Hej Jakob!

Vad är kyrkans uppgift, utifrån vårt ansvar för skapelsen, i det globala nödläge som klimatförändringarna innebär?

Tillsammans med företrädare för olika religioner kan vi som kyrka i dialog med samhället sätta fokus på det som våra traditioner bärs av: vårt ansvar att vårda och förvalta Guds goda skapelse – inte föröda den. Grundläggande i den etik som vi delar med troende i olika traditioner är att jordens tillgångar ska delas med alla människor – också med dem som ännu inte fötts. Skapelseansvar, miljöengagemang och fattigdomsbekämpning hör på så sätt ihop. När människor lever hängivet i sin religiösa tradition leder det till ett engagemang i samhällsfrågor också i de som rör kommande generationers framtid och vår planets överlevnad.

Svenska kyrkan måste också fortsätta arbetet med att den egna förvaltningen ska bli mer och mer hållbar, vilket ställer stora krav på både beslutsfattare och medarbetare. Det interna stödet behöver göra det lätt att se hur olika beslut kan bidra till hållbarhet och var de verkligt viktiga vägvalen finns. 

Hur man känner inför klimatfrågorna är olika mellan olika personer. Det vi i kyrkan ser, och som individer också själva kan uppleva, är den starka och växande existentiella oro som dessa frågor för med sig. Hos många människor inte minst unga är oron väldigt stark. Utan att kunna ha svar på alla frågor, måste vi som kristna och som kyrka förmedla det hopp och den kraft som finns i tron på Jesus Kristus, i tron på Gud som vill vars och ens liv, som skapat världen och som är alltings ursprung och mål. Det perspektivet är helande och ger kraft att möta de utmaningar vi ställs inför som individer och som mänsklighet.

Uttryck för mänsklig sexualitet och samliv, ibland förenklat benämnt hbtq+, väcker ofta starka känslor. Olika ståndpunkter motiveras ofta teologiskt eller utifrån bibelord. Vad ser du som biskopens uppgift i mötet med dessa frågor?

Den som är biskop har ett ansvar för kyrkans enhet, både inom Svenska kyrkan och hela den världsvida kyrkan. I vår tid har olika frågor som rör mänsklig sexualitet blivit frågor där olika uppfattningar ibland skapar oenighet mellan kyrkor och inom kyrkor. 

Många troende inom Svenska kyrkan, liksom  i andra kyrkor har bidragit till att en förändrad syn på den mänskliga sexualiteten har växt fram och att det finns en helt annan öppenhet än tidigare. Viktiga perspektiv är att varje reform behöver en receptionsprocess och att en bred acceptans är en förutsättning för att en förändring ska hålla över tid. Biskopen ska i allt verka för enheten och för dialog mellan kyrkor och mellan grupper och personer inom kyrkor, verklig dialog som bygger på grundläggande respekt för människors livsval och uppfattningar.

Ungas psykiska hälsa – hur angår den kyrkan?

Ingen bön och önskan kan kännas mer angelägen än att barns och ungas uppväxt ska präglas av hälsa och trygghet, såväl fysiskt som psykiskt. På olika håll har kyrkan tillsammans med andra aktörer i samhället deltagit i projekt som syftar till att arbeta för ungas psykiska hälsa och välmående och att medverka till suicidprevention, bland annat i samverkan med skolor och föreningsliv. Goda exempel på sådant arbete ska delas så att andra kan låta sig inspireras. 

Församlingars barn- och ungdomsverksamheter kan ofta fungera som en generös och trygg miljö för unga människor som kämpar med psykisk ohälsa. Genom de erfarenheter som kyrkan har av att genom samtal och på annat sätt stödja psykisk hälsa i alla åldrar har kyrkan något mycket viktigt att bidra med också i den samhällsdiskussion som finns om vad som behöver göras för att förbättra ungas psykiska hälsa.

Utlandskyrkan är en angelägenhet för hela Svenska kyrkan och samtidigt knuten till biskopen i Visby stift. Hur ser du på uppdelningen av tillsyn och främjande för utlandsverksamheten?

I stiftets och biskopens uppdrag ingår både tillsyn och främjande, det hör till sakens natur. Med den uppdelning som finns mellan tillsyn och främjande just för utlandsverksamheten är det helt nödvändigt med ett nära samarbete mellan stiftskansli, kyrkokansli och församlingar och i denna samverkan har biskopen en viktig funktion. Om uppdelningen ska bestå eller ändras är ytterst en fråga för kyrkomötet, men de erfarenheter som görs av alla som berörs är viktiga att fånga upp för att utvärdera vilken framtida organisation som i den situation som nu är kan ge bästa förutsättningar för utlandskyrkans viktiga verksamhet. Utlandskyrkan måste få verka utifrån sina egna förutsättningar och samtidigt kunna vara en helt integrerad del av Svenska kyrkan.

Hur ser du på utlandskyrkans finansiering i framtiden?

Utlandsförsamlingarna finns för svenskar utomlands och blir på så sätt automatiskt ambassadörer för Svenska kyrkan. För många svenskar som är eller varit utomlands har deras band till kyrkan stärkts genom att finnas med i en utlandsförsamling. Att Svenska kyrkan fortsatt finns representerad där svenskar bor och vistas utomlands är viktigt för hela Svenska kyrkan och motiverar starkt ekonomiskt stöd till utlandsförsamlingar samtidigt som vi ser att nedskärningar i stödet är ofrånkomliga. De aviserade neddragningarna av ekonomiskt stöd till utlandsförsamlingarna behöver dock balanseras mot vilka möjligheter till egenfinansiering som den enskilda församlingen har. Samma lösningar och tidsplan för detta kommer inte att kunna passa alla församlingar och det kommer att bli mycket viktigt att bibehålla tillräckligt finansiellt stöd samtidigt som man där så är möjligt söker samarbeten och bygger upp kompletterande finansieringskällor.

Tre frågor som jag brinner för

Församlingsutveckling, vilket ofta stavas gudstjänstförnyelse.

Det är min tro och min erfarenhet att en gudstjänst som är rotad i kyrkans tradition och samtidigt hittar ett språk för sin samtid, stärker församlingsgemenskapen och gör den inbjudande. Gudstjänstmusiken och att flera deltar aktivt spelar stor roll. Min övertygelse är att när en församling satsar på gudstjänsten, då ger det resultat. En församling som firar gudstjänst blir också diakonal, för i varje kristen gemenskap hjälper man varandra och hjälper andra. Jag ser det också som en viktig del av församlingsutveckling att arbeta för att barn och unga ska kunna känna sig hemma i församlingens gudstjänst.

Dialog.

För mig som präst är det väsentligt att leva i dialog med samtiden, med människor som har olika uppgifter i vårt samhälle och med människor av olika tro. Jag tror att en kyrka som nyfiket intresserar sig för och söker förstå andras tankar, kan bli en kyrka som människor gärna lyssnar till. I detta ligger också mitt mångåriga engagemang för ekumenik och övertygelsen om att Svenska kyrkans församlingar i utlandet även är viktiga ekumeniska platser, som brobyggare mellan Svenska kyrkan och de lokala kyrkor som finns i utlandsförsamlingarnas närhet. För egen del har jag fått värdefulla perspektiv på kyrkans liv genom många kontakter med kyrkor på olika håll i världen.

Utbildning och rekrytering av kyrkliga medarbetare.

För Svenska kyrkans framtid är det viktigt att vara lyhörda för kallelser till diakon- och prästtjänst, liksom för dem som vill verka som pedagoger och kyrkomusiker. Jag har under många år haft förmånen att få följa och stödja blivande kyrkoarbete under deras studier och när de är nya i tjänst och det är något som jag fortsatt vill göra och inspirera andra till - också om jag blir biskop. 

Detta skulle jag prioritera som biskop i Visby stift

- att stödja och inspirera församlingar och medarbetare att vara en kristen närvaro i det lokala sammanhanget, både på Gotland och utomlands. Jag vill på olika sätt påminna alla oss som finns med i kyrkans sammanhang om vad som är kyrkans uppdrag och syfte - att följa Jesus och leva i vänskap med honom och i tjänst för världen.

- att som pastor pastorum (“herdarnas herde”, ett uttryck för biskopens uppdrag) vara tillgänglig för präster och diakoner för att uppmuntra och stödja. Jag har själv goda erfarenheter av dem som varit biskopar där jag tjänstgjort, där jag i samtal fått gott stöd av biskoparna och upplevt att det är just detta som biskopar är till för. Jag vill odla en sådan kontakt med diakoner och präster att de kan känna att de med förtroende kan vända sig till sin biskop. Varje präst och diakon har rätt att känna kärlek och omsorg från sin biskop. 

- att uppmärksamma hur det goda arbetet med församlingsgemenskap och diakoni i våra utlandsförsamlingar stärker samhörigheten med Svenska kyrkan bland svenskar utomlands. Ett starkt SKUT är långsiktigt positivt för hela Svenska kyrkan.

- att samordna arbete med evangelisation på Gotland. Tillsammans med församlingarna på Gotland kan biskopen och stiftskansliet samordna olika typer av verksamhet och gemenskap över församlingsgränser (exempelvis ungdomsläger och satsningar på lärande av olika slag). Tillsammans har vi att visa såväl gotlänningar som besökare hur de hundra kyrkornas ö är ett vittnesbörd om kristen tro och kristet kulturarv. Inför 1000-års jubileet av Gotlands kristnande 2029 kan vi utmana oss själva och säga: i tusen år har kristen tro präglat vår ö – vill vi att det ska få vara så också kommande tusen år och vad kan vi göra för den saken, vid tröskeln till detta nya kristna millenium på Gotland. 

Vilka ser jag är Svenska kyrkans största framtidsutmaningar?

Att det finns människor som är bärare av den kristna tro i sina liv och som kan visa andra på att tron på Jesus är deras glädje och att den kan bli det också för andra. Det handlar om Jesu fråga: ska Människosonen finna någon tro här på jorden när han kommer? (Lukasevangeliet 18:8)

En organisation för samverkan som gynnar tillväxt i församlingslivet. Församlingarnas styrning och ledning behöver finnas helt nära församlingsgemenskaperna där tron kan växa och nå ut i det lokala sammanhanget. Med det som utgångspunkt behöver samverkansformerna utvecklas för olika förvaltande uppgifter och viss verksamhet inom kontrakt och stift, där lokal kompetens tas tillvara och man kan hjälpa och inspirera varandra. 

Goda förebilder i församlingsutveckling. Det är väsentligt att identifiera församlingar som på olika sätt har haft framgång i sitt församlingsarbete, lära av dessa och inspireras. Levande församlingar är vad som behövs för förnyelse i Svenska kyrkan.