Shneur Kesselman växte upp i USA, i en familj aktiv i den internationella, judiska rörelsen Chabad. Det engagemanget tog honom till Sverige och till Malmö.
– Jag är här för att bidra, inte för att göra karriär. Vi kom för att vi visste att vi behövdes här, för att göra skillnad för det judiska folket här. Och en del svåra situationer har bevisat det behovet.
Vi träffas i centrala Malmö, i den lokal där Malmö-Shul har kontor, samlingsrum med mera. Malmö-Shul bildades för tre år sedan och är en ny judisk församling med traditionell judendom som inriktning.
Intervjun ska handla om judiska seder i samband med dödsfall och begravningar, men blir förstås också ett samtal om judiska traditioner i vidare mening och om judars situation i samhället av i dag.
Judarna är sedan år 2000 en av fem nationella minoritetsgrupper i Sverige. Uppskattningsvis finns omkring 25 000 judar i Sverige i dag, och minst 1 500 av dem bor i Malmö med omnejd.
I Malmö finns en äldre begravningsplats vid Pauli norra kyrkogård, den är fylld och har inga fler gravplatser att erbjuda. En nyare, generöst tilltagen begravningsplats finns i anslutning till Östra kyrkogården och ännu ett markområde färdigställs där under året. Behovet beräknas täckt för lång tid framåt.
– I dagsläget förrättar jag tio-femton begravningar om året, säger Shneur Kesselman.
Efter ett dödsfall ska begravningen ske snabbt, helst samma dag. Vilket sällan är genomförbart, men kyrkogårdsförvaltningen gör sitt bästa för att det inte ska dröja.
– Själen kommer inte till ro förrän den är begravd. Att låta en avliden vänta på begravning är som att låta själen ligga mellan två världar.
När en person avlidit tänds ett ljus i rummet, och ett ljus ska helst vara tänt i hemmet hela sorgeveckan. Kroppen ska heller inte lämnas ensam, en tradition som blir svår att hålla när begravningen dröjer. Före kistläggningen sker en traditionell tvagning, en religiös ritual, innan kroppen kläs i enkla vita linnekläder.
Under den dödes huvud läggs några smulor av jord från Israel, en sed med koppling till tron på återuppståndelse den dag Messias kommer till jorden.
– En avliden ska behandlas med försiktighet, för enligt tron har kroppen kvar en viss förmåga att känna.
Kremation är strängt förbjuden enligt judisk tradition.
– Det ses som en fruktansvärd plåga för den döde.
Kistan är som sagt enkel, och dessutom fri från all metall. Inte ens vanlig spik förekommer, kistan fogas samman med träplugg.
– Den naturliga processen är viktig enligt skrifterna, du är kommen av stoft och ska återvända till stoft. Det inkluderar även kistan.
Begravningsceremonin äger rum i ett kapell eller utomhus, i direkt anslutning till gravsättningen. I ritualen ingår böner och griftetal, men inte sång och musik, inte blommor.
– Allt sådant är för att det ska vara fint för familjen, de efterlevande – inte för den döda. I stället ligger fokus på den avlidne, på det innerliga i det som sker.
Liksom vid kristna begravningsceremonier läggs tre skovlar mull på kistan. I judendomen är det symbol för tre nivåer av den avlidnes själ. Vid en judisk begravning används spadens baksida.
– Normalt sett används en spade för att plantera något som ska växa. Genom att vända på den visar man att detta är något som sker motvilligt.
Graven grävs så att den dödes fötter är riktade mot öster. Mot Jerusalem. Även detta handlar om att vara redo inför återuppståndelsen.
Att låta en avliden vänta på begravning är som att låta själen ligga mellan två världar.
Shneur Kesselman
Utsmyckningen på gravarna är sparsam. En gravsten, ofta liggande, men sällan blommor eller andra växter.
– Gravstenen symboliserar något bestående, som själen, förklarar Shneur Kesselman.
På gravstenarna ligger oftast lite mindre stenar. De placeras där av dem som besöker graven, kanske vid dödsdagen. Ett annat vanligt tillfälle är dagarna mellan det judiska nyåret, Rosh hashana och Försoningsdagen, Jom Kippur. I år infaller den perioden mellan 25 september och 5 oktober.
Shneur Kesselman rättar till kippan, sträcker sig efter sin kavaj, hatten och den mörkblå rocken. Vi ska åka ut till Östra kyrkogården där han ska träffa kyrkogårdsarkitekten som ritat den nya judiska begravningsplatsen. 255 gravplatser blir det så småningom, på ett område som än så länge är en ojämn, jordig yta.
Hur ser framtiden ut, är prognosen fler eller färre judar i Malmö?
– Tyvärr är det en krympande grupp, frågan är hur snabbt det går. Men viktigast för mig är att försöka göra skillnad i folks liv i dag.
Går det att konvertera till den judiska tron?
– Ja, och det sker ibland. Men man behöver inte konvertera för att bli en god människa. Man behöver inte ens vara jude för att vara god, säger Shneur Kesselman och ler.
Text: Mona Davidsson
