- På plats -
- Digitalt -
De flesta föredrag har en början och rör sig sakta men säkert mot slutet men med detta föredrag blir det tvärtom. Vi börjar tvärtom med punkten, slutet eller för att gå rakt på sak, döden. Inte för att det är särskilt roligt utan för att det behövs. För trots att döden finns med i självaste nationalsången har döden hamnat på distans här i Sverige. Många har aldrig sett en död människa annat än i tv-deckare och när det skulle byggas hospice på västkusten blev det protester. Hur kommer det sig? Hur hanterade man döden förr? Vilka riter lever kvar i vår tid och hur ska vi närma oss levande samtal om döden med varandra?
