Sjätte söndagen efter trefaldighet 2022

"Efterföljelse"

”Jesus sade till sina lärjungar: ”Om någon vill gå i mina spår måste han förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig. Ty den som vill rädda sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min skull, han skall finna det. Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men måste betala med sitt liv? Med vad skall hon köpa tillbaka sitt liv? Människosonen skall komma i sin faders härlighet med sina änglar, och då skall han löna var och en efter hans gärningar.”
Matteusevangeliet 16:24-27

Är du inifrånstyrd eller utifrånstyrd? Det är en fråga som har ställts till mig som jag tänker rör vid det som Jesus säger idag. 

I Bergspredikan kan vi läsa hur Jesus säger: ”Var noga med att inte utföra era fromma gärningar i människornas åsyn, för att de ska lägga märke till er. Annars har ni ingen lön att vänta hos er fader i himlen. När du ger allmosor, låt då inte stöta i basun för dig, som hycklarna gör i synagogorna och på gatorna för att människorna ska prisa dem. Sannerligen, de har redan fått ut sin lön. Nej, när du ger allmosor, låt då inte vänstra handen veta vad den högra gör. Ge din allmosa i det fördolda. Då skall din fader, som ser i det fördolda, belöna dig.” (Matt 6:1-4)

Dessa Jesusord är mer tydliga vad det kan gälla att vara en Jesu lärjunge. Att det jag gör som from kristen skall vara mellan mig och GUD. Det vill säga inifrånstyrt. Det är inget som jag ska göra för att bli väl sedd av mina medmänniskor, det vill säga utifrånstyrt. För om jag gör det jag tänker att människor i min omgivning skulle beundra att jag gjorde som kristen i stället för att fokusera på vad GUD skulle uppskatta att jag gjorde riskerar jag att gå vilse. Att förlora mig själv, min själ, och därmed mitt liv – om jag än inte dör av det.

Försöker jag fokusera på min relation till GUD, och i bön på min kammare reflektera över hur jag ska agera som kristen är möjligheten större att jag hamnar rätt. Det kan vara klokt att ha en själasörjare, en präst eller annan kristen som jag har förtroende för, att samtala med om vad GUD kan vilja att jag gör i en viss situation. Detta för att inte riskera hamna i att jag enbart lyssnar till min egen vilja, och inte uppfattar GUDs.

Innerst inne tror jag vi alla vill vara goda människor och att människor skall minnas oss som det. Många tänker på Jesus som en god människa, och visst var han det, men inte utan kärvhet. Vill jag följa efter honom, som hans lärjunge, behöver jag fördjupa mig i vad som är gott att göra och vad som inte är det. Jag behöver reflektera över varför jag gör det jag gör, för vems skull och med vilket motiv.

Det kan vara utmanande att verkligen försöka leva i Kristi efterföljd!

Lis Carlander, Präst