Foto: Illustratör: Gunnel Moheim

Även en älgko kan vara budbärare!

Nyhet Publicerad

Nu är det vår och det är lätt att dras med i påsktidens uppståndelseglädje.

Ja, Kristus är sannerligen uppstånden – och allt annat med honom! Grönskan och blomsterprakten är bländande. Men vår egen status är det nog lite sämre med. För inte kan vi skaka av oss mörkret i det som händer omkring oss, både hemma och i världen. Det är orostider, så är det, även om vi försöker hålla det ifrån oss.

Många är vi som sökt lindring genom den rekordpopulära slow TV-sändningen av ”Den stora älgvandringen”. Då är det som att höra Jesus säga ”Min frid ger jag er, känn ingen oro och tappa inte modet”. Älgkon som med gracil värdighet kliver upp ur vattnet efter en vådlig simtur i strömmande iskallt vatten inger mig en känsla av uppsluppen glädje, skönhet och ro. Jag följer älgkons minsta rörelse som om jag själv var där.

Det finns egentligen ingenting att bekymra sig över. Egentligen. Herren är min herde och ingenting ska fattas mig. I full tillit kan jag ge mig ut på djupt vatten och snart kommer jag kunna fortsätta min vandring på andra sidan och förenas med mina systrar och bröder.

Söndagen före pingst Foto: Illustratör: Gunnel Moheim

När israeliterna hade flytt undan farao genom Röda havet och ut i öknen och Josua tyckte att allt såg hopplöst och eländigt ut sa Mose till honom: ”Var tapper och stark! Herren själv ska gå före dig. Han skall vara med dig. Han sviker dig inte och överger dig inte. Var inte rädd, tappa inte modet.” Och Josua gick.

I kyrkoåret befinner vi oss nu i den stora ”förtröstanstiden” med Kristi himmelsfärd, pingst och Heliga trefaldighets dag, som förklarar för oss hur Guds beslut att inte överge oss tar sig gestalt i relationen mellan oss och Fadern, Sonen och Anden.

Helgdagar som i tusentals år inneburit en tid av hopp och glädje, mitt i svårigheter. Inte av egen kraft, utan med den kraft som Gud ger oss människor och hela skapelsen. Den som jag kan ana när älgkon skakar av sig vattnet och på lite ostadiga ben fortsätter sin vandring mot nya betesmarker.

Gud är med. I vått och torrt, i liv och död, i krig och fred.

Lotta Damm