Nyskrivet drama som ofta lyfter samhällsaktuella frågor
Ett kyrkospel utgår ofta från ett nyskrivet manus, nykomponerad musik och koreografi. Kyrkospelet lyfter fram existentiella och samhällsaktuella frågor. Under årens lopp har spelet haft ett flyktingtema, utsattheten bland romer, människans förhållande till tid och nu senast klimatet. Men också teman som rör bön och mystika erfarenheter.
Professionella musiker, regissörer, professionella skådespelare och amatörer tillsammans med präster gestaltar spelen.
Kyrkospelet växte fram på 1960-talet
Traditionen med kyrkospel växte fram i Sverige på 1950-talet vid Sigtunastiftelsen. 1960 inrättade Lunds stift en tjänst för en kyrkospelskonsulent. Birgitta Hellerstedt-Thorin, skådespelerska aktiv i kyrkospelsrörelsen, fick tjänsten och fungerade sedan som konstnärlig ledare för Lunds stifts kyrkospel fram till sin död 1990. Lena Sjöstrand, Lars Eidevall, Jens Ulvsand, Lotten Roos och Åsa Egnér är exempel på konstnärliga och liturgiska ledare därefter.
Rötter i medeltida dramatiserade helgonlegender
Kyrkospelet eller det liturgiska dramat har sina rötter mycket längre tillbaka i tiden än 1960-talet. Det har sitt ursprung både i den tidiga kyrkans påskliturgi då man i klostren började gestalta påskens händelser med röst och kropp. Kyrkospelet är en egen genre som väver samman dramatiska och liturgiska moment. Angränsande dramatiska former som inte är del av en gudstjänst är passionspelen i Oberammergau och uppsättningar av Jesus Christ Superstar.