Uppe i Nobelparken på Brunnshög i Lund har byggts en sänka som ska klara ett tusenårsregn, dvs ett riktigt kraftigt ösregn som hotar svämma över både gator, hus och avlopp – sänkan ska klara att ta regnet så människor kan ta sig fram.
Det är lite som Israels folk på sin väg från fångenskapen i Egypten, som måste gå genom vattenmassorna och Gud låter den torra ökenvinden blåsa hela natten så det blir torr mark så folket kan gå genom havet över till andra sidan.
Folket flyr Egypten och har förföljarna i hälarna. De har inget annat val än att gå genom havet, gå ner i djupen.
Men förföljarna, kommer inte över. De går under i vågorna som väller tillbaka. Folket kommer upp på land igen, till ett nytt land och ett nytt liv.
Det är en dramatisk bild av hur dödshotet hålls på avstånd, hur livet segrar och en ny möjlighet bjuds. När havet delar sig och folket får kallelsen att gå ner i havsdjupet så finns ingen annan väg att gå. Ner i djupet eller dö för Faraos svärd.
Den livserfarenheten – att det finns tillfällen när den enda vägen att gå är ner i djupet – finns det nog flera som delar med mig. Att det finns stunder i livet när allt brister och ingenting bär. Det går inte att fly undan.
Det är kämpigt nere på botten, det kan vara utsiktslöst.
Folket stannar inte där nere på havsbottnen. De går genom havet ledda av Gud, inte till ett lika dant liv som de levde i Egypten, men ett annat och nytt liv.
En del av oss bär på en hemlig känsla av att vara på botten, kanske pga död, spruckna relationer eller en tidig övergivenhet. En övergivenhet så stor att en inte var en ska göra av den. Kanske den är så stor att den är oläklig?
Folket kliver inte upp på andra sidan utan minnen, de finns kvar. Men bottnen är inte deras identitet – de stannar inte där nere – där det inte finns några förhoppningar alls, inga nya relationer, förbittringen kan bli en trygghet.
Kanske är det lättare att fastna där nere om en är ensam.
Dom Helder Camara skriver:
” Du har lärt dig av livet säger du. Menar du då, att du kryper ihop och försvarar dig, att du ångrar spontanitet, att du blivit försiktig nu av alla dåliga erfarenheter, att du förlorat din värme och låtit den heliga elden slockna? (I så fall ber jag dig att hellre fortsätta genom livet som analfabet, inför människor naiv, som ett barn inför Gud.”)
*s 68 Tusen skäl att leva
Se Guds lamm säger Johannes Döparen. På arameiska som Jesus talade så betyder ordet både lamm och tjänare.
Mikael Mogren skriver om hur båda begreppen står för någon som blir utsatt för andras handlingar.
Offerlammet i templet och den lidande tjänaren i Jesaja 53. De är båda offer.
Kyrkan och lagen har mycket att säga om den som har handlat fel, men vad sägs det om offret. Hur ska vi förstå offrets situation och positionen utifrån vår tro?
Kanske det finns ett helt sammanhang som är offer? Vår del av världen har väldigt litet teologi och juridisk förståelse av offret. Brottofferjouren är ett väldigt sent påfund i jämförelse med lagen.
Hur ska vi som kristna förstå offrets utsatthet så att vi arbetar tillsammans med Gud för upprättelse? Vår snällhet riskerar att bli till något helt annat. Vår ovilja att se sanningen till grymhet.
I Sydafrika och faktiskt även i Sverige finns Försoningsgrupper för fångar som begått väldigt svåra brott.
Sanningen måste komma i dagen, förövaren erkänna sin skuld och verkligen lyssna till dem som är offer för brottet, ibland anhöriga till offret/offren. Förövaren får inte urskulda sig, inte försöka komma undan och måste inse offrets rätt till upprättelse och helande, så långt det går.
Folket stannar inte på havsbottnen – Moses leder dem upp ur havet, annars hade de ju faktiskt drunknat. De stannar inte i offrets position – de går framåt. För mig är det viktigt att komma ihåg. Jag går under om jag odlar mitt mörker. Gud går med mig i en rörelse uppåt och framåt, kanske inte utan kamp och minnen som värker – ur död till liv.
Jesus kommer till dig och mig från framtiden – den ser antagligen inte alls ut som du och jag tänkte oss – det är något annat och det är liv tillsammans med Jesus Kristus.
Jesu går genom sitt eget dop in under dina och mina livsvillkor, går ned i havsdjupet med oss och för oss upp till nytt liv.
Genom död till liv.
Allt vårt vardagsliv är dopliv. Dopet är grunden för hela det mänskliga livet, allt det som händer i vår vardag av prövningar och glädje, och hoppet om uppståndelse och evigt liv.
Dopets enkla tecken genom något så vardagligt och nödvändigt som vatten – är ett tecken för hela vårt liv, för din och min livsvandring.
Att vara döpt är ett tecken på Guds ovillkorliga kärlek till oss. Vi är inte mindre älskade av Gud om vi inte är döpta – men det gör som med all kärlek stor skillnad att få höra orden – ”Jag älskar dig”, mot att inte höra dem.
Dopet är tecknet vi alltid kan bära med oss, ingen kan ta det ifrån oss.
Även en student kan få se sin avslutning som en uppståndelse, som en glädje efter en kamp på skrovlig läxmark och en möjlighet till nytt liv.
Liksom folket så kommer studenterna och alla vi andra till ett nytt land, till ett nytt liv och den trygghet vi har mitt i det okända är Guds närvaro hos oss, så djup och så barmhärtig. Älskade som vi är, inte som vi önskade att vi var, och just därför finns det möjlighet till nytt liv, till att leva i okänt land. Amen.
Lotta Miller/präst
Texter:
2 Mos 14:21-22
Mose sträckte ut sin hand över havet, och Herren drev undan havet med en stark östanvind, som blåste hela natten. Så gjorde han havet till torrt land. Vattnet klövs, och israeliterna gick torrskodda tvärs igenom havet, medan vattnet stod som en vägg på båda sidor.
Joh 1:29-34
När Johannes såg Jesus komma, sade han: »Där är Guds lamm som tar bort världens synd. Det är om honom jag har sagt: Efter mig kommer en som går före mig, ty han fanns före mig. Jag kände honom inte, men för att han skall bli sedd av Israel har jag kommit och döper med vatten.« Och Johannes vittnade och sade: »Jag har sett Anden komma ner från himlen som en duva och stanna över honom. Jag kände honom inte, men han som sände mig att döpa med vatten sade till mig: ’Den som du ser Anden komma ner och stanna över, han är den som döper med helig ande.’ Jag har sett det, och jag har vittnat om att han är Guds utvalde.«