Kristi förklaringsdag 2022

Jesus förhärligad

Evangelietexten är lång idag, så den är satt sist.

Att höra till ett sammanhang är viktigt för oss alla. Tror det är därför släktforskning ökar så i vårt land. I en förhoppning att få en större förståelse för vilka vi är och vart vi är (eller borde vara) på väg, samlar vi på tidigare släktled och det vi kan få reda på om deras liv och leverne.

Idag får vi vara med om när Jesus och hans liv och verk sätts i ett större sammanhang inför sina tre mest förtrogna lärjungar. De två som plötsligt står vid hans sida är Mose och Elia. Mose, som var den som tog emot budorden och räddade Gudsfolket ur Egypten och Elia som var en stor profet som även han var med att rädda det Israeliska folket. Elia dog inte på vanligt sätt, utan fördes iväg till himlen i en vagn av eld, och traditionen bjöd att när han kom tillbaka så förebådade han Messias.

Och här står nu dessa båda giganter i den judiska traditionen, för oss förstås den kristna traditionen, och samtalar med Jesus. Vad de säger varandra vet vi inte. Kanske delar de med varandra de erfarenheter de har av att försöka leda människor som inte alltid förstår vad de menar, eller gör vad de ber dem om. Det är svårt att vara ledare ibland. Även den som har ett uppdrag av Gud kan få mothugg av sin omgivning. Det vet de alla tre. Jesus fick säkert goda råd att ta med sig i sitt fortsatta liv, och fick även avbörda sig en del frustration angående det motstånd han mötte från en del människor.

Simon Petrus reaktion är så härligt mänsklig. Han vill hålla kvar denna stund och dessa stora människor för alltid, och vill därför bygga hyddor åt dem. Det är inte utan att jag kan förstå honom. Vi nutidsmänniskor försöker hålla kvar det goda som händer oss genom att fotografera det och kanske även lägga upp det på sociala medier. De sociala medierna ger oss ett sammanhang av delande, ofta positivt och ibland giftigt.

Att hålla kvar det som sker efter att det skett är omöjligt. Bilder på det som skett kan ge en aning och en påminnelse av det som en gång hänt, men känslan av det stora som sker är en känsla som hör hemma ”här och nu”. Minnen kan hjälpa oss och stärka oss så vi får inspiration in i våra dagliga liv. Minnen kan också hålla oss tillbaka, och få oss att längta till en tid som inte längre är.

Jesus, som på förklaringsberget blev satt i ett sammanhang som Kristus (Messias) på kunde inte stanna kvar där. Mötet med Mose och Elia, orden av bekräftelse från Gud stärkte honom säkert i hans uppdrag. Ett uppdrag som kallade honom ner från förklaringsberget ut i världen.

Lis Carlander, präst

 

Dagens text:

Jesus sade: ”Sannerligen, några av dem som står här skall inte möta döden förrän de har sett Guds rika komma med makt.”

Sex dagar senare tog Jesus med sig Petrus, Jakob och Johannes och gick med dem upp på ett högt berg, där de var ensamma. Där förvandlades han inför dem: hans kläder blev skinande vita, så vita som ingen blekning i världen kan göra några kläder. Och de såg både Mose och Elia som stod och talade med Jesus. Då sade Petrus till Jesus: ”Rabbi, det är bra att vi är med. Låt oss göra tre hyddor, en för dig, en för Mose och en för Elia.” Han visste inte vad han skulle säga, de var alldeles skräckslagna. Då kom ett moln och sänkte sig över dem, och en röst hördes ur molnet: ”Detta är min älskade son. Lyssna till honom.” Och plötsligt, när de såg sig om, kunde de inte se någon annan där än Jesus.

När de gick ner från berget förbjöd han dem att berätta för någon vad de hade sett, innan Människosonen hade uppstått från de döda. De fäste sig vid orden och undrade sinsemellan vad som menades med att uppstå från de döda. Och de frågade honom. ”Varför säger de skriftlärda att Elia först måste komma?” Han svarade: ”Visst kommer Elia först och återställer allt. Men varför står det då skrivet att människosonen skall lida mycket och bli föraktad? Jag säger er: Elia har redan kommit, men med honom gjorde de som de ville, som det står skrivet om honom.”

Markusevangeliet 9:1-13