Rachel anlände en varm aprilmorgon till Lui sjukhus i Sydsudan, gravid i åttonde månaden.
Hennes by låg ungefär en timmes gångväg från sjukhuset. Hon kom som så många andra kvinnor med ett bylte av personliga tillhörigheter, sitt yngsta barn, en tvåårig vid handen, samt sin mamma till sin hjälp. Hon tog plats i väntrummet smått andfådd och tittade sig omkring. Hade hon gjort rätt? Att infinna sig här för att ha tillräckligt med nyttig mat under de sista veckorna av graviditeten. Var det rätt gjort när de andra barnen väntade på henne hemma?
Möjlighet att avsluta graviditeten i en säker miljö
Folk hade sagt henne att vid Lui sjukhus så fanns möjligheten, tack vare europeiska donatorer, att få mat och avsluta graviditeten i en säkrare miljö, nära förlossningsrummet och med hela sjukvårdspersonalen redo att ta hand möjliga komplikationer. Förra gången hade både hon och barnet riskerat livet, eftersom vägen till sjukhuset var översvämmad på grund av regnet och sammandragningarna startade plötsligt och ökade snabbt. När hon väl kom till sjukhuset förstod barnmorskan omedelbart att komplikationer förelåg och tillkallade kirurgen. Det var ett skräckfyllt ögonblick men sedan löste sig allt till det bästa.
Gratis mat stillar oron
På grund av denna erfarenhet, beslöt Rachel att inte ta några risker under denna nya graviditet, och insåg vikten av att föda barnet på en säker plats med möjlighet till beskydd. Men framför allt var det möjligheten att få tillräckligt med mat som varje vecka distribuerades utan kostnad: en påse ris, en påse linser och böner, ett knippe grönsaker som övertygade henne. Detta var tillräckligt för att lugna hennes oro. Rachels familj hade också varit överens, tack vare de olika upplysande aktiviteter som CUAMMs personal hade genomfört ute i byarna. Medvetenheten hade långsamt ökat i samhället om vikten av den erbjudna hälsovården för mödrarnas hälsa, för barnen som skulle födas och för hela befolkningen.
Sjukhuset, till skillnad från majoriteten av husen ute i byarna, har också ett område där kvinnorna kan laga mat, tvätta och använda skilda toaletter och badrum för män och kvinnor.
Men det var maten som var den verkliga anledningen till att hon kom. Hemma fanns det ofta inte tillräckligt med mat för alla och många gånger avstod hon själv för att ge det som fanns till barnen. Nu kunde hon känna sig lättad för här skulle det finnas tillräckligt med mat för henne, hennes tvååring och hennes mamma. I sina dagliga böner glömde hon aldrig att tacka Gud för dessa okända människor långt borta, som hon hade hört talas om som välgörarna från Lund och som hade gett henne denna möjlighet.
Rachel födde en frisk flicka, utan några komplikationer, som fick namnet Charity – barmhärtighet! Allt detta tack vare Lunds projekt.