen var jag inte ens med i kyrkan. Jag låg inlagd på sjukhuset i Norrköping och en kvinna som också var sjuk fick med mig till Sjukhuskyrkan och sen var jag fast i kyrkan. Det var en sån upplevelse. Jag fick kontakt med kyrkan här i stan och sen har jag varit aktiv på olika sätt. Jag har varit medvandrare i samtalsgrupper om tro, jag är med i internationella gruppen, kyrkvärd och sitter i församlingsrådet och så hjälper jag till vid meditationen.
Mitt engagemang ger mig jättemycket, jag behöver verkligen kyrkan. Vänskapen med andra är oerhört värdefull. Texterna betyder också mycket för mig och att man kan prata med prästen efteråt om predikan. Jag mår väldigt bra när jag varit i kyrkan.
Björn
