En djup skugga har fallit över Almedalsveckan. Idag är himlen mörk och regndroppar blandar sig med chockens, skräckens, vredens och sorgens tårar.
De senaste dagarnas blåa himmel och strålande solsken verkar höra till en annan värld. En värld där en 64-åring kvinna på väg från ett seminarium till ett annat inte kan mördas. Särskilt inte på Donners plats, en av Almedalens pulserande knutpunkter. Särskilt inte under det som ska vara det fria och respektfulla samtalets högtidsdagar.
Idag skulle en levnadsglad mångfaldsparad dra genom Visbys gator, som det brukar, med stim och stoj, och med temat medmänsklighet och demokrati. Glädjen är nedtryckt idag, men temat träder fram med desto större klarhet. Vi rör oss, vi tågar tillsammans för medmänsklighet och demokrati. Särskilt när skuggan faller djupt. Särskilt när regndroppar blandar sig med människors tårar.
Ing-Marie Wieselgren. Igår, den 6 juli 2022, mördades hon på öppen plats, mitt under Almedalsveckan, där hon bidrog i många seminarier, samtal och möten. På dagen för sex år sedan, den 6 juli 2016, mötte jag Ing-Marie för första gången, här i Almedalen. Hon hade bjudit in mig till ett offentligt samtal med rubriken Är läkaren vår tids präst? Det samtalet har vi sedan fortsatt på olika sätt.
Som överläkare och samordnare för psykiatri hos Sveriges kommuner och regioner var arbetet för psykisk hälsa inte bara hennes uppdrag, det var också hennes passion och hennes mission. Hon var övertygad om att psykisk hälsa också hänger ihop med den andliga och existentiella hälsan. Hon visste att det behövs inte bara grundkunskap om livet, utan även avgrundskunskap.
Vi samtalade om det på scen och i poddsamtal. Hon var en uppskattad samarbetspartner också för många av oss i Svenska kyrkan. Senast den 9 maj i år ordnade Sveriges kommuner och regioner och Svenska kyrkan tillsammans ett webbinarium med Ing-Marie Wieselgren som samtalsledare och värd. Det följdes av många runtom i landet. Temat var ”Att skapa hopp i orostider”.
Det är många som sörjer idag tillsammans med de som stod Ing-Marie närmast i hennes liv och hennes gärning. Det är många som är tacksamma för hennes hängivna arbete. Det är många som är arga och ledsna över att hon inte fick fortsätta att leva och verka. Jag tror det är också många som vill hedra hennes minne genom att med ännu mer beslutsamhet arbeta för psykisk hälsa och för en helhetssyn på människors kropp, själ och ande.
Vi har idag inte svar på om Ing-Marie Wieselgren blev gärningsmannens slumpmässigt valda offer eller om han ville just henne illa. Oavsett vilket och oavsett motiv är det en fruktansvärd gärning.
Låt oss sörja, låt oss tala med varandra om de känslor som uppfyller oss och som ofta är motstridiga. Låt oss dela tystnad, be, tända ljus - också i gemenskap med den församling i Equmeniakyrkan i Uppsala som Ing-Marie tillhörde.
Låt oss också räta på ryggen och säga till varandra: ja, vi vill bevara vår mänsklighet och vår medmänsklighet. Vi vill arbeta för hälsa och för och med dem som lever i utsatthet. Vi vill vårda det fria samtalet och de goda möten. Vi ska och vill inte ta heder och ära av varandra. Istället vill vi odla en sund stridskultur där vi i hederlig debatt strider för de bästa lösningarna. Så att vi tillsammans bygger ett gott samhälle.
Jag vill hedra Ing-Maries minne bland annat genom att dela några länkar till samtal vi har haft genom åren (se nedan).
Lyssna gärna till Ing-Maries inledningsord i webbinariet ”Att skapa hopp i orostider”. Orden om livet som oåterkalleligen kan förändras från ett ögonblick till ett annat får en särskild tyngd nu — och kan hjälpa oss att leva trots det onda, mänskligt och medmänskligt.
Barmhärtige Gud,
du som möter levande och döda,
du som omfattar allt som varit, är och ska komma, omslut oss med din kärlek och välsignelse.
Länkar
Seminarium ”Att skapa hopp i orostider” (2022-05-09)
Podcast med Nationell Samverkan för Psykisk Ohälsa (NSPH) (2019-06-27)
Seminarium ”Är läkaren vår tids präst?” (2016-07-06)