Evangelietexten är så lång att den är sist i inlägget
”Vägen till livet”
Jesus han har precis tvättat sina lärjungars fötter och skickat iväg Judas på hans ödesdigra uppdrag. Under natten i Getsemane försöker han förbereda sina lärjungar på det som komma skall. Och han inleder lugnande ”Känn ingen oro. Tro på Gud och tro på mig.” – men sedan blir det mer märkligt. ”Jag är vägen, sanningen och livet.” – vad betyder det? Kan en människa vara en väg? Vad är sanning? Och livet – lever vi inte redan?
Inte heller lärjungarna förstår, först undrar Tomas över vilken väg som är aktuell, därefter är det Filippos som ber om att bli visad Fadern – och Jesus blir irriterad. Har de inte fattat nå´t?
Så försöker han förklara, och kanske kan vi börja ana vad han menar; Jesus och Gud är ett, och följer vi Jesu maningar, hans väg, så följer vi också Guds. Livet, som Jesus talar om att han är, kan både handla om att livet här på vår jord berikas för oss om vi har en tro, ett meningsskapande sammanhang, och om att genom tron på Jesus som blir Kristus, så kan vi, likt Paulus, hoppas på ett evigt liv med Gud.
Det som jag som modern människa har svårast att förhålla mig till är Jesu påstående att han är sanningen. Finns det bara en sanning? Handlar det bara om en sanning för troende, eller är det en faktisk sanning om hur allting förhåller sig? Det är inte länge sedan vetenskapspersoner sökte efter sanningen när det gällde historien, religionerna, medicinen och de fysikaliska lagarna. Idag, när mänskligheten vet mer än någonsin, vet vi också att det som vi ofta uppfattar som faktisk och odelbar sanning i de humanistiska vetenskaperna inte enbart är präglat av neutrala fakta – utan också av den tidsanda som präglat forskaren, och den ideologi som hon eller han har i utgångsläget.
Även inom naturvetenskapen är sanningen inte ett lika gångbart begrepp som förut. De fysikaliska lagar som människor formulerat, är tillfälliga förklaringsmodeller om hur saker och ting hänger ihop, men ny forskning kan, om inte kullkasta, så åtminstone utveckla dessa modeller. Kanske är man på väg mot sanningen om hur allt hänger ihop – kanske är sanningen så komplex att den aldrig riktigt låter sig fångas.
När det gäller Jesu uttalande; ”Jag är vägen, sanningen och livet” så är jag lika förvirrad som hans första lärjungar. Kanske går det aldrig helt att förstå vad han menar. Det är kanske inte heller meningen att jag som enskild kristen helt och fullt skall förstå Gud? Istället får jag vila i de ord Jesus inledningsvis sa den där natten i Getsemane trädgård; ”Känn ingen oro. Tro på Gud och tro på mig.”
Vägen till livet är överskriften för idag. Livet som levs både här och nu på vår jord, och som vi kan hoppas på levs där och då hos Gud. Ett liv som vi, var och en, skall ta tillvara så gott vi kan. Inte döma oss själva, eller vår nästa, för hårt, inte ge upp hoppet om ett gott liv, när det liv vi lever är hotat, och slutligen låta oss stärkas i vår övertygelse om att vi har en Gud som är allt livs ursprung och mål och som kan bära oss också i våra svåraste stunder.
Lis Carlander/präst
”Jesus sade: ”Känn ingen oro. Tro på Gud och tro på mig. I min faders hus finns många rum. Skulle jag annars säga att jag går bort för att bereda plats för er? Och om jag nu går bort och bereder plats för er, så skall jag komma tillbaka och hämta er till mig. För att också ni skall vara där jag är. Och vägen dit jag går, den känner ni.” Tomas sade: ”Herre, vi vet inte vart du går. Hur kan vi då känna vägen?” Jesus svarade: ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. Om ni har lärt känna mig skall ni också lära känna min fader. Ni känner honom redan nu och ni har sett honom.” Filippos sade. ”Herre, visa oss Fadern, det är nog för oss.” Jesus svarade: ”Så länge har jag varit tillsammans med er, och ändå känner du mig inte, Filippos? Den som har sett mig har sett Fadern. Hur kan du då säga: Visa oss Fadern? Tror du inte att jag är i Fadern och Fadern i mig? De ord jag säger er, dem talar jag inte av mig själv; Fadern är i mig och utför sina gärningar. Tro mig när jag säger att jag är i Fadern och Fadern i mig. Eller tro åtminstone för gärningarnas skull. Sannerligen, jag säger er: den som tror på mig, han skall utföra gärningar som jag, och ännu större. Ty jag går till Fadern, och vad ni än ber om i mitt namn skall jag göra, så att Fadern blir förhärligad genom Sonen. Om ni ber om något i mitt namn skall jag göra det.”
Johannesevangeliet 14:1-14