Har du någon erfarenhet av att vara osynlig? Att ingen ser och ingen hör dig? Att du liksom inte syns bland andra människor?Att du inte räknas med, riktigt?
Då vet du något om hur det är att vara den krokryggiga kvinnan i folksamlingen runt Jesus.Gustav Andersson har samma erfarenhet och sitter vid sin tidning, men ingen i familjen ser honom i ögonen. Ingen tilltalar honom och själv har han blivit stum (berättar Lars Ahlin i novellen ”Inga ögon väntar mig”)
Gustav Andersson får aldrig något svar, trots att han springer skrikande genom byn, trots att han varit borta en hel natt och ingen har letat efter honom.
Den krokryggiga kvinnan syns inte heller i folkhopen som samlats. Hon tillhörde de lägsta – hade inget värde efter som hon inte var produktiv. Hon kunde inte bära de tunga vattenkrusen, inte arbeta på åkern, inte föda barn, inte ingå i det vanliga sociala livet som gift kvinna. Hon var dömd – hon kunde ju inte arbeta och därmed var hennes plats långt ute i kanten. Kvinnan har inget namn, inte ens Lukas nämner henne vid namn.
I en stor folksamling syntes hon inte. Och så ser Jesus henne, frågar efter henne och ber henne kliva fram. Vad tror du hon fick för blickar då?
Synagogsföreståndaren tyckte hon skulle hålla sig undan och inte ta upp tiden, inte störa sabbaten. Men egentligen handlar ju sabbaten om vila och befrielse. Det Jesus faktiskt gör.
Föreståndaren hade tappat meningen med sabbaten och fastnat i ordningen. Så som vi alla kan göra. Så ropar Jesus på henne: Abrahams dotter! – med de orden blir hon någon, hon får en plats i samhället, traditionen och tron – hon får ett värde. Abrahams dotter – det heter ju Abraham, Isak och Jakobs Gud.
Känner du igen blicken som inte ser? Blicken som dömer? Känner du igen tankegångarna i vårt samhälle – vem som är värd att ses och tas på allvar, vem som inte räknas? Vem är det som inte ska synas? Vem är det som stör? Vem är det som inte får vara en hel människa? Vem definieras endast utifrån det som andra tycker är konstigt?
Om jag har en funktionsvariation – räknas jag då? Är min röst värd något? Om jag har väntat på ett uppehållstillstånd i åratal – hur mycket är mitt liv värt då? Syns jag ö h t? Har jag någon plats i samhället? Sedan finns det de som går ännu längre, som vill utplåna, förnedra någon, t o m döda – som så förfärligt har drabbat Ing-Marie Wieselgren inte minst, men även Annie Lööf och Helle Klein.
Här talar både språket, pengarna och attityderna sitt tydliga språk. Caroline Lewis hon skriver om sin relation till sina båda barn – när hon skulle prata med dem, även när det var frågan om konflikter och gränser: ” Ett av mina mantra när jag fostrade mina barn var “att orden skulle komma från en vänlig plats” One of my mantras in raising my two boys was “come from a place of kindness.” As leaders in the church, we are to come from a place of “mercy, grace, and love.”
Jesu ord kommer från en källa av barmhärtighet, nåd och kärlek. Här en Abrahams dotter – ett ord av kärlek och betydelse – ett ord av relation och bejakande.
Det är så långt från de hårda ord vi hör i de förfärliga förföljelserna av människor som står upp för människovärdet, eller är jude eller homosexuell. Det är så långt från den retorik som råder i den politiska debatten – och frågan är vad det hårda språkbruket leder till?Kommer orden från en källa av barmhärtighet, nåd och kärlek – knappast – och vad leder det till? Jag ser hat och hot, jag ser främlingskap och avstånd, t o m våld som konsekvens – för kallar du en kvinna för hora så leder det till förakt, och förakt leder till hat, och hat leder till…
Vad gör det med en människa, att gå som Abrahams dotter (böja dig ned)? Vad är det jag ser? Hur formas mitt sätt att tänka om mig själv och andra? Hur ser jag på min roll i samspelet mellan människor? Ser jag himlen över mig?
Vad händer med perspektivet?
Känner du igen det? Begränsningen i livet? Jesus rör vid henne och sedan kan hon resa sig. Jesus lägger henne inte i sträckbänken för att hon ska bli rak eller böjer upp henne med våld. Utan hon får kraft att resa sig själv. Hon blir upprättad. Hon kan stå upp.
Det är genom en varsam beröring som hon blir räddad. Guds kraft har inget med förtryck, våld att göra, Gud vill hela och läka. Gud vill att vi ska leva så fullt och helt som möjligt är. Abrahams dotter blir befriad till ett socialt liv, ett arbetsliv, ett sexuellt liv och ett nytt ansvar. Hon kan dela liv.
Jag vet inte om du känner igen missunnsamheten. Längtan efter kärlek som har blivit missriktad. Som om kärleken bara fanns i begränsade mängder och därför inte kan delas, om jag inte får den så ska andra inte få den. Den där viljan till ordning som förlorar kontakten med kärleken, den där rädslan som inte tillåter det annorlunda att ta plats, längtan efter säkerhet som inte ger frid, utan ängslig kontroll av gränserna.
Här och nu talar Guds röst till dig, till mig. Abrahams döttrar Abrahams söner, Guds barn.
Gud vill ditt liv, din vilja. Ingen har rätt att ta den ifrån dig. Gud söker den osynliga och lyssnar till den ohörda, Jesus vill beröra varenda en av oss, ge oss kraft att resa oss upp. Också från missunnsamheten och fördömandet.
Varje gång du eller en annan människa får kraft att resa sig från förtryck och osynlighet, sker Guds rike. Du är tilltrodd att leva ditt liv och att dela det med andra människor. Så kom du osynliga, du förtryckta och förkrympta, du som inte får vara hel.
Det är det här (böja dig ned och resa dig upp långsamt och försiktigt) som Gud vill göra med oss, i oss och genom oss. Kom Jesus och berör oss alla, vi krokryggiga. Kom och berör oss så vi kan resa oss upp.
Amen.
Lotta Miller, präst