Foto: Congerdesign/Pixabay

Tystnadsplikt inom Svenska kyrkan

Både präster, diakoner och familjerådgivare har tystnadsplikt, men tystnadsplikten ser olika ut beroende på vem du samtalar med.

En präst har absolut tystnadsplikt

Vid bikt och enskild själavård har prästen absolut tystnadsplikt. Det finns inga undantag från tystnadsplikten. Även om du som samtalat med prästen vill att prästen ska föra uppgifter vidare går det inte. 

En präst får inte heller kallas att vittna i rättegång om sådant som prästen har fått veta under bikt eller enskild själavård. 

Tystnadsplikten för präster finns i Svenska kyrkans stadgar, kyrkoordningen 31 kap 9 §.

En diakon har tystnadsplikt

Diakonen har också tystnadsplikt under enskild själavård men till skillnad från en präst kan en diakon bryta tystnadsplikten, till exempel när

  • du som har samtalat med diakonen vill att uppgifter ska föras vidare
  • det under den enskilda själavården har kommit fram information eller uppgifter som det enligt lag är anmälningsplikt på
  • diakonen blir kallad att vittna i en rättegång.

Tystnadsplikten för diakoner finns i kyrkoordningen 32 kap 9 §.


Anmälningsplikt

Förutom tystnadsplikt finns även anmälningsplikt. Vuxna som jobbar med barn och unga och misstänker att något barn far illa är enligt lag skyldig att tala om detta för socialtjänsten. Anmälningsplikten står inskriven i kyrkans egna regler. Det handlar om att du som ung ska få den hjälp du har rätt till.

Om en präst  får höra talas om att en ung far illa under bikt eller enskild själavård får den informationen inte föras vidare. Men i alla andra fall har även prästen anmälningsplikt.
Om en diakon får höra talas om att en ung far illa under enskild själavård är diakonen skyldig att anmäla detta.