”Alla är välkomna till kyrkan!” Så säger vi, och så vill vi också självklart att det ska vara. Men för att det ska bli mer än bara ord behöver vi våga titta närmare på hur våra sammanhang verkligen ser ut. Vad är det som gör att alla inte känner sig välkomna? På vilka sätt är vi utestängande fastän vi inte vill vara det?
Som alla vet har kyrkan under sin historia inte bara misslyckats med att vara en trygg plats för bland andra hbtqi-personer – genom förkunnelse och bemötande har kyrkan många gånger också bidragit till diskriminering och utestängande.
Det måste vi ta ansvar för om vi ska vara trogna det som är den kristna trons kärna – evangeliet. Att försvara alla människor lika värde och att arbeta mot diskriminering och förtryck är inte något vid sidan om vårt uppdrag att vara kyrka. Det är konsekvensen av att vara Jesu efterföljare, han som själv identifierade sig med den som är utanförställd, han som i både förkunnelse och liv ifrågasatte lagtolkningar och normer som bidrog till att människor for illa.
