Jeremia föddes i en prästfamilj norr om Jerusalem. Han kallas att bli profet under kung Josias trettonde regeringsår, år 627 f Kr. Han var då omkring 20 år. Jeremia har kallats “tåreprofeten” och i slutet av sitt liv blev han den hatade och förkastade profeten.
En olycka skall komma från norr
Jeremia får ingen enkel uppgift, han kommer med hårda ord till sydriket Juda där han bor. Folket har vänt sig från Gud och dyrkat främmande gudar. Nu varnar Jeremia för att olyckan väntar i norr: Fienden skall komma och krossa Juda som straff för folkets olydnad.
Hans varningar och domsord förde honom ofta i konflikt med folkets ledare. Han blev mycket impopulär och stämplades som förrädare därför att han uppmanade sitt folk att ge upp kampen mot Babel.
Varningen blir verklighet
Under 30 år får Jeremia frambära sitt budskap och varna folket innan varningsorden blir verklighet och katastrofen ett faktum. År 597 besegrar Babylonierna Juda och kung Nebukadnessar satte Sidkia som regent i Juda.
Mot Jeremias invändning gjorde Sidkia uppror mot Babylonien och åstadkom den störst förödelsen i Juda någonsin. År 586 bröt Nebukadnessars krigshär in i Jerusalem och förstörde staden med dess tempel.
När Jerusalem blev intaget deporterades delar av landets invånare till Babylonien, men Jeremia blev väl behandlad och tilläts stanna i Juda. Hans eget folk tvingade honom dock att flytta till Egypten där han antas ha dött någon gång under 500-talets första hälft.